En dagsländas betraktelser

november 18, 2007 at 11:08 f m Lämna en kommentar

Efter att ha varit passiv tillskyndare – men även medlem i den ekonomiska föreningen från maj 2006 – tyckte jag det var spännande att gå på det dubbla årsmötet i Göteborg. Årsmötet som skulle upplösa den tidigare ekonomiska föreningen – som sedan likt fågel Fenix skulle resa sig ur askorna som en – ideell förening. Och med samma namn, eller? Det skriver Roland Sobenius

Det var en begränsad skara, just mer än ett tiotal som samlats, som skulle ta det andra och avgörande beslutet. Flera är namn jag känner igen från det allmänna rummet, som det heter nu för tiden, och ifrån hemsidan. Några göteborgare/västkustbor, några från Stockholm/Uppland men även från Skåne. Sammantaget var det en grupp där de flesta kände varandra väl – men som även begränsades av det faktum att knappast ingen tagit sig dit längre sträckor för egna medel. Om inte annat, så reducerades skaran av just resvägar och reskostnader …

För mig som inte har varit formellt politiskt aktiv, fast slutar man egentligen någonsin vara det, så kändes lite som en resa tillbaka. Diskussionen flödade fram och tillbaka och ibland följdes agendan, ibland inte. Det kan ses som ett problem – eller en lösning beroende på vilken agendan är!

Vad som slår mig är att “vänstern” har några tendenser som den säkert inte är ensam om. Den finns ett djup liggande demokratiskt anslag i mycket men i slutändan blir det gärna så att trots att man vill vara ’kollektiv’ så blir man väldigt individuell. Det vill säga, det blir väldigt viktigt att förklara precis vad man själv tycker och att få precisera detta i detalj. Det kan bli till den gränsen att oenighet uppstår utan egentlig meningsskiljaktighet föreligger utan mer från vanlig prestige: jag formulerar mig exakt så här och det är det rätta.
Demokrati kan också bli att i god ordning tillsätta ett uppdrag men samtidigt inte ge fullt ansvar – jag känner igen tendensen att utse någon att fritt utreda en sak men samtidigt ges en räcka direktiv.

Det är svårt med demokrati och förtroende särskilt om man upplevt en längre tids heterogenitet och, kanske, stridigheter.  Jag tror på en viss form av frihetlighet – och då tänker jag på tron på andras initiativförmåga och att ha ett förtroende för att ens medmänniskor kan syfta mot ett gemensamt gott mål. Det blir kanske inte precis som jag vill – med i det ligger just det kollektiva. Vill jag ha precis som jag vill då hamnar jag i elfenbenstornet, på den öde ön eller i eremitens grotta.

Att våga lita på balansen mellan diskussion/beslut och initiativ/förändring kan vara en överlevnadsfråga för en vital vänster – och en vital vänsterdebatt.

En fråga som var upp på årsmötet är hur VVV ska bli synligt och på vilket sätt. Det är självklart så att ingen som går med i ett vänsterinitiativ i första hand hoppas på att läsa en mängd artiklar eller påståenden som lika gärna kan publiceras på SvD:s ledarsida. Men samtidigt får man kanske vara beredd på att ta risken att det framförda inte helt är den medicin man skulle ta fram ur skåpet för att bota sjuka tendenser i samhället. Skall VVV göra avtryck i debatten utanför sig egen krets tror jag att en viss riskbenägenhet måste tas med i beräkningen.
 
Låt vår nye – mja återvalde – ordförande uttala sig!
Låt oss se om vi kan få igång ett forum med webbomröstningar – väck frågor, rösta och gå ut med ett budskap!
Låt oss höja våra röster – så länge inte allt blir förutsägbart!

Till syvende och sidst – jag vill se och hoppas kunna få se en livlig debatt från en synvinkel som inte är den etablerade: vilken rörelse låser sig inte, allierar sig, skaffar egenintressen… Vad vänstern behöver är en tankesmedja som tänker det otänkta, det förbjudna, det oetablerade, det förtryckta, det bortglömda och som kilar in intellektuella kilar in det samtyckande tänkandet för att bryta mönster: tankemässiga, organisationsmässiga och funktionsmässiga.

Partier bildas ständigt och försvinner och redan processen i bildandet och etablerandet förtar kanske tankens kraft – och jag förnekar inte att världen fram för allt måste förändras men jag tror på att om förändringen ska gå i rätt riktning så måste någon också tolka den – filosof eller inte!

Roland Sobenius

Annonser

Entry filed under: Vägval Vänster.

Till det konstituerande årsmötet för föreningen VägValVänster den 17 november i Göteborg Genuspedagogik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
november 2007
M T O T F L S
« Okt   Dec »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  

%d bloggare gillar detta: