Schablon eller politisk diskussion? – aspekter på varumärket Vägval Vänster

september 23, 2007 at 5:57 e m Lämna en kommentar

På årsstämman i Göteborg väcktes av praktiska skäl frågan om ombildning av Vägval Vänster från ekonomisk förening till ideell förening. Denna praktiska fråga kom hos mig att väcka en djupare frågeställning om vad ”Vägval Vänster” som identitet eller varumärke i själva verket handlar om. Det skriver Andreas Magnusson, Orust.

Om vi nu skulle pröva nya organisatoriska vägar att förverkliga vårt syfte som ett brett vänsterforum, fanns det då inte skäl att ifrågasätta även en andra aspekter av vänsterforumet Vägval Vänster, nämligen aspekter på Vägval Vänster som ”varumärke” eller offentlig identitet?

Sedan start har organisationens historia skrivits av media. Fokus har legat, inte på innehållet i den nya vänsteragendan, såsom den lyfts fram t.ex. i antologin ”Vägval Vänster”, utan på meningsskiljaktigheter inom den gamla vänstern. Medias vinkling har fungerat som en slags sporre till en allomfattande men sent nedkommen kritik av ”kommunismen” i Vänsterpartiet, vilken gått igen i ett antal debattartiklar på hemsidan, författade av avhoppande v-medlemmar som alla och envar tvunget måste förkunna sin bittra dom över sina egna tappra år i partiet. Till följd av detta har en viktig diskussion om innehållet i vänsterpolitiken fått stå tillbaka, den breda diskussionen har fått verka i skuggan av medieschablonen. Det tog något år eller två för Vägval Vänster att från centrum av den politiska diskussionen hamna i periferin, men efter valet 2006 är Vägval Vänster i alla fall en tämligen ointressant organisation för det offentliga rummet.

Lägger man till detta en otydlighet vad det gäller organisationens uppstart ur Vänsterpartiet, blir det svårt att med övertygelse hävda identiteten ”Vägval Vänster” som en oberoende sammanslutning. När avhopparna från Vänsterpartiet hela tiden präglat namnet har det varit svårt för bilden av organisationen som en bred sammanslutning av partilösa, liberaler, miljöpartister, autonoma, vänsterpartister, feministiskt initiativ:are och socialdemokrater att framgå tydligt. 

Kruxet har hela tiden varit att Vägval Vänster just varit ett ”Vägval”, dvs. ett inslaget politiskt spår (även om man kanske kört fast på detta inslagna spår), när den interna viljan på sätt och vis hela tiden varit att låta organisationen på allvar bli en kommunikationspunkt, ett ”Vägskäl”, en ”oas” eller en ”perrong”, m.fl. liknelser.

Att samla den splittrade svenska röd-grön-lila-ljusblå parlamentariska tendensen under gemensam fana, med högtravande radikalromantik, utan att ha någon rörelse bakom sig har för tillfället visat sig vara en omöjlighet. Det tror jag är en analys de flesta som finns kvar i organisationen kan hålla med om. Oasen skall alltså förbli en oas, och Vägval Vänster skall som organisation vara byggd för denna och endast denna uppgift.

Men min fundering lyder som följer: om vi har skäl att bygga om vår organisation för vårt varande som ett brett vänsterforum, finns det då inte skäl att renovera även vår mediala identitet, så vi slipper bli betraktade som en ”vänsterdissidenternas klubb för inbördes beundran”?

Finns det helt enkelt inte ganska goda skäl för oss att byta namn?

Andreas Magnusson

Annonser

Entry filed under: Vägval Vänster. Tags: .

Förslag till stadgar för Vägval Vänster ideell förening Flexibilitet i utvecklingsstrategin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,500 hits
september 2007
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

%d bloggare gillar detta: