Medias makt och kultur som gränsöverskridare

december 19, 2006 at 9:57 f m 1 kommentar

En gränsöverskridande funktion, alltför underskattad, fyller kulturen. Det ickeverbala språket har genom sina yttringar, som dans, teater, musik, bildkonst, film mm, en oöverträffad förmåga att förena människor i upplevelser. Men där finns också faror. Då handlar det alltid om det protektionistiska tänkandet, bevakandet av nationsgränser, traditionella familjebildningar, klantänkande eller religiösa ”regelverk”. Kulturen kan alltså vara såväl utopisk som ideologisk.
Kultur kan vara ett tankeväckande, filosofiskt, skönhetsbejakande, äckelframkallande och provocerande fenomen. När den får röra sig fritt bildas nya musikformer, ändras traditionellt och konservativt tänkande, samhällen reformeras. Litteratur som översätts och sprids föder nya tankar och värderingar hos människor. Dokumentärfilmer och spelfilmer är ett annat uttryck. I filmen förmedlas berättelser och bilder av filmare som arbetar utifrån andra förutsättningar.

När det fungerar kan det vara mer upplysande än ett års samlade Rapportsändningar. Medierna är tankeindustrier, prånglare av nyheter på en marknad. Grindvakter på olika nivåer avgör vad som ratas och vad som går vidare i kedjan från reporter till mottagare. Nyhetsprodukternas profil anpassas efter de tänkta mottagarna – köparna/läsarna/tittarna. Vi nyhetskonsumenter vill få veta något om världen. Men får vi det? Vad vet vi om Indonesien, ett av världens folkrikaste länder? Vad vet vi om utvecklingen i Brasilien?
Den värld vi förhåller oss till är framför allt den värld media förmedlar. Ett slags ”Världsbild Nord”, om man så vill, eller lite mer krasst: en världsbild med amerikanskt och västeuropeiskt perspektiv. Detta förstärks av den extrema koncentrationen av mediernas ägandeförhållanden. Motbilderna är få – och fläckvis förmedlade. De vita fläckarna breder ut sig alltmer. I informationssamhället är allt fler allt sämre informerade om det grundläggande, det som inte är infotainment. De västägda nyhetsbyråerna skapar nyheter för en västmarknad. Därför förmedlas nästan aldrig nyheter om afrikanernas Afrika, bara om västerlänningarnas Afrika – om biståndsarbetet, om svältkatastrofer och statsbesök. Rapporteringen från Indien och Kina håller på att förändras i takt med att dessa länder blivit stora ekonomiska aktörer. Utsikten för afrikanska länder är mer dyster.

Den arabiska tevekanalen al-Jazira inleder i år sändningar på engelska. Kanalen ses av över 40 miljoner i arabvärlden, och betraktas av Bush Jr & Co som ett direkt hot mot USA och amerikansk krigföring. Men att bomba redaktionslokalerna vore som att bomba BBC. Det vore också ett grovt brott mot Genèvekonventionen.
Olfa Lamloun har skrivit en bok om al-Jazira, men också i hög grad om den moderna, internationalistiska journalistikens villkor. Särskilt gäller det krigsrapportering. Intressant är det att läsa om hur kanalen skildrat det algeriska inbördeskriget. Detta är obegripligt illa behandlat i västmedia, inte minst med tanke på att 150 000 fallit offer under 1990-talet. Det är också intressant hur al-Jazira skiljer på ”terrorism” och ”motstånd”, hur man inte köper USA:s definitioner utan använder uttrycket ”vad USA kallar terrorism”. Kriget förs också i språket. Hur många svenska ledarsidor har inte återgett den senaste motiveringen för kriget i Irak – att USA vill ”skapa ett demokratiskt föregångsland i arabvärlden”? Al-Jazira rapporterar helt annorlunda från kriget, som ”ett nytt illegitimt kolonialäventyr”, enligt Lamloun.

I en värld där informationsflödet är gränslöst har medias betydelse för åsiktsyttringar blivit allt större. Att makten över media blivit så monopoliserat, och att nyhetsförmedlingen likriktats alltmer, är ett allvarligt hot mot demokratin. Följderna vi ser är en polarisering mellan världsbilder. Rapporteringen från olika krigshärdar, naturkatastrofer och liknande ger skeva eller rent lögnaktiga bilder av situationen. Starka politiska och religiösa krafter verkar. Samtidigt ska inte internets utveckling och möjligheter att skapa motbilder av nyhetsförmedlingen underskattas. Kanske är det här hoppet ligger, trots de oroväckande tendenser vi ser. Företag som Google går i diktaturers ledband.
Det är inte en civilisationernas kamp vi står inför, utan – som Salman Rushdie med flera skrev i en artikel nyligen – snarare en kamp mellan demokrater och teokrater. Kanske är vi tillbaka i det sena 1800-talet. I bästa fall står kapitalism med mänskligt ansikte mot frihetlig socialism, en tredje höger mot en tredje vänster. I värsta fall står extremism mot extremism.

Maria Hagberg och Jimmy Sand

Annonser

Entry filed under: Makt och ägande.

En frimarknads-Stalinism för Sverige Vänstern och historien

1 kommentar Add your own

  • 1. cong ty xu ly nuoc thai  |  januari 4, 2017 kl. 3:14 f m

    cong ty xu ly nuoc thai

    Medias makt och kultur som gränsöverskridare | Vägval Vänster

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,500 hits
december 2006
M T O T F L S
« Okt   Jan »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: