Rödgrön allians ett måste för Socialdemokratins framtid

december 13, 2006 at 10:02 f m Lämna en kommentar

Nygren skriver (SvD 26/11) att en av de grundläggande orsakerna till den socialdemokratiska valförlusten, och partiets politiska och ideologiska trötthet, är det organiserade samarbetet med v och mp. Karin Svensson Smiths och Dan Gahnströms svar (SvD 5/12) innehåller många intressanta synpunkter, där den rödgröna blandningen framhålls som något positivt snarare än ett problem. Jag tror att det ligger mycket i Svensson Smiths och Gahnströms inlägg men att resonemanget om Socialdemokratins behov av att samarbeta och öppna sig för andra rörelser kan utvecklas och omfatta fler områden.

<i>De tillväxtfientliga och europanegativa samarbetspartierna vänsterpartiet och miljöpartiet har kraftfullt begränsat förnyelsen av socialdemokratin</i>, menar Nygren och framhåller istället en rad områden där socialdemokraterna måste ompröva sin politik: en ”flexiblare” arbetsrätt och fler vinstdrivande företag inom vården är två förslag.

Jag tror att Nygren tänker fel på två sätt.

Det första handlar om vad som är praktiskt möjligt. Nygren menar att det organiserade samarbetet mellan s, mp och v måste upphöra. Samtidigt vet naturligtvis Nygren att Socialdemokraterna inte kommer att vinna en egen majoritet i riksdagen inom överskådlig tid. Om SAP vill vinna regeringsmakten måste man därför söka samarbete med något av de borgerliga partierna. Inget av de borgerliga partierna är idag intresserat av ett sådant samarbete. Den ideologiska likriktning som genomsyrat de borgerliga partierna, och i synnerhet ungdomsförbunden, under det senaste decenniet har gjort en blocköverskridande allians omöjlig inom överskådlig tid.

De borgerliga partiernas enighet blev avgörande i en valrörelse där de ideologiska skillnaderna kom i skymundan. Ett tätare samarbete mellan de röd-gröna hade med stor sannolikhet gett den procent som räckt för att säkra regeringsmakten.

Det andra området där Nygren tänker fel handlar om socialdemokraternas öppenhet gentemot andra partier och rörelser. Nygren menar att v och mp bromsat en ideologisk förnyelse av socialdemokratin. Jag tror det är precis tvärtom.

Ett av socialdemokraternas största problem under de senaste åren har varit den självgodhet och stängdhet gentemot folkrörelser utanför arbetarrörelsen som personifierades i Göran Perssons ledarstil. Den ideologiska förnyelse som trots allt skett inom SAP under de senaste åren, inom områden som miljö- och jämställdhetspolitik, är till stor del resultatet av samarbetet med v och mp. Historien visar att den socialdemokratiska rörelsen måste öppna sig för idéer utifrån för att kunna utvecklas.

Att Nygrens egna förslag till förändrad politik handlar om att kopiera de borgerligas förslag är ganska talande för den ideologiska stagnationen inom delar av socialdemokratin.

Då ligger det mer i Göran Greiders analys (SvD 27/11, finns också i <a href=”http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_14150975.asp” target=_blank>nätupplagan</a>), att socialdemokratin när den är som bäst kan förena arbetare och tjänstemän i kampen mot den orättvisa högerpolitik som den nuvarande regeringen driver.

Jag tror dock inte att det räcker med en gemensam fiende för att socialdemokratin ska återvinna väljarnas förtroende. Jag tror att det handlar om att presentera en berättelse om samhället och den tid vi lever i som kan utmana den just nu dominerande borgerliga berättelsen.

Det handlar naturligtvis inte om en bild utan om flera. Det handlar om bilden av den svenska flumskolan där eleverna inte lär sig något. Om den stora gruppen arbetslösa som ligger hemma och väntar på att någon ska ringa och erbjuda dem jobb. Om bilden av fackpampar och en maktfullkomlig statsminister som tappat kontakten med vanligt folk.

Socialdemokraterna förmår inte själva måla en ny bild av verkligheten som tränger undan den borgerliga. Där behövs hela arbetarrörelsen, miljörörelsen, den feministiska rörelsen, solidaritetsrörelsen för att nämna några.

Ett av de områden där de borgerliga tagit initiativet är i diskussionen om globaliseringen. För några år sedan fanns en spännande och yrvaken globaliseringsdiskussion i Sverige. De globala ödesfrågorna stod högst på den politiska dagordningen. Hur skapar vi en hållbar och rättvis utveckling för alla? Tanken på att globala problem inte kan mötas med nationella politiska verktyg höll på att slå rot.

Denna diskussion har så småningom kommit att handla mer och mer om ”svenska intressen”. Klimax nåddes när Lars Leijonborg i förra veckan presenterade det sitt ”globaliseringsråd”, vars enda uppgift är ”att göra Sverige till en vinnare” i den stora globaliseringstävlingen.

De borgerliga har lyckats föra tillbaks globaliseringsdiskussionen till ruta ett. Gränsen mellan inrikes- och utrikespolitik är åter knivskarp. Vi mot dom. Hur skapar vi en bra skola så att vi kan konkurrera med kineserna? hur kan vi trolla med biståndsbudgeten (se blogginlägget <a href=http://svenelander.blogspot.com/2006/11/kd-c-och-fp-sviker-bistndslftet.html target=_blank>”Kd, c och fp sviker biståndslöftet”</a>) så att pengar kan föras över till våra inrikespolitiska angelägenheter?

Även om globaliseringsdiskussionen kanske inte avgör valet så tror jag den är central för möjligheten att sätta den politiska dagordningen. Här finns stora möjligheter för en offensiv arbetarrörelse att ta initiativet genom en Europapolitik som vågar visionera kring EU som ett projekt för att garantera och utveckla den gemensamma välfärden snarare än att nedmontera den, genom en ny handelspolitik där fattiga länders intressen tas på allvar, genom nya internationella allianser för att ta itu med de globala miljöproblemen.

Socialdemokratin har alla möjligheter att ta initiativet i den politiska debatten. Men för att detta ska bli möjligt krävs att man tar itu med de större frågorna och vågar släppa in andra rörelser i den interna debatten. Det duger inte att som Göran Persson fnysa och peka på de sunda statsfinanserna, eller som Jan Nygren stänga dörren för v och mp istället kopiera de borgerligas politik.

Sven Elander

<i>Mer av skribenten finns att läsa på hans <a href=http://svenelander.blogspot.com target=_blank>blogg</a>.</i>

Annonser

Entry filed under: Makt och ägande. Tags: .

Dimman lättar – i varje fall lite En frimarknads-Stalinism för Sverige

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
december 2006
M T O T F L S
« Okt   Jan »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: