Vänsterns impotens och kapitalismen

december 7, 2006 at 10:25 f m Lämna en kommentar

Men om vänstern, i sin kritik av kapitalismen, inte kan definiera begreppet blir ”kapitalismen” bara synonymt med det metafysiska och diffusa ”ondskan” och vänstern därmed närmast en religiös riktning.
Ska vi analysera kapitalismen bör vi söka svar på frågor som ”Finns kapitalismen?”, ”Vad är, i så fall, kapitalismen?”, ”Vad är skillnaden mellan kapitalism och marknadsekonomi?”, ”Vad gäller vänsterns kamp mot kapitalismen?”, ”Ska kapitalismen avskaffas eller ”bara” humaniseras?”, ”Är det möjligt att avskaffa kapitalismen och ersätta den med en alternativ ordning?”

Inom vänstern har det funnits, och finns, olika sätt att se på kapitalismen.
Somliga betraktar ”kapitalismen” främst som en överklassens och makthavarnas, mer eller mindre medvetna och mer eller mindre organiserade, konspiration mot folkflertalet. Syftet med de rikas sammangaddning skulle vara att behålla makten för att kunna fortsätta att suga ut folket och för att skapa sig ökade rikedomar. Den typiske kapitalisten är som ”mr Burns” i TV-serien Simpsons.
För den delen av vänstern gäller det alltså att avslöja konspirationen och förändra eller alternativt avskaffa kapitalisterna för att förändra världen till det bättre,
Andra ser kapitalismen främst som ett resultat av den nyliberala ideologins hegemoni. Bara man kan vinna folkflertalet för vänsterns idéer kan kapitalismen avskaffas. För dem är klasskampen uteslutande en idékamp.
Bägge dessa synsätt bygger på en idealistisk samhällssyn som har sin grund i uppfattningen att samhället och samhällsförändringarna i första hand är resultat av människors idéer och politiska strävanden. Det är idéerna som förändrar världen, menar de. Kampen mellan vänstern och kapitalismen är därmed det godas kamp mot det onda.

En annan samhällssyn, som något felaktigt brukar kallas materialistisk historieuppfattning, går ut på att det är människors arbete och produktion som är grunden för samhällsutvecklingen och att det är de mänskliga relationer som uppstår kring dessa ekonomiska grundfaktorer som betingar samhällsutvecklingen i stort. Människors idéer uppstår som en följd av samhällsutvecklingen och inte tvärt om. Det var således den kapitalistiska samhällsordningen som gav upphov till socialismens och liberalismens idéer som i sin tur påverkar den politiska utvecklingen. På så sätt växelverkar produktionsförhållanden och idéer till en ständigt pågående samhällsförändring.
Kapitalismen är, enligt denna samhällssyn, en historisk process i vilken olika samhällsstrukturer skapar hierarkier och klasser i vilka människor intar olika positioner i förhållande till arbetet och produktionsprocessen. Klasspositionerna är historiskt givna men föränderliga.

Vänstern saknar således en gemensam samhällssyn eftersom den är kluven i en ”idealistisk” och en ”materialistisk” grundsyn.
Detta bidrar till förvirringen och splittringen inom vänstern. Och det finns fler oklarheter.
Inte sällan hör man vänsterdebattörer tala om ”den svenska arbetarklassen” och om ”arbetarklassen i västvärlden”. Man säger t.ex. att ”den svenska arbetarklassen fått det bättre de senaste hundra åren.”
Men är en sådan bestämning möjlig i vår globaliserade värld?
Är inte kapitalismen global och därför även klasserna globala? Finns det inte bara en arbetarklass, nämligen världens arbetarklass?
Enligt min mening är klassbegreppet omöjligt att avgränsa geografiskt.
Gör man det ändå kan man omöjligen fatta kapitalismens globalitet vilket jag tror är nödvändigt för en riktig analys.
Ser man all världens arbetarklass som en helhet blir synen på kapitalismen och kampen för en bättre värld helt annan än om man betraktar klasserna i nationella, enbart politiska, termer.

Risken att hamna i det nationella klassperspektivet är stor om man utgår från ett klassbegrepp som motsvarar socialgrupper eller ekonomisk-, sociala och kulturella skikt. (Se mitt inlägg här på VVV ”Om klassbegreppet och vänsterns uppgift” 2006-11-29). Varje land har i så fall sina under-, medel- och över-”klasser”.
Med det marxistiska klassbegreppet, där två klasspoler ytterst står mot varandra, kan man enklare uppfatta det globala klassperspektivet.
En svensk arbetare har sålunda mer gemensamt med arbetare i Kina, Bolivia, USA, Kenya, Pakistan eller Nya Zeeland än med Sören Gyll och Antonia Axelsson-Jonsson.
Underbetalda barnarbetare i Indien har sin klassposition gemensam med en högbetald stålverksarbetare i USA och en anställd webbredaktör i Sverige. Det de har gemensamt är att de endast äger sin egen arbetskraft som de säljer till dem som äger och bestämmer över produktionsmedlen. Det är priset som skiljer.

Nu bör jag, för tydlighetens skull, säga att jag är medveten om att mina resonemang handlar om teoretiska och ideologiska frågor. Så nördig är jag inte så att jag inte begriper att vänsterståndpunkter, i praktisk vardagspolitik, kan handla om ”hjärtefrågor” d.v.s. sådant som empati med de förtryckta, rättvisepatos och humanitet.
Men empati med de förtryckta, rättvisepatos och humanitet kan även en kapitalist hysa.

Min huvudfråga här är om vänstern kan övervinna sin impotens utan att diskutera en gemensam genomtänkt grundideologi som omfattar en analys av vad kapitalismen är.

Mario Matteoni

Annonser

Entry filed under: Makt och ägande.

Kapitalismen, historiematerialismen och klassbegreppet OBS! Inga objektiva anspråk med kapitalismanalysen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Blog Stats

  • 7,590 hits
december 2006
M T O T F L S
« Okt   Jan »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: