Valet är inte en fråga om att ”köpa hela paketet”

september 5, 2006 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Många väljare i valrörelsen säger att de inte vill ”köpa hela paketet” och ett förslag om att varje väljare skulle få tio röster att fördela är ett av flera med sikte på att individualisera partipolitiken. Flera nya partier har bildats, ett par av dem (FI och PP) med tydlig individualistisk profil. Alltfler väljare låter valrörelsen avgöra vilket parti som får deras röst, de är öppna för argument ända fram till valdagen. De uppfattar sig som kunder i en politisk stormarknad. Kring det resonerar Marie Demker, professor i statsvetenskap, i veckans krönika.

Många väljare i valrörelsen säger att de inte vill ”köpa hela paketet” och ett förslag om att varje väljare skulle få tio röster att fördela är ett av flera med sikte på att individualisera partipolitiken. Flera nya partier har bildats, ett par av dem (FI och PP) med tydlig individualistisk profil. Alltfler väljare låter valrörelsen avgöra vilket parti som får deras röst, de är öppna för argument ända fram till valdagen. De uppfattar sig som kunder i en politisk stormarknad.

I mångt mycket är individualiteten en oerhörd framgång för vårt samhälle. Individernas rättigheter har drivit på inte bara kvinnors möjligheter i samhället utan också till exempel funktionshindrade och barns möjligheter att få gehör för sina behov. Men det finns problem när individualismen möte vårt politiska system som är uppbyggt på en kollektiv mobilisering av medborgarna.

De politiska partierna har mångfacetterade partiprogram, valmanifest och lokala reformförslag. Ett parti är inte alls så homogent som många väljare tenderar att uppfatta dem. Endast cirka fem procent av svenskarna är medlemmar i något politiskt parti idag, och övriga 95 procent vet ganska lite om de interna debatter och den heterogenitet som ryms i ett parti. De vet därmed också mycket litet om allt det praktiska arbete om partimedlemskapet innebär och hur et skapar gemenskap och arbetsglädje. Det är synd, och en av de viktigaste orsakerna till missuppfattningen att en röst eller ett medlemskap i ett politiskt parti innebär att man ”köper hela paketet”.

Om vi skall använda stormarknadsmetaforen ovan så kan man säga att det är mer rimligt att tala om partiet som den affär där man brukar handla, alltså HELA affären. Jag köper inte alla varor som finns där, en del tycker jag är dåliga och en del är jag inte så intresserad av. Och det händer att jag köper varor i affären på andra sidan sta’n. Kanske är det lättare att få ekologiskt odlade tomater där. Partiet är alltså inte en vara på hyllan i en stormarknad som kallas det politiska Sverige. Partiet jag väljer är en hel butik, fylld av varor, och en av flera butiker i den stad som är det politiska Sverige.

Individualismen driver emellertid lät fram en slags perfektionism som innebär att jag som väljare måste stå bakom varje enskild fråga som ”mitt parti” driver. Men varför finns det då medlemmar i ett parti? De fyller ju ingen funktion om allt är klappat och klart. Tankesättet kan rimligen bara förekomma eftersom så få medborgare idag är engagerade i partier. Själva poängen med partiarbetet är att vara med för att påverka partiets politik, hjälpa till i omprioriteringar och fördjupningar. Men individualismen främjar en idé om att just jag och mina värderingar är så mycket viktigare, klokare eller modernare än alla andras värderingar. Och då måste jag ju inför valet självklart också kunna sätta ihop en regering på precis mitt eget sätt.

I praktiken betyder ju inte regeringens beslut så otroligt mycket för min privata situation just nu (och de flesta väljare röstar heller inte på det sättet). I det korta perspektivet är den medmänskliga omsorgen och solidariteten så mycket viktigare. Det viktiga med valet och röstandet är att tillsammans med andra få vara med och driva Sverige i en ideologisk riktning som stämmer med mina värderingar. För mig personligen handlar det om hur jämställt Sverige är när mina barn skall bilda familj, om löntagarnas villkor i en allt öppnare värld och hur Sverige skall ge röst och utvecklingskraft åt Afrikas folk. För dig handlar det säkert om något annat. Men inte handlar valet om hur mycket fastighetsskatt du betalar nästa år eller om barnbidraget höjs nästa månad, som mediebruset vill lura i oss?

Den representativa demokratin må ha sina problem, men nog är det väl mycket klokare att använda sin kraft till att skapa långsiktiga förutsättningar för solidaritet och hederlighet än att i narcissistisk anda vilja plocka ihop sitt eget lilla politiska njutningspaket?

Marie Demker
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Lars Ohly i radiointervju Miljö ger jobb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,238 hits
september 2006
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

%d bloggare gillar detta: