Lars Ohly i radiointervju

augusti 28, 2006 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Det var ömsom vin ömsom vatten i den partiledarintervju som radions P1 gjorde med med v-ledaren Ohly måndags i häromveckan (14/8). Engagemanget i utrikesfrågorna parat med en realistisk syn på vad partiet kan göra i utrikespolitiska frågor för att påverka gav pluspoäng ur min synvinkel. Det skriver Björn Grip, personallandstingsråd (v) i Östergötland, i veckans krönika.

Det som däremot var besvärande och pinsamt var dels den rigida inställning som Lars Ohly visade i synen på produktion av välfärdstjänster, dels övertron på att lösa sysselsättningsproblemen genom att skattevägen åstadkomma 200-tusen ytterligare jobb inom offentlig sektor. Det sistnämnda ter sig – i ljuset av svårigheterna att åstadkomma 20.000 plusjobb – som pinsamt långt från en realistisk verksamhet.

Ohly visade en beklämmande inställning när det gäller driften av välfärdstjänster.

All offentligt finansierad verksamhet ska också drivas av kommuner och landsting. Dessutom deklarerade han en besvärande klåfingrighet när det gäller att riksdagen lagstiftningsvägen tvinga kommuner och landsting att förhålla sig på detta vis. Det var befriande att höra Monica Wilander från Landstinget i Västmanland och Stig Henricsson från Fagersta snabbt göra tydliga markeringar mot Ohlys centralistiska synsätt.

Några funderingar som aktualiseras av v-ledarens hållning i min politiska vardag vill jag gärna torgföra:

  • Det är naturligtvis besvärande för ett parti att dess partiledning vill vingklippa kommuner och landsting när det gäller hur verksamheten ska bedrivas. Det är emot den svenska politiska traditionen som ger en stark ställning för kommunala företrädare. Jag tror att vi är många – i likhet med Wilander/Henricsson – som vill slå vakt om kommunala politikers inflytande. Det är förödande för en vänsterpolitik om regering och riksdag kan inrätta generella stopp för skattehöjningar eller allmängiltiga stopplagar när det gäller hur verksamheten ska skötas i kommuner och landsting.
  • Det är dessutom svårt för lokala företrädare att stoppa verksamhet som sköts till allmänhetens belåtenhet och kanske också billigt enbart av det skälet att verksamheten drivs i privat regi, även om det ligger något i det principiella argumentet att det finns en konflikt i kravet att långsiktigt förena maximerad avkastning och vinstintresse med bra verksamhet inom vård, skola och omsorg. I praktiken kan vi som verkar lokalt dock peka på flera privata verksamheter som fungerar utmärkt och till allmänhetens belåtenhet. Att då tvingas driva en rigid och centralt reglerad politik som Ohly gav uttryck för skulle vara förödande för det förtroende som flera vänsterpartister lokalt lyckats bygga upp.
  • Vi har tyvärr också många exempel på offentlig verksamhet som är besvärande dålig och som knappast handlar om resursbrist. Jag ska ge ett exempel från sjukvården som är aktuellt i Östergötland. Inom psykiatrin i centrala Östergötland vill vi från majoritetens sida genomföra en satsning på mera öppna vårdformer i samarbete mellan universitetskliniken och primärvården. Ledningen på universitetskliniken är inte intresserad och verksamhetschefen inom närsjukvården är maktlös eftersom det knappast går att från landstinget byta ut cheferna som är anställda av den statliga akademin. Alltså försöker närsjukvårdschefen hitta alternativ och sluta avtal med erfarna privata psykiatrer som vi har ett tidigare gott samarbete med. Det är mycket svårt för mig att avvisa en sådan hantering av frågan. Men enligt partiledningen borde vi faktiskt göra det.
  • Vi har också personalgrupper som övertagit en del verksamheter. Det gäller ett par vårdcentraler och någon BUP-enhet. Vi har bejakat detta eftersom vår landstingsgrupp tror att arbetsgemenskap och gemensamt ansvar för helheten i en verksamhet är utvecklande och ger utrymme för eldsjälar. Politiskt har vänstermajoriteten varit överens i Östergötland om detta, det har också inneburit att vi kunnat begränsa upphandlingen totalt. Vi ska vara medvetna om att andelen av hälso- och sjukvården som drivs privat i vårt landsting – inklusive de personalövertagna enheterna – omfattar cirka 4%. Det är således en liten andel av verksamheten som inte drivs av landstinget. Med Ohlys hållning skulle vänsterpartiet inte påverkat alls, och socialdemokatin hade i samarbete med de borgerliga partierna genomfört betydligt mer av upphandling.
För mig känns det besvärande att ha en partiledare som principiellt skåpar ut en förhållandevis framgångsrik verksamhet. En verksamhet med goda resultat när det gäller kvalitet, effektivitet och ekonomi, och där vi politiskt lyckats att genom en flexibel inställning begränsa privata övertaganden, särskilt när det gäller de stora multinationella aktörerna och vårddrakarna Carema och Capio.
Björn Grip
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Ny solidarisk arbetsmarknadspolitik behövs Valet är inte en fråga om att ”köpa hela paketet”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,228 hits
augusti 2006
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

%d bloggare gillar detta: