Ny solidarisk arbetsmarknadspolitik behövs

augusti 21, 2006 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Svårplacerade arbetslösa stämplas som funktionshindrade eller sjuka, skrev Mikael Holmqvist vid Stockholms universitet på DN-Debatt den 10 augusti i år. Därmed kan arbetsförmedlingen placera dem i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är så många som 20 procent eller en femtedel av den arbetsföra befolkningen som anses ha nedsatt arbetsförmåga. Denna stämpel, menar Mikael Holmqvist, kan vara förödande för den enskilde. Det skriver Ann-Marie Lidmark i veckans krönika, och argumenterar för en annan arbetsmarknadspolitik.

De som är extra svårplacerade på arbetsmarknaden betecknas som arbetshandikappade med hänvisning till olika medicinska problem. Många mer eller mindre tvingas in i denna kategori, enligt Mikael Holmqvist, eftersom de annars riskerar att mista sin A-kasseersättning.

Samtidigt blir försäkringskassan allt hårdare i bedömningen av sjukintygen, främst beroende av att politikerna bestämt sig för att halvera sjukskrivningarna. Underkända sjukintyg leder till att fler kommer ut på arbetsmarknaden, trots att de ännu inte blivit friska. Sannolikt blir flertalet klassificerade som arbetshandikappade och tvingas in i arbetsmarknadspolitiska åtgärder istället för att i lugn och ro genomgå rehabilitering och därefter förhoppningsvis kunna klara de krav arbetsgivaren ställer.

Det finns många exempel på arbetssökanden som ber om ursäkt för att de söker ett speciellt jobb. Anledningen är att de måste söka ett visst antal arbeten för få behålla A-kassan Vad kostar inte dessa onödiga ansökningar arbetsgivarna? Och hur känner sig den som söker arbete?

Sjuka personer berättar att deras sjukskrivningar dragits in och de tvingas till arbetsförmedlingen. Flera av dem måste genomgå utbildningar eller terapiartade arbetsuppgifter för att få A-kassa. Detta trots att de fortfarande känner sig sjuka och sällan kan tillgodogöra sig den hjälp som arbetsförmedlingen erbjuder.

Vad är det för människosyn regeringspartierna har som inte omhändertar folk på ett bättre sätt. Det kan knappast bli några vinster för samhället när folk slussas fram och tillbaka mellan olika instanser på det sätt som sker i dag. Effekten blir sannolikt att de som är arbetslösa och/eller sjuka känner sig kränkta av samhället. Att få stämpeln arbetshandikappad kan också passivisera folk och få dem att känna sig odugliga.

Det finns en del grupper i samhället som drabbas särskilt hår av arbetsförmedlingens och försäkringskassans agerande. Det är dels folk som bor i områden med hög arbetslöshet och dels är det människor med oförklarliga diffusa sjukdomstillstånd som t.ex. elöverkänsliga, tandvårdsskadade, kroniskt trötta och fibromyalgipatienter.

Varför ska personer som känner sig sjuka tvingas söka jobb, gå i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller utbilda sig? Sannolikheten att få jobb när man känner sig sjuk och har nedsatt arbetsförmåga är liten. Att ta bort sjukskrivningen kan knappast ge några samhällsvinster, eftersom andra bidragsformer oftast träder in.

Minst lika problematiskt är det för unga arbetslösa som aldrig tidigare haft jobb. De tvingas antingen till fortsatt utbildning eller till att leva på sina föräldrar, eftersom de inte är berättigade till någon arbetslöshetsersättning.

Visst ska folk i möjligaste mån försörja sig själva och inte i onödan belasta skattebetalarna. Men samtidigt har vi i Sverige varit överens om att bygga upp ett solidariskt samhälle, ett samhälle där de svaga ska omhändertas, där de sjuka ska få vård och under tiden bli försörjda och där de arbetslösa inte ska tvingas sälja sig till den som betalar minst eller har undermålig arbetsmiljö.

Välfärden bygger på solidaritet och vetskapen om att vem som helst kan hamna i en situation då den inte kan försörja sig utan behöver hjälp av samhället. Hittills har socialdemokraterna och vänsterpartiet drivit välfärden hårdast, men alla riksdagens partier har varit överens om detta.

Nu har dock den socialdemokratiska regeringen bestämt sig för att halvera antalet sjukdagar och att minska arbetslösheten. Med eller utan politiskt stöd har nitiska tjänstemän gått in för att underkänna sjukintyg, förtidspensionera dem som varit sjukskrivna mer än ett år och klassificera en femtedel av den arbetsföra befolkningen som funktionshindrad. Det kan inte betraktas annat än som kränkande behandling av den enskilde och tillhör en osolidarisk och förlegad människosyn.

Om socialdemokraterna verkligen menade allvar med solidaritet och att ställa sig på de svagas sida skulle de anvisat andra metoder. Vi måste helt enkelt bygga upp en annan ordning när det gäller samhällets olika bidragssystem. Ett samordnat system för den som inte kan försörja sig själv oavsett orsak är en modell som måste prövas.

Det spelar ingen roll om en person inte kan försörja sig för att den är sjuk, saknar jobb eller för att den inte klarar dagens arbetstakt. Det spelar inte heller någon roll om det är tillfälligt eller om det pågår under en längre tid. Därför bör alla som saknar jobb och egen försörjning få en samhällsersättning som det går att leva på.

Vänsterdemokraterna föreslår på sin hemsida att sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna samordnas och att en särskild myndighet bildas för att hantera dessa. Därmed tar man bort möjligheten att folk ska slussas mellan olika försäkrings- och ersättningsformer. Även rehabilitering ska ligga på denna myndighet.

Om ersättningen betalas ut från samma kassa oavsett orsak till arbetslösheten blir det lättare att kontrollera. Inga dubbelutbetalningar kan göras och risken för att någon hamnar mellan stolarna är minimal. Samtidigt måste förstås kontrollen vara hög för att minimera fusket. Ingen ska kunna jobba svart samtidigt som den uppbär bidrag. Allt fusk måste bestraffas.

De sjuka måste få adekvat behandling och rehabilitering och alla som saknar jobb måste ges rätt till arbetsgemenskap. Det innebär i korthet att alla arbetslösa oavsett orsak ska erbjudas jobb inom den offentliga sektorn, men kravet måste vara att dessa arbetstillfällen inte konkurrerar med det privata näringslivet. Det skulle kunna handla om promenader med äldre om läxhjälp för skolbarn eller om natur- och kulturvårdande insatser.

Dessa arbetstillfällen behöver öka i lågkonjunktur och minska i högkonjunktur. Det måste också finnas tillräcklig mängd sysselsättningar för att göra det möjligt för folk att välja något som är utvecklande för just dem. För dem som orkar och vill ska arbetsförmedlingen kunna vara hjälp och stöd för startaegetverksamhet, för arbetskooperativ m.m. samtidigt som det måste finnas riskkapital för dessa företag.

Arbetsgemenskap och sociala kontakter bör på de arbetsplatser som designats för dem som annars hade varit arbetslösa värderas högt. Det bör också finnas möjlighet till deltid eller till flexibla arbetstider om det behövs. Att trivas på arbetet är den största motivationen att gå dit och därför bör stor vikt läggas vid sociala frågor, men också vid engagerande och meningsfulla arbetsuppgifter.

Ett nytt välfärdssystem för dem som saknar möjlighet till egen försörjning bör byggas upp. Det bör vila på tre ben, dvs. ekonomiskt trygghet, social gemenskap och meningsfull och utvecklande verksamhet. Dagens arbetsmarknadspolitik har förlorat mycket av sitt forna innehåll. De allt tuffare kraven på att komma tillbaka till arbetsmarknaden urholkar systemet än mer.

Ann-Marie Lidmark

Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Respekt till de experimentella tiotalisterna Lars Ohly i radiointervju

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,500 hits
augusti 2006
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

%d bloggare gillar detta: