VM i Tyskland – EM i Sverige

maj 1, 2006 at 12:01 f m Lämna en kommentar

 

 

Claes Borgström har fått både ris och ros för sitt initiativ att förespråka bojkott av VM i fotboll, en reaktion på myndigheters och arrangörers undfallenhet inför förberedelser att tillgodose efterfrågan på prostituerade. Det gäller slavhandel, sammanfattar han kort och gott, skriver Ianthe Holmberg i sin krönika. Och konstaterar att det inte heller är så långt kvar till dess EM i friidrott går i Göteborg. Prostitutionsfrågan berör även oss.

 

Polisen i Västra Götaland, som förtjänstfullt arbetar för att stävja prostitution och människohandel, vidtar nu åtgärder för att förhindra att prostitutionen ökar även i Göteborg under denna publikfest. Helt slipper vi alltså inte undan en debatt om vad som kan och bör göras, och säkert kommer präktiga Sverige att anklagas för dubbelmoral.

Förutsättningarna för debatten i Sverige, respektive Tyskland är dock lyckligtvis väldigt olika. De flesta medlemsstaterna i EU har låst sig i debatten om tvångsprostitution kontra frivillig prostitution, en fråga som i Sverige, tack vare intensiv feministisk påverkan fann en möjlig väg i lagstiftning mot köp av sexuella tjänster. Debatten söderöver visar stor brist på kunskap om hur processen ser ut när kvinnor, oftast mycket unga kvinnor, hamnar i prostitution och hur de bryts ner. Den visar på ett manligt, patriarkalt tolkningsföreträde, en brist på inlevelse och empati för människor i underläge. För att äntligen vända den katastrofala trenden från senare år måste strålkastarljuset riktas på efterfrågan, på köparens ansvar i könshandeln. Detta kan vara en självklar insikt i Sverige, men nuvarande och tidigare svenska EU-parlamentariker, tuffa kvinnor som Marianne Eriksson, Eva-Britt Svensson, Maj-Britt Teorin och Maria Carlshamre, har i utskottet för kvinnors rättigheter och i andra sammanhang, modigt kämpat mot mycket starka krafter för att försvara vår lagstiftning och sprida vårt synsätt till andra EU-länder. Sverige spelar en oerhört viktig roll i att visa på att ett annat förhållningssätt är möjlig, att andra lösningar finns.

Det kan vara på sin plats att erinra sig hur länge kampen mot trafficking och sexhandel har pågått. Redan 1949 stod den nya organisationen Förenta Nationerna fadder till Konventionen om avskaffande av handel med människor och exploatering av andra för prostitution – en viktig milstolpe, som i sin tur var resultatet av många årtionden av kamp för att bryta den människoförnedrande könshandeln. Vi väntar dock fortfarande på att den skall implementeras.

Denna radikala konvention är inte särskilt känd och till för ett par år sedan inte ens översatt till svenska. En som har hjälpt till att öka vår kunskap om den är Malka Marcovich, en fransyska som har skrivit en guide till konstitutionen som utkom för några år sedan. Hon är ordförande i MAPP, Movement for the Abolition of Prostitution and Pornography and All Forms of Sexual Violence and Sexist Discrimination. Marianne Eriksson, f d EU-parlamentariker för Vänsterpartiet har med hjälp av Marcovich också skrivit om konventionen i Sexslaveriet i vår tid, Om en industri som vill bli rumsren.

Marcovich uppmärksammar en kvinna vid namn Josephine Butler, som 1866 startade en anti-prostitutionskamp i England. Slaveriet hade avskaffats i Europa relativt nyligen, och systemet med prostitution såg hon som en samtida form av slaveri där kvinnor var offer, ett system som var destruktivt för samhället i största allmänhet. Tidigt framhöll hon männens ansvar som kunder och hallickar, och ifrågasatte uppfattningen om mannens ”obetvingliga sexualitet” som försvar för behovet av prostituerade. 1869 startade hon ”det stora korståget” mot reglementeringen av prostitution, en politik som gav samhällelig acceptans för prostitution som system. Hallickar och kopplare tilläts att riskfritt utveckla sin verksamhet och samhället kunde tjäna på att beskatta bordellerna. Motståndsrörelsen spred sig snabbt till övriga Europa och USA och utvecklades till en kamp för att avskaffa prostitutionen som fenomen. Det stod tidigt klart att samhällskontroll över prostitution uppmuntrade handel med kvinnor. Stora organisationer såsom Förbundet för Mänskliga Rättigheter tog ställning i frågan.

Steg för steg nådde man framgång genom upplysningskampanjer och uppvaktning av regeringar. 1904 undertecknades den första internationella överenskommelsen mot ”vit slavhandel”, som det hette på den tiden, vilken följdes av andra överenskommelser år 1910, 1921 och 1933. Nationernas Förbund skapade 1919 en övervakningskommitté för att bl a undersöka handel med kvinnor för sexuella ändamål. 1927 och 1932 tillsattes två stora utredningar vilka fastställde att förekomsten av bordeller och reglementering av prostitution ökade handel med kvinnor både inom ett lands gränser och mellan länder.

Tanken växte fram på en ny internationell konvention om förbud mot människohandel och prostitution. Arbetet med en sådan fördröjdes av andra världskriget, men låg till sist färdig 2 dec 1949, Konventionen för avskaffande av handel med människor och utnyttjande av andra för prostitution. Det var en seger som krönte åttio år av envis människorättslig och feministisk kamp. Kanske kunde konventionen undertecknas tack vare ett tankeklimat med spirande optimism de närmaste åren efter andra världskrigets slut, då människorna efter de omskakande händelser och grymheter som världen nyss genomlevt kunde ompröva sina värderingar. Nu skulle en bättre värld skapas.

Historien om konventionens implementering, eller brist på sådan, är dock inte så rolig läsning. Marcovich pekar i huvudsak på två svagheter i skrivningarna. För det första fanns brist på kontrollmekanismer, något som i och för sig gäller alla FN-konventioner före 1960, för det andra nämns inte alls frågan om ”köparen”, trots de tidiga insikterna om hur efterfrågan skapar förutsättningar för prostitution och kvinnohandel. Visserligen har sedan konventionens tillkomst 1949 mäns våld mot kvinnor, partnermisshandel, våldtäkter och incest fokuserats allt mer, men det går fortfarande förunderligt trögt i internationella sammanhang att ringa in köparens roll, han som är den viktigaste aktören i den globala exploateringen av kvinnor, och vars efterfrågan på sex genom prostitution genererar och vidmakthåller den moderna expansionen inom sexindustrin.

En av FN:s viktigaste roller har varit just formuleringen av en gemensam värdegrund som våra ansträngningar att skapa en bättre värld vilar på, Deklarationen för mänskliga rättigheter 1949, Konventionen för barns rättigheter 1982, CEDAW 1979 (Convention on the eradication of all forms of discrimination against Women) etc. Man kan alltså glädja sig åt vissa framsteg. CEDAW Artikel 6 fastställer att ”Konventstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att avskaffa alla former för trafficking med kvinnor och exploatering av kvinnors prostitution”. Här, liksom i 1949 års konvention, skiljer man inte på ”frivillig” och ”påtvingad” prostitution.

År 2000 kom Protokoll för att förhindra, avskaffa och bestraffa trafficking med människor, särskilt kvinnor och barn, som är en komplettering till FN-konventionen mot transnationell organiserad brottslighet. Den siktar särskilt in sig på ”exploatering av andras prostitution eller andra former för sexuell exploatering”. Offrets medgivande är inte relevant och offret skall därför inte bära bevisbördan. För första gången i en FN-konvention beaktas efterfrågan. Man ska ”…begränsa efterfrågan som när alla former av exploatering av människor, särskilt kvinnor och barn, vilket leder till trafficking”. Och 2001 säger sig Arbetsgruppen mot nutida former av slaveri vara ”övertygad att efterfrågan på sexuellt utnyttjande spelar en stor roll i tillväxten och expansionen av sexindustrin”.

Dessa markeringar bygger på insikter om mekanismerna bakom pornografi, prostitution och trafficking, en av de mest nedbrytande företeelserna i våra samhällen under senare tid, den mörka sidan av ett friare, mindre fördomsfullt Europa med öppna gränser. Hur länge dröjer det innan dessa insikter, som fanns redan på Josephine Butlers tid för så länge sedan, leder till befrielsen av kvinnor från sexindustrin och slavhandel. Så många goda krafter kämpar trots allt för att detta skall förverkligas.

Sådana frågor hänger i luften när en ny generation på 8 mars ropar slagorden: Kampen fortsätter – sexism skall krossas!

Ianthe Holmberg
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

För jämlikhetens skull – inför rullande socialistiska utopier! När ska vi sluta vandra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,062 hits
maj 2006
M T O T F L S
« Apr   Jun »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

%d bloggare gillar detta: