För jämlikhetens skull – inför rullande socialistiska utopier!

april 23, 2006 at 12:01 f m Lämna en kommentar

 

 

Vänsterns riksdagspartier lider av ”socialistisk anemi” och ”socialistisk förkalkning”; menar Ingvar Johansson i sin krönika och efterlyser ”rullande utopier”.

 
– Får jag testa dig: Vad är en femårsplan?
– Det kan väl knappast kallas test; åtminstone inte test av en gammal vänsteraktivist av mitt slag. När Sovjetunionen 1928 tog beslut om att införa planekonomi beslöt dom att planerna i princip skulle gälla femårsperioder.
– Rätt. Men varifrån kommer begreppet ”rullande femårsplaner”?
– Jag vet naturligtvis vad det innebär. Efter första året korrigerar man planerna för de nästföljande fyra åren, och så lägger man till ett nytt femte år. Men jag har faktiskt ingen aning om varifrån begreppet kommer.
– Inte jag heller. Allt var bara skämtsamt menat.
– Inte ”bara” misstänker jag. Du har nå’t i bakhuvudet. Inte börjar en marknadssocialist som du att prata planekonomi utan vidare.
– Stämmer. Men det jag tänker på har faktiskt mer med ”rullande” än med ”femårsplaner” att göra. Jag tror att vänstern måste börja tänka och diskutera sina jämlikhetsvisioner i termer av ”rullande utopier”.
– Liknar inte det Ernst Wigfors tankar om ”provisoriska utopier”?
– Jo, jag vet. Det jag vill prata om liknar vad en legendarisk socialdemokratisk teoretiker – och praktiker! – formulerat. Stör det?
– Nej, inte det minsta.
– Jag tänker mig att användningen av termen ”rullande” bättre än termen ”provisoriska” betonar behovet av kontinuerlig översyn. Och jag tror en så’n betoning är nödvändig för att göra klart, speciellt för dom yngre, att utopism inte är detsamma som utopi-dogmatism. Det har nu i ett par decennier pratats mycket om ”utopins död” och om faran i att ha en politisk utopi, men vad man borde ha talat om är ”utopism-dogmatismens död” och om faran i att vägra revidera sin politiska utopi. Det är dogmatismen som är faran.
– Ja, man kan ju säga att Marx och Engels började sin ideologiska bana med att revidera den socialistiska utopin. Istället för att se socialismen som en jämlik fördelning av mycket begränsade resurser och tillgångar såg de socialismen som en jämlikhet i överflöd. Ett överflöd som blir möjligt tack vare människans förmåga att utveckla produktivkrafterna.
– Precis. I Kommunistiska Manifestet talar dom faktiskt om en utopisk-socialistisk litteratur som är: ”till sitt innehåll nödvändigtvis reaktionär. Den förkunnar en allmän asketism och grov jämlikhetslära”.
– Och du vill förstås säga att vissa delar av vänstern borde göra det klarare för både sig själva och andra att befolkningsexplosionen och jordens begränsade reurser kräver en revidering av Marx och Engels utopi.
– Ja, men inte en återgång till en asketisk utopi! Det är verkligen inte nödvändigt.
– Då hänger jag med. Vi tycks förstå varandra ganska bra också idag. Jag har ibland haft liknande tankeångar, även om dom inte handlar om den uttryckliga typ av revideringar som du tycks tänka på nu. Utopier kan ju utan att vara direkt felaktiga innehålla blinda fläckar, och att rätta till sådan blindhet är väl också en form av utopismrevision.
– Håller med. Du tänker förstås på sån’t som jämlikhet mellan kvinnor och män, jämlikhet mellan personer med olika sexuell läggning och jämlikhet mellan olika kulturella beteenden. Det sista naturligtvis inom en absolut ram av tolerans, respekt för mänskliga rättigheter, och en speciell form av jämlikhet, ateism- och religionsfrihet.
– Yes.
– O.K., kvar är då min käpphäst. Vänstern måste omedelbart börja tänka inte bara sin dagspolitik utan också sina utopier som placerade i en marknadsekonomi.
– Kan du tillämpa det på svensk vänster?
– Ja, socialdemokratin lider sedan Olof Palmes dagar av utopibrist; ”socialistisk anemi” skulle jag vilja kalla det. Men det är än värre med Vänsterpartiet. Det lider av ”socialistisk förkalkning”, och den sjukdomen är svårare att bota. Vänsterpartiets nyligen timade återgång till traditionell överbudspolitik och en gammaldags syn på organisationsgemenskap är naturligtivis illa nog, men rent förödande är att partiets överväldigande majoritet fortfarande har kvar den utopi som C H Hermansson en gång i tiden gjorde till partiets officiella: demokratisk planekonomi i varje land för sig. En sådan kombination av föråldrad utopi och orealistisk dagspolitik har ingen framtid. Ingen alls.
Ingvar Johansson
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Nu är det körsång som gäller…ett tag VM i Tyskland – EM i Sverige

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
april 2006
M T O T F L S
« Mar   Maj »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

%d bloggare gillar detta: