Politiker eller tjänstemän

februari 23, 2006 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Jag har haft förmånen att ha arbetat på lite olika ställen inom den offentliga sektorn nu senast som miljöledare i en kommun norr om Stockholm och som konsult/utredare åt några landsting. Jag har också varit fritidspolitiker. Därmed har jag både upplevt hur det är att arbeta som tjänsteman och som politiker. En intressant fråga som jag funderat mycket på är vem som egentligen bestämmer hur kommuner, landsting och departement styrs. Är det politikerna eller tjänstemännen?

Jag hävdar bestämt att det i huvudsak är tjänstemännen. Tydligast märks det vid regimskifte då man skulle förvänta sig att den tidigare opinionens idéer skulle få genomslag. Men så är det nästan aldrig utan verksamheten fortskrider ungefär som vanligt. För tio år sedan var jag på ett internt möte då kommundirektören talade om för sina medarbetare att våran viktigaste uppgift var att överbrygga klyftorna mellan olika politiska majoriteter. Jag har sett många ärenden som förhalats eller försvårats på grund av ovilja från tjänstemännen att expediera de politiska besluten.

Ärenden kan fördröjas av tidsbrist, fakta och kostnader kan redovisas så att de styr mot ett visst beslut och ordval kan användas som delvis ändrar politikernas intentioner. I Sverige har vi valt en modell där tjänstemän och politiker är mycket självständiga gentemot varandra, vilket många andra länder inte har och det kan förklara en del av svårigheterna. Min övertygelse är att politiska skillnader måste märkas även i det vardagliga arbetet i den offentliga verksamheten. Annars finns det knappast något behov av politiska partier utan det vore bättre att ha renodlade personval.

Massor av politiska beslut finns som aldrig genomförts, genomförts felaktigt eller fördröjts tills de blivit inaktuella. I Stockholms läns landsting har politikerna beslutat att skapa ett behandlingsteam för personer som är sjuka av sina tandfyllningar. Det har till och med anslagit två miljoner kr i årets budget till detta. Men ingenting händer och det finns anledning att misstänka att beslutet fördröjs, eftersom sådan behandling om den ska ske med framgång är kontroversiell bland läkare och tandläkare.

I dag vet vi att omkring 80 procent av dem som behandlas för överkänslighet mot tandfyllningar blir av med flertalet av symtomen efter sanering. Att frågan fortfarande är kontroversiell kanske beror på att amerikanska försäkringsbolag skulle tvingas till enorma skadestånd om något land erkände att kvicksilver från amalgam kan skada kroppen. Det är i klass med rökningen och gissningsvis är många amerikanska tandläkare aktiva i bakgrunden i den svenska amalgamdebatten och förmodligen finns precis som när det gäller nikotin många köpta forskare.

Även i andra landsting än i Stockholm har politiker försökt få bättre vård till de tandvårdsskadade utan att lyckas. Inte heller riksdagens politiker har lyckats få igenom sina beslut utan under senare år har det snarare blivit svårare för tandvårdsskadade att få sanering som en del i en medicinsk behandling. De politiska besluten har därmed varit total kraftlösa och väljare med intresse för denna fråga inser snabbt att politiken helt saknar styrförmåga.

Min tid som miljöledare kantades också av flera politiska ärenden som legat både två och tre år utan att de överhuvudtaget hanterats av tjänstemännen i kommunen. Det har inneburit att politikernas förslag inte förverkligats under denna mandatperiod och frågan är därför om väljarna upplevt några förändringar i miljöpolitiken annat än tomt prat från politikerna.

Politiken är kantad av beslut som inte genomförts eller som genomförts annorlunda än vad politikerna ursprungligen avsåg. Dessutom finns mängder av beslut som borde ha fattats men som politikerna av olika skäl avstått från. I flertalet offentliga verksamheter saknas styrmedel i form av nyckeltal och kvalitetsredovisningar och därmed är det omöjligt att följa upp verkan av de politiska beslut som fattats. Tyvärr har politiker hittills sällan brytt sig om att titta i backspegeln utan de har varit fullt upptagna med dagsaktuella frågor och att positionera sig själva eller det egna partiet i media.

Den politiska trovärdigheten är låg och därför är det nödvändigt att mer kraftfullt visa resultat i det politiska arbetet – åtminstone om vi vill ha kvar förtroendevalda politiker. Politiker i kommuner, landsting och riksdagen måste arbeta mycket mera med uppföljning av sina beslut för att se till att de verkligen följs. Det behövs politiska revisioner och ett tydligare ansvar för att de politiska besluten åtgärdas inom rimlig tid och att de politiska intentionerna får genomslag i praktisk verksamhet. En sådan revision måste kontrollera att de politiska besluten genomförts, om de genomförts enligt de intentioner politikerna hade i förslaget, tidsåtgången för att skriva fram ärendet och om viktiga fakta utelämnats eller redovisats felaktigt.

Sådana revisioner skulle stärka politikernas roll gentemot tjänstemännen, göra politiken mer trovärdig och också effektivt visa skillnader mellan politiska majoriteter. För detta krävs dock modiga och eniga politiker som vågar ställa krav och framför allt som vet vad de vill åstadkomma.

Ann-Marie Lidmark
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Sätt inte eld på en krutdurk! Olof Palmes aktualitet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,238 hits
februari 2006
M T O T F L S
« Jan   Mar »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728  

%d bloggare gillar detta: