Familjen är död – Leve familjen!

januari 4, 2006 at 12:01 f m Lämna en kommentar

I det falnande skenet av tomtebloss och de borttynade dofterna av lack funderar statsvetaren Marie Demker över vad våra nya – eller är det kanske urgamla – familjemönster egentligen innebär för de traditionella högtidsfestligheterna inom kärnfamiljens trygga hägn.

Året allra största familjehögtid är över. Julen, nyåret och trettonhelgen tillhör den period då svenskarna umgås med familjen i en utsträckning som vid ingen annan tid på året. Och kanske har vi till och med sett en förändring i vad det är vi firar under julen – inte längre midvintermörkret, tomten eller Jesu födelse utan snarare familjen och familjens närhet.

Julen är i svensk tappning en högtid som lånar sig till många syften. Jag menar att vi borde ta fasta på julens öppenhet – både i termer av vad vi firar och med vilka.

Ordet ”jul” härstammar troligen från det fornvästnordiska ordet ”jól” som har oklar betydelse. Det återfinns första gången i en sång eller dikt till Harald Hårfagre, skriven på 900-talet efter Kristus. Men ordet har ingenting med den kristna julen att göra – istället inträffar julen vid en tidpunkt när såväl fruktbarhetsfirande, solens återkomst som Kristi födelse firats. Det öppnar för nya tolkningar av vår mest populära högtid, tolkningar som är inkluderande snarare än exkluderande. Den som vill fira den kristna julen är välkommen att göra det, den som bara vill ge uttryck för sin omsorg och kärlek mot medmänniskorna kan göra det. Alla oavsett religion, födelseland eller språk kan inbjudas att fira svensk jul – jul i formen av en paus i tillvaron, en fest med nära och kära, en vilopunkt i familjens sköte när den nordiska vintern är som mörkast och de flesta av våra sysslor faktiskt kan ligga nere för en liten tid. För att inte tala om möjligheten att i direkt anslutning högtidlighålla det nya årets inträde, i gemensam tillförsikt och hoppfullhet.

Men om julen nu har blivit en familjehögtid, är inte det exkluderande i denna tid av nya familjekonstellationer? Nej, inte heller här tycker jag att vi skall bita oss fast i de gamla traditionerna. Den minsta konstellationen av familj är mamma och barn – just den variant av familj som tillkom i stallet i Betlehem. Josef var faktiskt bara styvfar till Jesus. För oss som är troende kristna borde det bli föremål för eftertanke, dagens familjer har stora likheter med forntida hushåll och klaner och vi borde glädja oss åt det istället för att se det som problem. Strax före jul hörde jag ett program på Sveriges Radio där de s k nya familjerna uppfattades som problem. Hur skulle man kunna fira jul nu när familjen är så komplicerad, undrade man i programmet. Jag reagerade starkt negativt mot denna egendomliga tolkning.

Dagens familj borde ju istället ses som en tillgång. Vi har fått möjlighet att visa omsorg, kärlek och omtanke mot så många fler människor. Om vi alla tog hand om våra familjer – i utvidgad mening – så skulle ingen behöva falla utanför. Alla tillhör vi en familj i denna utvidgade mening. Den f d partnern framstår ofta i ett försonande ljus när åren gått och man inte längre behöver dela plånbok och hushåll. De f d svärföräldrarna var kanske lika trevliga och rara som de nya. Kanske har också svärföräldrarna separerat och fått nya partners som kan införlivas i gemenskapen. Den nya partnerns barn kan vara ett underbart tillskott till familjen, liksom syskonens partners barn och barnbarn. Genom att betona familjens substans av närhet, personlig kännedom, gemensam historia och delade erfarenheter istället för de formella eller biologiska banden så kan vår omsorg utvidgas, växa och omfatta så många fler. Låt oss ta den möjligheten, inkludera varandra och se de nygamla familjerna som en verklig tillgång istället för ett problem.

Vi skall komma ihåg att familjen inte är ett nytt eller modernt fenomen, tvärtom. De flesta primater lever och har levt i familjebildningar av olika slag. Att umgås och reproducera sig i hägnet av människor och artfränder vilka vi litar på reducerar kostnaden för skydd och säkerhet. Familjen är en effektiv enhet för socialisation, och den blir än mer effektiv när den inte tillsluts. En god familj kan fungera som en sluss ut i den värld där vi själva måste kunna gå vidare, göra erfarenheter och bilda egna familjer – fast förankrade i den gamla.

Låt oss framöver ge julen och vinterhögtiderna denna nya innebörd – att visa omsorg, omtanke och kärlek gentemot alla dem som i en mening blivit oss givna som medlemmar av våra stora, utvidgade och nya familjer.


Marie Demker
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Reform och revolution – två biografier och arbetarrörelsen under efterkrigstiden Vänsterns väg befäst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,238 hits
januari 2006
M T O T F L S
« Dec   Feb »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

%d bloggare gillar detta: