Reform och revolution – två biografier och arbetarrörelsen under efterkrigstiden

december 27, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Björn Grip reflekterar över ett seminarium om arbetarrörelsen under efterkrigstiden. Och ställer frågan: vari finns likheten mellan LO-ideologen Rudolf Meidner och hans dito vpk-kollega C H Hermansson?
Jag bevistade häromveckan ett seminarium som behandlade två aktuella biografier – om Rudolf Meidner och CH Hermansson. Biografierna som skrivits av Lars Ekdahl respektive Werner Schmidt, bägge verksamma vid Södertörns högskola kommenterades av P-O Edin, mest känd som fackföreningsekonom, och Yvonne Hirdman, historieprofessor. Edin, som arbetat tillsammans och efterträtt Meidner som chefsekonom på LO, beskrev Meidnerbiografin som den bästa beskrivning av Landsorganisationen som överhuvudtaget gjorts.

Att biografin handlar mycket om LO säger två saker om Meidner – dels att han var en tillbakadragen person som ansåg sig förmedla mångas engagemang och åsikter, men också att Meidner i sin roll som chefsekonom faktiskt präglade fackföreningsrörelsen under tre decennier efter andra världskriget. Edin beskrev Meidner som en ikon för LO och dess medlemmar. Samtidigt berättade han att Meidner uttryckt stor tacksamhet över att få arbeta inom LO. Ett LO som givit honom stor intellektuell frihet, och som inte är den bild som massmedia vanligen tecknar av LO-borgen. En frihet som dock aldrig missbrukades – Meidner utmanade aldrig maktsystemet inom LO. Han utredde idéer och gav ett vetenskapligt underlag som sedan låg till grund för beslut av förtroendevalda i LO-borgen. Han förpackade idéerna mer än skapade dessa. Edin lyfte också fram Meidners roll som medverkande på lokala fackliga kurser och liknande. Han skaffade sig intellektuell näring genom kontakten med lokalt förtroendevalda fackföreningsmänniskor. Detta var grunden för Meidners starka ställning i organisationen.

Solidarisk lönepolitik

Ekdahl beskrev Meidner som en reformist som ville revolution. Meidners vision präglades av Människans rätt till sitt liv, sitt arbete och frukterna därav, hävdade Ekdahl. Det ledde fram till att Meidners utredningsarbete framför allt handlade om kampen för den fulla sysselsättningen och ökad jämlikhet. Tillsammans med kollegan Gösta Rehn var det Meidner som utformade modellen för den ekonomiska politik som kallades för ”Solidarisk lönepolitik”. En ekonomisk-politisk strategi som blev såväl LOs handlingslinje under flera decennier som socialdemokratisk regeringspolitik under efterkrigstiden fram till början av 80-talet. En politik som handlade om betydligt mer än enbart lönepolitik. Det var en strategi för att kombinera rimligt jämlika löner med en ganska hårdhänt omstrukturering av näringslivet, men därmed också högre tillväxt och fler jobb. Från lågproduktiva sektorer och landsändar till mera högproduktiva branscher och orter. Detta ledde fram till att regionala obalanser blev tydliga och att de högproduktiva industrierna gjorde kraftiga vinster, vilket i sin tur skapade grogrund för idèer och förslag om löntagarfonder.

Löntagarfondernas uppgång och fall

Fondidéer som så småningom ledde till en av de kraftigaste motreaktioner i modern tid från näringslivet och därmed bakslag för fackföreningsrörelsen och vänstern inom socialdemokratin. Intressant är att vpk sa nej till LO:s fondförslag med motiveringen att det var ”ett kraftfullt slag mot kapitalismens skugga”, ett nej som mottogs med lättnad i LO-borgen, enligt Edin. Å andra sidan fanns det ett brett stöd inom flera TCO-förbund och inom folkpartiet för grundläggande tankar i det Meidnerska fondförslaget. Detta är intressant att komma ihåg idag när Dagens Nyheter på ledarplats rubricerar fondidéerna som ”Meidners väg till träldom”. Det säger något om tidsandan då och nu.

Den del av seminariet som handlade om CH-biografin återkommer jag till i nästa krönika.

CH

Biografin om CH Hermansson har beröringspunkter med biografin om Meidner. Båda är födda under första världskriget, de får sitt politiska danande av erfarenheter under30-talet och andra världskriget. Bägge är sedan tongivande ideologer under efterkrigstiden var och en på sitt håll. Det finns beröringspunkter också ideologiskt. Som historikern och biografen Werner Schmidt markerade inledningsvis var Hermansson den i kommunistpartiet som betonade alienationsbegreppet och därmed behovet av människans frigörelse inte enbart från ekonomisk utsugning i det kapitalistiska samhället. Frigörelsen handlar om hegemonin också i idéernas och kulturens värld. Tyngdpunkten i det kommunistiska partiets politik hade knutits till utsugningen under kapitalismen ända sedan socialdemokratiska vänsterpartiet omvandlades till ”Sverjes kommunistiska parti” och dess inträde i Komintern under början av 20-talet.

CH, med sina rötter i den radikala studentrörelsen Clarté, försökte bredda kommunistpartiets perspektiv. Bland annat gjorde han detta genom att introducera italienska och franska politiska tänkare som Antonio Gramsci och André Gorz. I likhet med Meidner sökte CH kontakter i den väst- och centraleuropeiska marxistiska debatten. Han försökte också bredda perspektivet genom att dra in radikala kulturarbetare, författare och forskare i en dialog med det kommunistiska partiets medlemmar och genom att ge utrymme för dessa personer i den kommunistiska tidningspressen.

Uppgörelsen med Sovjet ej fullständig

Yvonne Hirdman, som var inbjuden att kommentera CH-biografin, inledde sin ganska kritiska genomgång med att presentera sin egen bakgrund och erfarenhet av kommunistpartiet. Hon hade som ung forskare skrivit sin doktorsavhandling om SKP under andra världskriget, och då också fått CH:s förtroende – och nycklar till vinden på Kungsgatan 84, där partihögkvarteret fortfarande finns – att rota i ett kaos av arkiverade handlingar. Hennes kritiska bedömning av CH, och den i hennes uppfattning idoliserande biografin av huvudpersonen, bygger framförallt på hennes bedömning att uppgörelsen med Sovjet aldrig blev fullständig. Detta i motsats till i Danmark och Norge där socialistiska vänsterpartier bildades med kommunister och vänstersocialdemokrater som bas. I Danmark till och med genom att partiordföranden Axel Larsen tog steget att bryta med det danska kommunistpartiet 1956 och bilda Socialistisk Folkeparti. Ett steg, som hon menade att CH hade möjlighet att ta, men inte orkade eller ville. Därmed har vänsterpartiet inte kunnat helt frigöra sig från en barlast av kommunistiskt tankegods, bland annat när det gäller synen på demokrati och partiets karaktär som en arbetarklassens förtrupp.

Missade möjligheter

Kommunistpartiet hade två kraftiga framgångsperioder under CHs tid i ledningen. Dels under perioden 1944-48 och dels under Hermanssons första fyra år som partiledare 1964-68. I båda fallen handlade det om att konkretisera och vässa politiken. Och att ge sig in i en debatt och dialog med det maktbärande socialdemokratiska partiet inom arbetarrörelsen. Vid bägge tillfällena fick partiet ett uppsving opinionsmässigt och uppnådde faktiska möjligheter att utifrån en tydlig och ofta kritisk position påverka politiken. I bägge fallen, liksom nu i början av 2000-talet missade dock partiet chansen i avgörande situationer. Risken för partisplittring har vid alla tillfällena inneburit att möjligheten till reellt inflytande och medverkan i regeringen har försuttits.

Så finns det ännu en likhet mellan Meidner och Hermansson – bägge tvingades konstatera att deras stora politiska projekt misslyckades. Men idéerna om rätt till arbete, makt genom arbetet och därigenom människans frigörelse lever vidare.

Björn Grip 
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

För julens och socialismens skull – tankar om avundsjuka och missunnsjuka Familjen är död – Leve familjen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
december 2005
M T O T F L S
« Nov   Jan »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

%d bloggare gillar detta: