För julens och socialismens skull – tankar om avundsjuka och missunnsjuka

december 10, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Advent är här. Julen i ankommande. Ingvar Johansson, låter tankarna omfamna två, i tiden ovälkomna känslor, avundsjuka och missunnsamhet.
– Redan advent. Snart jul. Herre jesus.
– Ja, tiden går fort. Advent betyder ju ankomst. Tänk om det varit socialismens ankomst istället för åminnelsen av Jesus födelse som man kunnat räkna ner med en, två, tre och fyra tända ljus per söndag i staken. Det du, det hade varit nå’t!
– Instämmer. Tänk att leva i ett samhälle där övergripande jämlikhet och gemenskap råder, och där avunden människorna emellan försvunnit. Nu blir det väl istället att rikta in sig på lite avundsjuka efter julklappsutdelningen.
– Men ta’t lugnt. Vi måste vi nog bli lite filosofiska den här gången också. Du får inte blanda ihop avund och avundsjuka.
– Jag kanske anar vad du menar, men lägg ut texten i alla fall.
– Det är skillnad på normal avund och avundsjuka; det är därför vi har begreppet avundsjuka. Också i det socialistiska samhället kommer det naturligtvis att finnas en naturlig avundsamhet: de långtidssjuka kommer att avundas de friska, dom som har otur i kärlek kommer att avundas dom som har tur, och lite annat elände i den vägen. Sund avund är ju bara en önskan om att ha något åtråvärt som man själv saknar men vissa andra har. Avundsjuka är, som namnet säger, en sjuk avund, en som passserat de normala gränserna, som ofta vill skada dom som man är avundsjuk på, och som dessutom förpestar det egna psyket.
– Jo, jag fattar. Och det är därför som överklassmänniskor alltid säger om underklassen: ”Dom är bara avundsjuka”. Om överklassesn skulle börja tänka i termer av naturlig avund skulle dom öppna sig för långtgående diskussioner av vad varje människa borde ha tillgång till.
– Precis. Dom tror i allmänhet att all deras rikedom enligt allt förnuft är vad dom borde ha, och så förvandlar dom all naturlig avund och alla krav på mer social och ekonomisk rättvisa till enbart uttryck för avundsjuka. Därmed inte sagt att socialister skulle vara befriade från avundsjuka och på det personliga planet vara moraliskt-emotionella föredömen för alla andra.
– Du, plötsligt slår mig en sak. Vi borde också ha ett begrepp ”missunnsjuka”?
– Nu får du lägga ut texten. Vad menar du?
– Precis som man kan skilja på avund och avundsjuka måste man kunna skilja på missunnsamhet och missunnsjuka. Missunnsamhet är ju besläktat med avund, men ändå något eget. Man kan inte avundas andra det man själv redan har, men man kan missunna andra saker och ting som man själv redan har. Ibland är missunnsamhet befogad. Om någon åkt snålskjuts på andras arbete men genom att ge sken av arbete ändå belönas, så tycker jag att man ska missunna honom belöningen. Utan förstås att man för den skull grämer ihjäl sig.
– Till saken, missunnsjukan.
– Lugn. Det finns befogad missunsamhet och det finns grovt obefogad och överdriven missunnsamhet; och den borde kallas missunnsjuka. Eftersom överklassen inte saknar det underklassen har, kan den naturligtivs aldrig bli avundsjuk på underklassen. Den avsaknaden av avundsjuka har inget med psykologiska karaktärsdrag att göra. Däremot är det naturligtvis möjligt för överklasspersoner att missunna underklasspersoner saker och ting. Och det har jag alltid tyckt att de flesta av dom dom gör. Men nu inser jag att denna missunnsamhet egentligen borde kallas missunnsjuka. De flesta i överklassen är obefogat missunnsamma. Varför? Jo, därför att dom tror att dom verkligen gjort sig förtjänta av allt som tillfaller dom före skatt, och att underklassen tillskansar sig obefogade fördelar via statlig fördelningspolitik och fackliga förhandlingar.
– Jag fattar. När anti-socialister säger ”Ni är bara avundsjuka” ska vi kontra med ”Nej, men ni tycks lida av misunnsjuka!”. Bra. Men jag har en fråga som för oss tillbaka till julen. Kan man missunna någon en ren gåva, t.ex. en julklapp? Avundas kan man naturligtvis, men missunnsamhet tycks vara en reaktion på vad man betraktar som oförtjänad lön eller belöning. I det perfekta socialistiska samhället måste därför all missunnsamhet grunda sig på missförstånd.
– Jo det verkar så. Det skulle ju betyda att efter julklappsutdelningen så är det för barnen och barnbarnen – och kanske också för oss! – precis som under socialismen o.k. att vara avundsamma men inte avundsjuka, och det finns ingen anledning att vara missunnsamma. Jag ska tänka mer på det, men nu måste jag kila. Trevlig Advent – och God Jul, om vi nu inte ses på ett tag.
– Detsamma! – och Gott Nytt Ǻr också, för säkerhets skull.
Ingvar Johansson
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Tjejerna i Nordstan Reform och revolution – två biografier och arbetarrörelsen under efterkrigstiden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,515 hits
december 2005
M T O T F L S
« Nov   Jan »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

%d bloggare gillar detta: