Tjejerna i Nordstan

december 2, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Jag stod och hängde i Nordstan på en sådan där modern mini-infodisk med barstol. Det var i somras och stadens budget skulle presenteras – alla partier stod och hängde, eller blåste ballonger, röda, gröna, blå. Intresset från allmänheten var lojt. Kommersen pågick för fullt runt omkring och folk strosade förbi. Ianthe Holmberg minns en dag i Nordstan och frågar sig – lever dagens barn och ungdomar ett otryggare liv än tidigare generationer?
Då fick jag syn på dem – två små tjejer i tio-elva-års åldern som stod mot väggen framför ett skyltfönster med braskande mode reklam i jätteformat. De sjöng. Det var ”Du ska inte tro det blir sommar”, ”Vem kan segla förutan vind?” ”Broder Jacob”, t.o.m. ”My bonnie lies over the ocean”. Repertoaren var inget att klaga på. Framför dem på golvet låg en mössa och en och annan förbipasserande släppte ner en slant. Det var rörande, men jag blev också ganska brydd. Jag undrade -var jag beredd att ge dem en slant? Borde de överhuvudtaget uppmuntras (att vara ”busker” balanserar hårfint till tiggeri). Var det modigt och företagsamt av dem att stå där och sjunga? Visste föräldrarna om det? Kunde det rent av vara farligt för dem i denna miljö?

Jo, jag beundrade nog deras företagsamhet och gladde mig åt deras tillit. Dessa tjejer har efteråt dröjt sig kvar i mitt medvetande som referenspunkt när otryggheten i samhället kommer på tal, vilket det ju gör nästan dagligen. Vi hör om överfall och våldtäkt, misshandel inbrott och väskryckning, nu senast bland Göteborgsungdomar stenkastning på bussar och bötning. Ungdomsmiljöer präglas av tuffa stilar och provocerande tilltal, framför allt gentemot tjejer. Människor är speciellt utsatta i nära relationer, vuxna kvinnor blir slagna, unga tjejer i patriarkala familjer lever under hot, misshandel pågår av barn, andra är utsatta för incest. Pedofiler och blottare lurar till och med på dagis. Internet lurar in våra ungdomar i farligheter. Pornografin, sprit och droger är lättillgängliga. Våra tätorter präglas av sterila betongomgivningar med dyster belysning, där gångtunnlar, murar och buskar blir hotfulla efter mörkrets inbrott, för att inte tala om kusliga parkeringshus.13% av alla kvinnor vågar inte gå ut efter mörkrets inbrott, enligt SIFO, fastän det statistiskt sett är unga män som är mest brottsutsatta, hälften av dem enligt en enkät nyligen på Lunar Storm.

Jag frågar mig – var min generation (en betydligt äldre) tryggare än dagens barn och ungdom? Jag och mina syskon hade lång väg fram och tillbaks till skolan. Vi gick – det fanns knappt några bilar som kunde köra på oss. Vi lekte mycket ute utan att de vuxna hade särskild koll på var vi höll hus. Den stora världen var hotfull, för där pågick krig som på ett kännbart sätt kastade sin skugga över tillvaron, men media trängde sig inte på med hot från den närmaste omgivningen. När jag var något äldre hade jag en framgångsrik liftarkarriär i Europa utan att råka illa ut. Valet gällde det eller stanna hemma.

Nu bör man inte dra allt för stora växlar på en enda persons erfarenheter av en ganska skyddad uppväxt. Det fanns fula gubbar även då. Misshandel och incest pågick fast vi inte kände till det. Men jag tror att jag som barn hade stor trygghet och därför större frihet.

Hur stor är otryggheten idag och i vilken utsträckning begränsar den våra liv? Hur mycket skall vi vakta över våra barn, hur mycket varna för alla faror som lurar utom synhåll? Är det rimligt att uppmana barn och ungdomar att ge sig ut i livet och vara nyfikna, eller skall de påminnas om att den snälla farbrorn ska man inte prata med, för han kan vara pedofil? Aldrig släppa barn ur sikte, lämna, hämta, kontrollera. Tjejer ska inte klä sig för sexigt, då får man skylla sig själv, absolut inte gå hem ensam sent. Den snygga killen på krogen får man passa sig för – han kan hälla pulver i din drink och våldta dig.

Hur ska vi då göra? Vi kan skaffa två meters stängsel kring dagis, skicka våra barn till privatskole-oaser, ha säkerhetstänk i allt som rör dem- inte klappa djur. Vi kan bygga gated communities där vi garanterat inte blir utsatta för inbrott. Don’t trust your neighbour! Inga Göteborgskalas – det blir bara våldtäkter. Vi får klä oss murrigt så att vi inte sänder ut fel signaler, se till att ha sällskap hem i alla lägen, helst undvika krogen. Hoten internaliseras, vi inskränker våra rörelsemönster, lever i allt snävare cirklar och går miste om livet.

Det gäller att inte komma in i en nedåtgående spiral av negativa förväntningar på vår omgivning. Det är tilliten vi ska värna. Hur? Svaret är banalt – vi får kämpa på så gott vi kan, ha tilltro till människorna och politikens möjligheter, vara oförbätterliga samhällsförbättrare. Vi kan jobba medvetet mot bostadssegregeringen, så att vi inte får en situation som i Frankrike. Det finns trygghetsvandringar och trygghetsperspektiv på stadsplanering. Det är mänskligt att vara rädd för mörkret – den rädslan kan vi knappast bygga bort, men vi kan begränsa den. Vi kan skaffa fler vuxna till förskola och skola, för att möta varje barn som individ. Vi kan satsa på projekt som Ung och Trygg för att ge ungdomar en meningsfull fritid, på manliga nätverk och bättre behandlingsprogram för misshandlande män. På område efter område finns det vettiga initiativ att ta, i kampen för ett samhälle där människor kan leva bra liv, ha förtroende för sina medmänniskor. Det kanske är ett motsägelsefullt budskap: vi måste vara förnuftigt rädda om oss själv och andra, men frejdigt möta utmaningar, livet och människorna utan att tilliten går förlorad.

Tjejerna i Nordstan hade i alla fall tillit; till sin egen förmåga och vad de hade att erbjuda – sin sång- tillit till sin omgivning att de kunde ställa sig där bland främlingar utan rädsla för att råka illa ut. Med lite pengar på fickan kunde de ha lite större och valfrihet och rörelsefrihet. Kanske gå på bio! Jag hade precis bestämt mig för att gå bort och lägga en slant, så var de försvunna!

Ianthe Holmberg
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Sancta simplicitas! För julens och socialismens skull – tankar om avundsjuka och missunnsjuka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
december 2005
M T O T F L S
« Nov   Jan »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

%d bloggare gillar detta: