Behovet av filosofiska samtal

oktober 17, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Vänsterns uppgift är att i skitpratets tid föra det filosofiska samtalet. Precis som förr. Det skriver Anders Ehnmark, författare och journalist i sin krönika, och passar på att slå hål på myten att osämja skulle råda utan skönjbar oenighet i den svenska politiska debatten.
Till synes råder osämja utan skönjbar oenighet i den politiska debatten. I rasande polemik säger alla ungefär samma sak. Moderaterna har lagt sig i mitten, där socialdemokraterna redan ligger. De andra lägger sig ovanpå som kattungar. Sova i hög.

Det är dock inte sant. Jag tror inte ett ögonblick på det. De riktiga motsättningarna är bara dolda, eftersom det anses fördelaktigt att dölja dem. Det politiska samtalet styrs av ovidkommande estetiska hänsyn. Det är sånt som omvärldsanalytiker och spinndoktorer sköter om. Liksom i mediernas värld anses bara en viss typ av meddelanden gå fram.

För att återställa det politiska samtalet, alltså den dolda konflikten, behöver skitpratet skingras. Det är en huvuduppgift för radikala krafter. Har alltid varit som redan Platon påpekar. Skitpratets tyranni känner han lika bra som vi. I “Staten” skriver han roligt om den tidens omvärldsanalytiker som inte kan skilja mellan kunskap och att ha en åsikt. De har en åsikt, det är allt. Det är lätt att känna igen.

Ett sätt att skingra dimmorna är att ställa de filosofiska frågor som striden ytterst handlar om, fastän de är undangömda. En sådan grundfråga är att vad väktaren och handlaren ska göra. Vi kan vända oss till Platon även här. Det är helt olika roller som inte tål sammanblandning, säger han, nödvändiga bägge men katastrofala ihop. Väktaren sköter staten och upprätthåler ej förhandlingsbara värden som rättvisa och jämlikhet, saker som är bra i sig och kanske inte ens lönsamma, medan handlaren verkar på marknaden och hyllar det som är bra för något annat, dvs lönsamt.

Då väktaren tränger in på marknadens område går det illa, som vi sett några gånger, men det var en tid sen, och då handlaren tränger in på väktarens område går det lika illa, som vi ser just nu.

Den där distinktionen, ganska fundamental, har blivit så tillrörd på senare år, främst genom en framgångsrik nyliberal propaganda (de är faktiskt duktiga), att även socialdemokraterna börjat tro att handlaren är bäst på allting.

Följaktligen avregleras det ena efter det andra, som det heter, och elpriserna skjuter i höjden och Småland blåser igen för elbolagen har inte råd med underhållet (fälla träd) och Stockholms globaliserade lokaltrafik har heller inte råd med underhållet och sparkar den fackordförande som vågar påpeka det. Handlaren tar över det han inte kan, helt enkelt därför att han företräder egennyttan och inte allmännyttan, och det går illa som Platon förutsåg, och folk börjar lägga märke till det.

Ett tecken på den ideologiska förskjutningen är att ordet “valfrihet” börjar ersätta ordet “frihet” som politikens nyckelord. Valfrihet kan vara högerns nyckelord (dock inte alltid), men frihet, som är något annat, eller åtminstone mer, är vänsterns. Det där borde redas ut i det offentliga samtalet. Likaså den praktiska frågan om väktarens och handlarens arbetssätt och vad väktaren kan lära och vad han absolut inte ska lära.

En annan lika tilltrasslad frågeställning, där nyliberalerna sänkt sin dimma, är vad som skiljer tillväxt från utveckling. Ingenting, säger många idag, det är samma sak, tillväxt är utveckling. Det är en frivol uppfattning som medger vilken natur- och kulturförstöring som helst, bara den ger tillväxt. Ett kolonialt synsätt kan man säga. Det är sant att utveckling behöver tillväxt, men även sant att tillväxt i sig själv inte ger någon utveckling, ofta tvärtom. Just den koloniala erfarenheten har en del att säga om det.

Det är sammanblandning av handlarens och väktarens roller där med. Väktaren, om man därmed menar medborgaren, han eller hon som sköter det gemensamma, kan höja blicken på det sätt som utveckling fordrar, så att vars och ens förmåga och makt att styra sitt eget öde blir det centrala värdet, inte handlarens lycka, dvs avkastningen. Det senare kan utvecklas till medborgarmakt (det är därför man säger utveckling), men det går inte av sig självt.

Jag tror kort sagt att filosofiska samtal behövs i skitpratets tid.
Vänstern har sin uppgift där. Har alltid haft.

Anders Ehnmark
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Kalla mig gärna inskränkt! Skillnaden mellan sekt och folkrörelse heter trovärdighet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,325 hits
oktober 2005
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

%d bloggare gillar detta: