För EUs och multikulturalismens skull – bli supersvensk!

augusti 12, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Det är dags för en sammetsrevolution, skriver professor Ingvar Johansson i sin krönika. Det är dags att avskaffa kungahuset och samtidigt lyfta fram den gemenskap vi känner med det land vi bor i. Tiderna då nationaldagsnationalismen förbands med tankar om krig och våldsamheter är förbi i Europa. Så varför inte fira den svenska gemenskapen lite mer ordentligt – på midsommarafton?
– När situationen ändrar sig radikalt är det dags att tänka om – radikalt.
– Lätt att enas. Trivialt sant!
– Men det kan vara svårare att enas om att en situation verkligen har förändrats radikalt.
– Ge ett exempel så jag inte missförstår dig.
– När Berlinmuren föll och det kalla kriget till allas förvåning plötsligt var slut ändrades fullständigt allting som hade med NATO, Warsawapakten och EU att göra; och när förra året många östeuropeiska länder blev medlemmar i EU blev det än mer tydligt. Trots detta tycks många vänsterpartister leva i det förflutna och tycka att Sverige också idag ska vara neutralt på samma sätt som under det kalla kriget.
– Du vet att jag tycker som du.
– Till saken då. Jag tycker att situationen har förändrats så att vi kan börja ha lika roligt på svenska flaggans dag som t.ex. norrmännen har på ”syttene maj”.
– Har du gått och blivit monarkist? Det är inte möjligt! Trots din tilltagande ålder.
– Nej, jag tycker fortfarande – och kommer alltid att tycka – att det är moraliskt helt fel att låta offentliga sociala positioner vara ärftliga. Förslaget om att avskaffa monarkin när vår nuvarande kung slutar vara kung är förresten alldeles förträffligt; här passar en sammetsrevolution. Men firandet av nationaldag har inget speciellt med monarki att göra. Tänk bara på Frankrikes 14 juli.
– Men vad är det som radikalt har förändrats?
– Tidigare var nationaldagsnationalismen direkt eller indirekt förbunden med tankar om krig och våldsamheter, men den tiden är förbi; åtminstone i Europa. Förr såg man på denna dag i vissa länder framåt och luftade stormaktsdrömmar, i andra såg man bakåt och drömde nostalgiskt (som i vår ”Du gamla, du fria”) om ”fornstora dar”, eller så firade man (som i Norge) på goda politiska grunder minnet av en försvarskamp eller frigörelse.
– Ja, och eftersom Sverige saknar en en sådan självständighetskamp har Sveriges lama firande av 6 juni verkligen varit något att glädjas åt. Det finns väl ingen anledning att ändra på det?
– Jo, nu i EU kan nationaldagarna bli opolitiska fester kring den gemenskap man känner med det land man bor i. Det är helt klart att vi kulturellt identifierar oss som svenskar. Vi är mer intresserade av hur det i internationella olyckor som tsunamis och flygkrascher gått för svenskar än för andra människor. Vad gäller idrott – du är ju idrottsintresserad – gläds vi inte bara över svenska landslags framgångar utan också över enskilda svenska personers segrar. Och samma reaktionsmönster har vi i förhållande till svenska artisters och kulturpersonligheters berömmelse. Dessutom har vi den svenska språkgemenskapen och ett allmänt svenskt kulturarv. Allt detta kan vi fira lite mer och skapa bättre gemenskap kring. Det kanske kunde skapa en bra bakgrund både för vårt EU-medlemsskap och vår nuvarande form av multikulturalism. I framtiden kan naturligtivs formerna för nationaldagsfirandet utvecklas i takt med multikulturalismen.
– Det var ingen dum utläggning, men du gör det för lätt för dig. Jag misstänker att också det nationaldagsfirande du efterlyser blir politiskt suspekt. Det blir en dag när invandrarna marginaliseras och internationell solidaritet sätts på undantag.
– Det beror naturligtvis på hur firandet utformas. Nationell självkänsla och internationell solidaritet är inte så relaterade att mer av det ena måste ge mindre av det andra, och tvärtom. Extremhögern vill ha det dithän, men vi får se till att den typ av firande dom vill ha inte blir det officiella; och det tror jag inte blir speciellt svårt. Frågan är om inte ett mera livaktigt firande av svensk gemenskap faktiskt skulle göra det svårare för högerextremisterna att få gehör för sin invandrarfientlighet. Jag misstänker att det finns människor som dras till denna höger mer på grund av deras betoning av svenskhet än på grund av deras syn på invandrare. Ibland får jag för mig att många flergenerationssvenskar bär på en känsla av att multikulturalism paradoxalt nog innebär att alla utom dom själva ska få ha kvar sina kulturella rötter. Och det är naturligtvis politiskt förödande.
– Tja, jag måste medge att det ligger något också i det du nu säger. Och jag har ju alltid tyckt det varit trevligt med kollektiva fester, bara dom inte varit politiskt fökastliga. Men fira 6 juni? Det tar emot.
– Jag är inte färdig än. För att verkligen symbolisera att svenskhetsfirandet nu går in i en ny era flyttar vi svenska flaggans dag till midsommarafton. Men naturligtvis behåller vi att den gjorts till helgdag. Alltså: gör 6 juni till en vanlig dag, men gör samtidigt midsommarafton till helgdag och svenska flaggans dag. På eftermiddagen firar vi samhälleligt kollektivt och på kvällen lite mer i vänners lag.
– Jag måste tänka mer över det här innan jag vet vad jag ska tycka. Plötsligt vill du att vi ska bli supersvenska.
– Nej, jag tycker mitt förslag innebär att vi ska bli lagom svenska. Acceptera EU och multikulturalismen men ändå fira svenska flaggans dag. Fast det är klart, eftersom man brukar säga att det är typiskt svenskt att försöka vara lagom, så kanske man kan säga att jag vill att vi i framtiden ska vara supersvenska!
– Ursäkta, men att vara lagom är inte typiskt svenskt. Redan filosofen Aristoteles pläderade för detta. Du har väl hört talas om hans lära om den gyllene medelvägen. Man ska inte vara för lite eller för mycket rädd, utan som den modige vara lagom rädd; man ska inte tänka för lite eller för mycket på pengar, dvs. inte vara slösaktig eller snål, utan som den generöse bara tänka lite lagom på pengar; och så vidare. Alltså, man ska inte vara för lite eller för mycket nationalistisk, utan lagom.
– Inte gör det mig något om det typiskt svenska också kallas typiskt aristoteliskt. Jag har för övrigt fått för mig att hans filosofi som helhet var ganska sjysst.
– Bara man glömmer hans syn på skillnaden mellan manligt och kvinnligt.
– Då glömmer vi den. Men vi glömmer inte midsommarafton.
Ingvar Johansson
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Ett stycke historia Måste demokratin stavas parti?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,500 hits
augusti 2005
M T O T F L S
« Jul   Sep »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

%d bloggare gillar detta: