Ett stycke historia

augusti 1, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Maria Hagberg, Höganäs, berättar i en släktkrönika om tre starka kvinnor – mormor, mor och svärmor till henne själv. Det är en historia om 1900-talet och kvinnors självständighet.
Min morfar föddes i Norrland som ett barn i en syskonskara på sjutton. Flera av syskonen dog under spanska sjukans härjningar i början av 1900-talet. Under utbildningen till ingenjör hamnade han i Dalarna och där han träffade mormor, en vacker dalkulla med en otroligt lång svart fläta. Hon gick på lärarseminariet och de slog sina påsar ihop. Morfar fick jobb vid järnvägen och de började ett kringflackande liv runt om Sverige. Familjen flyttade till Gästrikland, där de tre döttrarna, min mamma och hennes två systrar, fick växa upp i trollskogarna. Otaliga är de skrönor och talesätt min mamma samlade på sig under denna uppväxt. Under trettiotalet influerades mormor av kvinnans ökade frihet och självständighet. Hon var en yrkesarbetande kvinna, som aldrig fick förverkliga sin innersta dröm att måla. En dag gick hon till frisören och klippte av sig sin långa fläta, hon köpte också en blank, kort charlestonkjol. (Modets och trendernas symbolvärde för kvinnans frigörelse finns väl beskriva i ”Becoming Modern” av Birgitte Söland.) Morfar blev vansinnig. Han sparade flätan i sin byrålåda långt upp i åldern. Borta var den ljuva flickan som han mött i Dalarna.

Familjen flyttade till Helsingborg där de bosatte sig i de ”finare” kvarteren, då både mormor och morfar räknades till tjänstemannaklassen. Mormor röstade borgerligt i hela sitt liv trots att hon alltid var socialdemokrat. Det förklarade hon med att det förväntades att hon röstade som sin man. De bodde i Helsingborg i det hus där min svärmor, en gång som trettonåring, börjat arbeta som piga.

Hon kom från en syskonskara på sju, uppvuxen på den skånska landsbygden. Svärmor tog under sin ungdom jobb som barnflicka åt svensk diplomatfamilj och reste med dem till Belgien, utan att kunna ett ord på vare sig franska, tyska eller flamländska. (Hennes mor hade i sin ungdom gjort en liknande resa till Amerika för att se hur det var där.) Under senare delen av trettiotalet började stöveltrampen och hon återvände till Sverige. När hon kom hem fick hon jobb i en delikatessaffär. Barnpassningen löste hon genom att någon kvinna i barnrikekvarteren fick se till sönerna, senare lyckades hon få en privat dagmamma. Även efter sin pensionering fortsatte hon arbeta då och då. Hon yrkesarbetade i hela sitt liv och var oerhört stolt över det. Hennes erfarenheter av klasskillnader, genom sitt arbete och sin uppväxt, gjorde henne medveten om orättvisorna och hon följde ända in i det sista med i den politiska utvecklingen. Efter att hela sitt liv varit socialdemokrat tyckte hon, då hon fyllt 85, att de gått för långt högerut och röstade på Vänsterpartiet. Otaliga är de politiska diskussioner jag hade med min svärmor.

Min mamma försökte fullfölja sin mammas konstnärliga drömmar och utbildade sig till designer. Hon reste jorden runt i sitt arbete, men även med min far som var sjökapten. Hennes äktenskap med honom sågs med oblida ögon av mina morföräldrar. Pappa var frånskild och hade barn i sina tidigare förhållanden. Mamma arbetade som designer inom Tekoindustrin. Barnpassningen löstes genom att lågavlönade mannekänger från fabriken tog extraknäck som barnvakter åt oss. Senare tillät hennes ekonomi att hon skaffade en hemhjälp som tog emot oss barn då vi kom från skola och förskola. Så fort åldern tillät fick vi en nyckel om halsen och klarade det själva.

I början av sextiotalet gifte mamma om sig, men fortsatte arbeta, tills hon fick hon sparken då det gick dåligt för Tekoindustrin. Hon blev då i stället arbetsförmedlare. Min lillasyster hade dagmamma, då den kommunala barnomsorgen under mitten av sextiotalet börjat komma igång, och vi syskon hjälptes åt att hämta henne efter dagens slut. Mamma fick möjlighet att förmedla arbeten åt arbetslösa kulturarbetare och åt invandrare som kom med arbetskraftsinvandringen. De erfarenheterna tar hon fortfarande, hon har fyllt 80 år, upp som de mest berikande under sin yrkesverksamma period. Hon berättar med stolthet och glädje över att ha lärt känna människor från olika kulturer. Hennes klassbakgrund, gick på flickläroverk och uppväxt i en medelklassfamilj, har naturligtvis också präglat henne, men hennes inställning har alltid varit liberal och hon har alltid avvisat fördomsfulla attityder. Hennes åsikt att barn skall växa upp med frihet under ansvar har naturligtvis präglat mig och mina syskon. Även min mamma har yrkesarbetat hela sitt liv och hon har varit oerhört stolt över det. Liksom min svärmor arbetade mamma då och då efter sin pensionering.

Båda dessa starka kvinnor har varit yrkesstolta och värnat om sin egen försörjning. Detta har präglat dem och gjort dem självständiga. Trots att de levt i parrelationer har de varit ensamförsörjande för sina barn, då männen i sin försörjning prioriterat sig själva.

Maria Hagberg
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Väljarna före de politiska ledarna på Island För EUs och multikulturalismens skull – bli supersvensk!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,062 hits
augusti 2005
M T O T F L S
« Jul   Sep »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

%d bloggare gillar detta: