Det krävs ett nytt vänsteralternativ!

juni 4, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Folkomröstningen i Frankrike får mig att tänka på behovet av en ny, frihetlig och annorlunda organiserad vänster. Förvisso kan valresultatet tolkas på olika sätt men ingen kan på saklig grund bortse från att det är att ses som en kraftfull kritik mot EU-projektet som vi känner det. Det skriver Olle Sahlström i sin analys av det franska och det holländska nejet – samtidigt som han nedslås av den svenska vänstern som förenas av en nationell självtillräcklighet, skilda enbart av taktiserande hållningslöshet och låtsasmilitanta nejsägare.
Samtidigt är två underströmmar påtagliga; det ena är en rak och rå främlingsfientlighet. Många har röstat Nej i tron att det skulle bidra till att sätta stopp för en utvidgning, främst stopp för Turkiet( Läs Le Pen). Men den andra stavas arbetslöshet och oro för jobben, en oro som i sina sämsta ögonblick uttrycks i form av rädsla för den ”polske rörmokaren”. Eller för den delen, i termer av ”social turism”.
För många arbetare och delar av politisk vänster är också Nejet till konstitutionen, mer en politisk protest mot den nyliberala slagsidan i förslaget och krav på en annan konstitution som inte tar avstånd från EU projektet som sådant, men som protesterar mot dess marknadsliberala grundhållning. Det vill säga en hållning som distanserar sig rejält från de svenska formerna av nej-sägeri och populism och som grasserar i miljöpartiet, Vänsterpartiet och i stora delar av socialdemokratin.

Det stora och omskakande Nejet har också tagit politisk spjärn i tre och för politisk vänster helt avgörande frågor; Arbetslösheten, integrationen och nationsfrågan.
Arbetslösheten är den strategiska huvudfråga som demonstrerar tydligast socialdemokratin och vänstern tillkortakommande både i Europa och i Sverige. Svensk socialdemokrati och andra har fastnat i ett träsk av bidrags-och försäkringstänkande men förlorat sin förmåga att tänka nytt och kreativt i frågor om ekonomisk tillväxt och en politik för nya jobb. Delar av vänstern utanför socialdemokratin kan till och med visa förakt för ett sådant perspektiv i föreställningen att radikalism främst består i att säga nej i alla lägen.
Integrationen är vidare den fråga som socialdemokrati och vänster knappt ens har fått upp på sin politiska dagordning. Främst gäller det konstellationen SAP-LO som inte har tagit in att vi idag har ett nytt och annorlunda löntagarkollektiv, en ny arbetarklass, som inte är att likna vid den som var på marsch under 30-40-och 50-tal.
Nationsfrågan ligger ständigt där och tickar och har gjort så alltsedan arbetarrörelsernas begynnelse. Socialdemokratin och LO sitter fortfarande fast i en obearbetad folkhemsideologi med nationellt självtillräckliga och till delar direkt främlingsfientliga innebörder.
Och när delar av vänstern utanför SAP uttalar sitt ”Vi” i frågan om Europa och EU menar det ofta inte alls ”Proletärer i alla länder” utan ” Vi i Sverige”.

Tillsammans med Nederländernas förkrossande Nej står själva den europeiska unionen på spel. Och det i ett Europa som präglas av massarbetslösheten, växande nationalismen , främlingsfientligheten och rasism. Men när Göran Persson ska tolka valutgången i Frankrike säger han att ” Vi har nog gått för fort fram” och visar därmed att socialdemokratin saknar politiska svar, saknar en framåtsyftande europapolitik. Men om Göran mörkar och svävar på målet är den militante Lars Ohly desto mer säker på hur folkomröstningen ska tolkas;
Vi bryter samarbetet med socialdemokraterna om inte ratificeringsprocessen avbryts och förslaget till konstitution slängs i papperskorgen!
Den nationella självtillräckligheten förenar båda dessa partier, det som skiljer dem åt är den taktiserande hållningslöshet(s) och det låtsasmilitanta nejsägeriet(V). Men tagna samman demonstrerar de i dessa yttersta av europakonstitutionella dagar, behovet av ett vänsteralternativ. En annan, frihetlig och på något sätt europeiskt- internationellt organiserad vänster. En vänster som ur ett frihetligt perspektiv förmår forma en tillväxtpolitik för en full sysselsättning tillsammans med likatänkande krafter i främst Europa. En vänster annorlunda och mer federativt organiserad vänster som ser och har sina rötter inte minst i den nya arbetarklassen. En vänster som definitivt har lämnat den folkhemska ideologin och politiken bakom sig.

Olle Sahlström

läs mer av författaren på http://www.ollesahlstrom.se

Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Får flickor vara hjältar? Europæisk debat om EU’s fremtid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
juni 2005
M T O T F L S
« Maj   Jul »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

%d bloggare gillar detta: