Alla borde engagera sig politiskt

maj 23, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Ann-Marie Lidmark, en av medlemmarna i Vägval Vänsters arbetsgrupp som nyligen lagt fram sina två första rapporter här på hemsidan biter sig envist fast vid tanken att alla borde kunna vara med och påverka samhällets utveckling – och utvecklar i sin krönika tankarna på hur.
Envist biter jag mig fast vid tanken att alla ska kunna vara med och påverka samhällsutvecklingen genom sina partier eller andra sammanslutningar. Samtidigt vet jag att det inte är mer än 400 000 personer som är medlemmar i ett parti och att de blir färre varje år. Kan det var så att jag är alltför idealistisk och att folk egentligen inte är intresserade av att delta aktivt i politiken?
Jag har frågat flera personer som inte är partianslutna om de vill vara politiskt aktiva. En del säger att de gärna vill, men av olika skäl har de inte tagit steget in i ett parti. Andra anser att det räcker att rösta vart fjärde år. De är nöjda med att överlåta de politiska besluten till professionella politiker. Opinionsmätningar visar att 30 procent av den vuxna befolkningen eller närmare 2 miljoner människor vill delta politiskt på något sätt även mellan valen. Men ungefär lika många vill inte alls ha med politik att och den gruppen växer. Kanske har jag haft en alltför idealistisk syn och trott att fler vill delta i det politiska beslutsfattandet. Men det är ändå ganska många som säger sig vilja vara aktiva och det är förstås de som är min viktigaste målgrupp.
I denna grupp finns också personer som är medlemmar i ett parti – både de aktiva och de passiva. Trots den relativt stora andelen som är ointresserad av politik anser faktiskt 81 procent av befolkningen att partier behövs. Ungefär lika många röstar i de allmänna valen. Det känns bra att majoriteten åtminstone vill behålla ett minimum av demokrati. Kanske kan en majoritet också tänka sig att delta i fler folkomröstningar och därmed mer aktivt ta del i beslutsfattandet.

Missnöje med politiker
Att så få är partianslutna och aktivt deltar i politiken är bekymmersamt. Många skyller på kontokortsaffärer och annan korruption och att politikerna fjärmar sig från väljarna. Förtroendet för politiker har minskat under senare år. Så mycket som två tredjedelar av befolkningen anser att riksdagens politiker fattar beslut utan att ta hänsyn till vad folk tycker. Det är inte konstigt att förtroendet minskar. Radikala förändringar behövs därför i det partipolitiska arbetet för att bättre involvera medlemmarna och kanske även partiets väljare. Medlemsomröstningar kan vara ett sätt att öka demokratin inom partierna.
Samtidigt som viljan att vara aktiv i ett politiskt parti minskat har människor på olika krisdrabbade orter samlats och löst uppkomna problem. Det finns exempel där man startat kooperativt äldreboenden, egna skolor m.m. istället för att acceptera politikernas beslut om nedläggning eller flytt till tätorten. Det visar på en stor inneboende kraft, men också på ett starkt missnöje med den förda politiken.

Behövs politiska partier?
Är ett nytt parti lösningen på politikerkrisen? Min uppfattning är att det behövs politiska partier. De samlar människor med liknande åsikter och därmed underlättas diskussioner om helhetslösningar. Partierna utgör också ett verktyg för att driva en samlad politik i kommuner, landsting och riksdag. Ett politiskt parti strävar dessutom efter många medlemmar och bidrar därmed aktivt till att involvera fler i de politiska diskussionerna. Det är dock viktigt att de politiska partierna öppnar sina dörrar och tillåter att folk verkligen får vara med och påverka politikens innehåll både lokalt och nationellt.

Folkomröstningar för att vitalisera
Regelrätta beslutanden folkomröstningar i stora och viktiga frågor behövs för att vitalisera politiken. De leder både till ökad debatt och diskussion och till att alla verkligen kan känna att de är med och bestämmer. Ett sådant exempel utgör frågan om EU:s grundlag, som självklart borde vara föremål för folkomröstning. Viktigt är att formulera förslagen i omröstningen på ett sätt som gör alternativen begripliga med ett tydligt ja- respektive nej-alternativ. Det får inte vara som skräckexemplet med kärnkraftsomröstningen, där det fanns flera otydliga alternativ med likartade formuleringar.
Konsekvenserna av en ja- respektive nej-röst måste formuleras i den politiska debatten för att ge väljarna tillräckligt underlag för ett klokt och väl övervägt beslut. Det är dock inte självklart att de politiska partierna ska formulera alternativen i en omröstning. Folkomröstningar i olika frågor stimulerar debatten och gör att många säkert känner sig mer motiverade att tränga in i olika frågor. Samhällets olika intressenter kommer också att engageras och därmed stimuleras diskussionerna ytterligare. De som verkligen vill delta i politiken får chansen om beslutande folkomröstningar införs. Valproceduren behöver dock förenklas med modern teknik så att de flesta kan sitta hemma eller på jobbet och rösta via internet. Självklart ska det tills vidare finnas kvar vallokaler och/eller möjlighet att poströsta.

Politiska vägvisare – en hjälp att formulera besluten
Förutom att själv få rösta i ett antal viktiga frågor är det önskvärt att involvera fler i den politiska diskussionen. Ju fler som är aktiva desto starkare blir demokratin. I dag är det svårt för dem som inte är verbalt begåvade att komma fram i de diskussioner som förekommer och det finns risk att de därmed utestängs från det politiska livet. Det är inte bra. Hjälp att formulera tankar och idéer kan många behöva för att kunna vara politiskt aktiva. Intressant vore därför att i ett eventuellt nytt parti testa någon form av ”politiska vägvisare” när konkreta projekt ska avhandlas. Det kan gälla exploatering av ett tidigare obebyggt område eller trafikpolitiken i tätorten. Vägvisarens uppgift är att lyssna och därefter formulera förslag. Om t.ex. nya bostäder ska byggas genom förtätning i ett befintligt bostadsområde kan vägvisaren vara arkitekt. Nya förslag arbetas fram och gruppen säger vad som är bra eller dåligt. Till slut kommer flertalet förslag som någon tycker är dåligt att ha fallit bort. Slutligen kanske förslaget kan accepteras av alla. Om inte bör även de kritiska argumenten beskrivas av vägvisaren. Därmed tappar man inte bort minoriteternas åsikter.

Ann-Marie Lidmark
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Feministiskt initiativ och den politiska analysen Får flickor vara hjältar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,057 hits
maj 2005
M T O T F L S
« Apr   Jun »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

%d bloggare gillar detta: