Funderingar med anledning av en nyårsönskning

januari 27, 2005 at 12:01 f m Lämna en kommentar

America Vera-Zavala skriver i sin nyårskrönika i Flamman, att jag – tillsammans med ca 400 andra politiskt aktiva människor på vänsterkanten – är en välbesutten föredetting. Vad hon syftar på är de människor som valt att bli medlemmar och/eller engagera sig på Vägval vänsters hemsida, skriver Björn Grip, landstingsråd i Östergötland i sin krönika.
Bortsett från det sårande omdömet är det anmärkningsvärt hur en begåvad människa med politiska ambitioner kan uttala sig på det sättet. I en tid då borgerligheten formerar sig och är på frammarsch kastar hon verbalt ett antal vänstermänniskor på sophögen, många med lång erfarenhet av politisk verksamhet och med ett betydande stöd på de håll man verkar. Det räcker med att – från olika arenor – nämna Stig Henriksson, kommunalråd i Fagersta, och Sven-Eric Liedman, välrenommerad professor i idéhistoria för att inse vad det betyder i minskat stöd för vänstern om dessa skulle ta Americas uppfattning om dom som föredettingar på allvar.

Två kommentarer från erfarna kamrater på gräsrotsnivå – dock ej medlemmar i Vägvalvänster – kommer för mig;
– I vårt vänsterparti är man beredd att svärta ner kamrater i förtroendeställning på ett sätt som är fullständigt unikt i partiväsende och folkrörelser. Det är konstigt att det finns folk som orkar fortsätta (fritt ur minnet från en kommentar som Ove Haarala, gruvarbetare från Malmberget fällde vid en hälso- och sjukvårdspolitisk konferens förra året).
– Om man fortsätter och ta heder och ära av varandra i det här partiet tänker i vart fall inte jag vara med längre (sagt efter medlemsmöte fyllt av invektiv, av Anders Nordlöw, tidigare sektionsordförande i Kommunal på Vrinnevisjukhuset i Norrköping, ”värvad” från socialdemokratin under förra mandatperioden).

De politiskt intresserade och engagerade människor som inte har politiken som sin enda livsuppgift utan ser livet som betydligt mer än politik känner sig främmande för den föraktfulla ton som aktivisten America Vera-Zavala använder. Inställningen och förhållningssättet är definitivt inget som kommer att locka särskilt många människor till det parti hon önskar sig. Än mindre att ta på sig förtroendeuppdrag för det partiet. Problemet är att America inte vill att de som engagerar sig i hennes parti ska vara som andra politiskt aktiva personer. Hennes önskeparti ska befolkas av en särskild sorts människor. Människor som är beredda att göra mycket stora uppoffringar för partiet. Det liknar väldigt mycket klassisk marxist-leninistisk partiteori.

Björn Grip

Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Var trivs den frihetliga vänstern bäst?v Dags våga rita om kartan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Blog Stats

  • 7,590 hits
januari 2005
M T O T F L S
« Dec   Feb »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

%d bloggare gillar detta: