Vad tsunamin lär

januari 5, 2005 at 10:22 e m Lämna en kommentar

Det kanske känns oanständigt att redan nu ställa frågan vad katastroferna i Indonesien, Sri Lanka och Thailand kan lära oss, men en sak vet vi med säkerhet: denna naturkatastrof var inte den sista, nya kommer att följa. Och många av dessa ”naturkatastrofer” kommer att vara mer direkt orsakade av faktorer och processer vi själva kan påverka. Att så många människor drabbades beror förstås på att jordskalvet som utlöste denna tsunami var ovanligt kraftigt. Men katastrofens omfattning har nog också samband med att alltför många bor på stränderna, antingen frivilligt – turister och de som tjänar turistnäringen – eller av tvång – på grund av att högre liggande land inte är tillgängligt för fattiga människor.

Om vi redan nu vill dra lärdomar är den första att förmågan att ta hand om och hjälpa människor i nöd var mycket högre i de drabbade länderna än vad den vanliga mediabilden av hjälplösa stackars u-länningar får oss att tro. Framtida katastrofer måste därför i högre grad mötas av att de drabbade själva ges större utrymme och mer resurser att agera. Man talar nu om att vår katastrofberedskap ska höjas så att vi kan skicka ner flygplan med några timmars varsel. Men denna form av katastrofhjälp kan vara mer till skada än till nytta vet vi sedan mängder av misslyckade katastrofinsatser: medicin utan instruktioner på lokala språk, utrustning som inte passar lokala förhållanden, människor som inte kan lokala språk, mängder av skänkta kläder och prylar som belamrar flygfält och lagerlokaler och blockerar viktigare transporter. (Fast kritiken för långsamhet handlar kanske mer om att inte svenska hjälpare snabbt kunde vara på plats för att ta hand om drabbade och skadade svenskar, och snabbt flyga ut dem ur katastrofområdet?)

Lärdomen att det är den lokala förmågan som är avgörande leder över till ett annat område för politik än dem vi vanligen tänker på när vi talar om katastrofhjälp, till ett slags förebyggande katastrofbistånd. Här gäller det för Nord att bidra till att länder i Syd får tillräckligt utrymme för att utforma sin egen politik och skapa sina egna institutioner och spelregler, man brukar talar om behovet av ”policy space”. Därmed blir också ”vanliga” politiska områden i högsta grad intressanta: skuldlättnad, som ger länder mer resurser, och en handelspolitik som skyddar den lokala industrin och nationella näringar stärker Sydländers motståndskraft. Här talar Sverige väl, vi har sedan ett år ett riksdagsbeslut om att alla politikområden tillsammans ska verka för en globalt hållbar utveckling. Men i praktiken är regeringen ganska nöjd med status quo: till skillnad från Storbritannien kräver inte Sverige mer skuldlättnad samtidigt som vi stödjer EU:s linje i handelsfrågor trots att den går på tvärs mot Sydländers krav på att få ett regelverk för handel som svarar mot deras behov och inte i första hand tjänar våra transnationella företag.

Andra lärdomen: katastrofer kan ofta förebyggas. Under det senaste årtiondet har vi sett ett ökat antal klimatrelaterade katastrofer i form av stormar och översvämningar, av 1900-talets tio värsta ”naturkatastrofer” inträffade de flesta under 90-talet. Lärdomen här är enkel: vill vi undvika framtida katastrofer, måste vi ta klimatpolitiken på allvar, Kyotoprotokollet som kräver en femprocentig minskning av växthusgaserna i Nord (och inte ställer några krav alls på Syd) är en mycket blygsam början. Även här ligger Sveriges politik efter, inte ens en ordentlig omställning av skattesystemet så att det styr mot hållbarhet har vi lyckats åstadkomma, miljöskatternas betydelse är lägre idag än för tio år sedan.

Det finns också en tredje lärdom: katastrofernas effekter beror faktiskt till en ganska stor del av sociala och maktpolitiska förhållanden i de drabbade länderna. De människor som tvingas bo i Bangladeshs låglänta och översvämningsdrabbade delar eller i storstadsslummens farliga och rasbenägna gytter är katastrofernas första offer. Att börja ändra på dessa förhållanden är att förebygga nästa katastrof.

Kenneth Hermele

Annonser

Entry filed under: Global Ekonomi, Global rättvisa.

Naturligt att vänsteralliansdebatten förs hos VVV Finns en moral i katastrofen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,325 hits
januari 2005
M T O T F L S
« Dec   Feb »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

%d bloggare gillar detta: