Slutet på en epok

december 13, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Gudrun Schymans farväl till Vänsterpartiet har en djup symbolisk betydelse. Det är inte bara en riksdagsledamot, eller ens ”bara” en f d partiordförande som lämnar sitt parti. Hennes avsked markerar slutet på en epok i Vänsterpartiets historia. Det skriver Ulf Nymark och Karin Svensson Smith i en artikel som tidigare varit publicerad i Sydsvenska Dagbladet.
Gudrun symboliserade mer än någon annan förnyelsen av det gamla kommunistpartiet. Partiet breddade sig ideologiskt och politiskt samtidigt som man öppnade för dialog med väljarna på ett för alla begripligt språk. Många av de vänsterpartister som idag utgjuter sin ilska över Gudruns ”svek” borde besinna sig och tänka om. Flera av dem som är riksdagsledamöter idag skulle kanske inte ha varit det om inte partiet hade haft Gudrun som ordförande. Gudrun har lyckats flytta upp de feministiska frågorna på dagordningen inte bara i vårt parti utan i den svenska politiken som helhet. Därför vore det klädsamt om den högstämda kritiken byttes ut mot ett mer nyanserat tonläge.

Ett av de största demokratiska problemen är att allt för få är intresserade av att ta steget över från att vara väljare till att gå med i ett parti. Rörligheten bland väljarna har ökat och då borde det inte vara konstigt att det gör det bland de politiskt aktiva också. Ett partimedlemsskap behöver inte vara livslångt. Gamla partier förlorar kanske i funktion och nya uppstår. Mer flexibilitet i partilivet samt nätverk inom och över partigränserna kan leda till att fler medborgare hitta en plats i politiken.

Även om Gudrun själv inte med ett ord har berört den pågående ”kommunistdebatten” kommer hennes avhopp ändå av många att tolkas som en bankruttförklaring av partiet. Vad annars ska man tro när en relativt nyligen avgången ordförande kastar in handduken? Samtidigt som Gudrun personifierade förnyelsen växte de traditionella strömningarna sig starka under hennes ordförandeskap. Hennes dödförklaring av kommunismen visade sig omedelbart vara förhastad, vilket demonstrerades tydligt vid kongressen 2000.

Under Gudruns ordförandeskap verkade två motstridiga processer: samtidigt som partiet för många väljare framstod som ett modernt och odogmatiskt vänsterparti satsade de traditionella krafterna inom partiet på en kommunistisk restauration. I denna process spelade – och spelar – ungdomsförbundet, Ung Vänster, en avgörande roll. En stark och väldisciplinerad allians mellan övervintrande ”gamla” kommunister och unga revolutionärer byggdes upp i syfte att erövra kontroll över partiapparaten. Gudruns starka väljarstöd och popularitet hos allmänheten gjorde att denna allians avvaktade med att sätta in den avgörande stöten. Gudruns hastiga avgång som partiordförande lämnade fältet fritt. Kongressen i våras var i allt väsentligt en framgång för de traditionella, inte minst valet av en uttalad kommunist som partiordförande.

Vänsterpartiets redan tidigare svårartade kris har genom Gudruns avhopp blivit avgrundsdjup. Vi beklagar av hela vårt hjärta denna utveckling. Men vi nödgas samtidigt konstatera att krisen i allt väsentligt är självförvållad genom partiets vägran att göra sig av med gammal kommunistisk barlast. 1990, efter det sovjetiska imperiets sammanbrott försatt partiet chansen att en gång för alla göra upp med sitt förflutna och kasta den kommunistiska barlasten. Det klokaste partiledningen nu kan göra är att väcka liv ett förslag som diskuterades i partistyrelsen inför kongressen 1990: att upplösa partiet och samtidigt inbjuda alla vänsterkrafter att diskutera en ny partibildning eller en valallians.

Med ett Vänsterparti är ovilligt att göra upp med sitt förflutna, och med bristande insikt om den ekologiska dimensionens betydelse i politiken, och med en socialdemokrati vars ledning i allt väsentligt står för en socialliberal politik finns ett ökande intresse för hur feministisk, grön och frihetlig vänster ska kunna verka. I den nuvarande krisen för vänstern riktas blickarna mot Vägval Vänster (VVV). VVV:s riksting i januari framstår alltmer som avgörande för vilken utvecklingsväg, politiskt och organisatoriskt, vänstern i Sverige ska beträda.

Ulf Nymark och Karin Svensson Smith
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

International venstrestrategi om EU’s nye forfatningstraktat Vägval Vänster kan forma framtiden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,238 hits
december 2004
M T O T F L S
« Nov   Jan »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

%d bloggare gillar detta: