Om nya partier

december 9, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Det finns flera skäl som talar emot en ny partibildning. Det menar Anders Rosén, Upplands Väsby och går i följande artikel igenom de argument han på ett principiellt plan finner nödvändiga att diskutera.
Det har från flera håll framförts tankar och önskemål om en ny partibildning på vänstersocialistisk grund. Jag har full förståelse för att personer som blivit kränkta och slagit sin panna blodiga i försök att verka för sina idéer(inom Vänsterpartiet och på andra håll) söker nya vägar. Men de tär ändå nödvändigt att föra diskussionen på ett mer principiellt plan än det som utgår från de personliga erfarenheterna. Jag anser att det finns flera skäl som talar emot.

Det finns inga ”rena” partier

Vi kritiserar utvecklingen i Vänsterpartiet för att det gör partiet smalare. Låt oss då inte bli en spegelbild som i grunden ser på ett parti på samma sätt. Vi måste göra upp med drömmen om det ”rena partiet” oavsett vilka förtecken renheten ska ha. Vi måste göra upp med den olyckliga traditionen att vänstern löser sina konflikter genom att dela på sig. Istället borde tankekraft läggas på hur strukturen för ett brett federalt parti ska se ut där många olika vänsterströmningar kan samverka.

Parti och rörelse

Ett nytt parti snyter man inte ur näsan. Nya partier avspeglar behov hos nya rörelser som inte kan kanaliseras i de befintliga strukturerna. Miljöpartiet föregicks av ett uppsving för miljörörelsen. De etablerade partierna kunde inte självklart rymma den gröna dimensionen i politiken. Idag kan det vara ett liknande läge för den breda feministiska rörelsen att ge sig på ett partiprojekt. Men var finns den rörelse som skulle kunna bära fram ett nytt vänstersocialistiskt parti? Jag tvivlar inte på att ett sådant parti skulle få sympatier hos många politiskt aktiva i vänsterpartiet, socialdemokraterna och partilösa. Men risken är att det stannar vid ett projekt för de redan politiskt aktiva.

Vänsterpartiet har potential

Visst har Vänsterpartiet enorma problem just nu. 90-talets utveckling mot ökad bredd och öppenhet har brutits. Vänsterpopulismen har gjort sig bred och tagit många seriösa partiaktivister på sängen. I allians med övervintrande ”kommunister” håller den breda koalition som formats under 90-talet på att slås sönder.

Populismen bärs fram av ett samhällsklimat där tryggheten har försämrats, utanförskap tilltar och politiken verkar stå utan redskap att förändra. Det är frustration över detta som gör att många unga söker sig till vänsterkonservativa politiska ståndpunkter. Denna tendens måste vi gå i dialog med oavsett om man verkar inom vänsterpartiet eller med någon annan plattform. Utmaningen är att visa ett radikalt alternativ som kan svara upp mot de stora politiska utmaningarna. Ett alternativ som har visioner utan att bara måla utopier. Ett alternativ som bjuder konkreta alternativ framåt här och nu. Ett alternativ som inte dogmatiskt söker sig bakåt till gårdagens lösningar på politiska problem.

Samtidigt finns det mycket bra inom Vänsterpartiet. Helgens partisamling visade en inte obetydlig en motbild till populism, fyrkantighet och religöst färgat engagemang. Många lokalföreningar jobbar brett och förmår verkligen förankra sig lokalt. På de flesta håll präglas det lokala partiarbetet av stor tolerans. Människor med olika ideologiska identiteter samverkar på ett konstruktivt sätt.

Strategin borde nu vara att så många goda krafter som möjligt behövs inom vänsterpartiet för att försvara det landvinningar som gjorts under 90-talet. Kom med och hjälp till även om det är en mödosam väg just nu.

Samma ståndpunkter i sakpolitiken

Om två, kanske till och med tre partier om det feministiska partiet bildas, kommer det politiska landskapet på vänsterkanten att te sig tämligen absurt för väljarna. Man kan anta att i sakpolitiska ställningstaganden så är vi överens i det mesta. Det är i frågor om ideologi, vilka politikområden som ska drivas hårdast och taktiska frågor som vi inte är överens. I och för sig inte så obetydliga områden, men det är sådant som är svårt för de flesta att förstå att det görs partiskiljande.

Köttgrytorna

Det sista argumentet är krasst intressebaserat. För många är beroende av vänsterpartiplattformen för att verka politiskt och till och med få sin försörjning. Många har lokalt investerat ett stort förtroendekapital som företrädare för Vänsterpartiet. Man kan anta att många tvekar för att gå in i ett riskprojekt som en ny partibildning innebär.

Ni som gör en annan bedömning av läget få gärna försöka lägga fram argument som övertygar mig om att jag har fel.

Anders Rosén
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Partiet måste göra sig av med sin kvarnsten! Partiet måste göra sig av med sin kvarnsten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,057 hits
december 2004
M T O T F L S
« Nov   Jan »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

%d bloggare gillar detta: