Partisamlingen

december 5, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

”Och det hände sig vid den tiden att från partistyrelsen utgick ett påbud att hela partiet skulle samlas. Det var den första partisamlingen och den hölls när Svegfors var landshövding över Västmanland.” Så inleder Stig Henriksson, partistyrelseledamot i vänsterpartiet, sin reflektion över helgens uppmärksammade partisamling.
Partisamlingen som Vänsterpartiet genomförde 4 december kanske inte får samma dramatiska effekter på framtiden som ingressen antyder, men var intressant och lärorik på många sätt.
Det finns mycket gott att säga om den, många kloka inlägg och även fruktbara gruppdiskussioner. Kanske kan tom den extremt betonade ”betydelselösheten” – inga beslut skulle fattas och inga resolutioner antas – bidragit till den relativt avspända stämningen. Så långt allt väl och jag tror nog att den översta partiledningen kan känna berättigad belåtenhet med genomförandet och säkert är att många såväl delegater på samlingen som partifolk ute i landet drar en lättnadens suck och känner att man efter julstök och nyårsfirande kan gå tillbaka till som det var i tiden fjj. (Före Jan Josefsson).

Och nog vill man väl unna de många hårt arbetande kamraterna lite julefrid innan det vardagliga arbetet tar fart i partiföreningar, kommunfullmäktige och olika organisationer. Men samtidigt tror jag nog det vore fel att inte grubbla en smula över det som inte sades. För det är tyvärr så här i livet att det som kan vara bra för stunden, kan vara dåligt i längden liksom det som är obekvämt här och nu, kan vara en investering för framtiden. Och, tyvärr kan man inte alltid töva och själv bestämma tidtabellen. Minns Gorbatjovs ord till Honecker: ”Livet självt bestraffar den som dröjer.”

För samtidigt som det fanns betydligt sämre scenarios, så blev ändå partisamlingen något av ett försuttet tillfälle. Att vara ledare innebär inte bara att gå först i ledet, att vara de mångas talesmän och partiets främste tjänare. Att vara ledare är faktiskt mer än så. Det är ju rent språkligt så att man brukar säga att någon ”upphöjs” till ledare. Ett rimligt krav på den som på detta sätt blir upphöjd är väl att han eller hon ska se lite längre? En ledare har också ansvaret att inte bara att i största allmänhet knalla omkring där först i ledet, utan att ibland staka ut en väg till en plats vi inte visste vi ville komma till.

Av någon anledning är detta, som jag tycker självklara kravet på en ledare, kontroversiellt i allmänhet i Sverige och kanske i synnerhet inom vänstern. Nåväl, det jag närde en förhoppning om var att vår partiordförande skulle ha hållit något av ett linjetal. Ett tal där de öppningar som höstens debatt ändå skapat angående förstatligandepolitiken, regeringsmedverkan och kanske tom den i mitt tycke allt mer sterila EU-politiken skulle ha lyfts upp, allt självklart innanför de ibland ganska snäva ramarna som kongressbesluten ger. Och, som kronan på verket, ett uttalande med djup symbolisk innebörd. Nämligen att höstens debatt gett ordföranden den insikten att hur mycket han än kvarstår som anhängare av det klasslösa samhället, så har budskapet trängt fram. Begreppet ”kommunist” skymmer sikten och blockerar samtalsmöjligheterna, inte med DN:s ledarsida, utan med det folk vi hoppas få förtroende att företräda.

Då hade vi kunnat lägga grunden till någonting bra på sikt; en realistisk vänsterpolitik som skulle kunna samla betydligt fler till våra nu glesnande väljarskaror. Men då hade det kanske krävts något mer. Anders Isaksson uttrycker det så väl i sin Per Albin-biografi.

”Hos den politiska talangen sammanfaller analysen av det möjliga med instinkten för det rätta. Bestående framgång i politiken bygger inte bara på att göra det förväntade utan förutsätter också kraften att göra det oväntade.”

Javisst, ett sådant tal hade också förorsakat turbulens och rabalder åtminstone flera veckor och skadeglada rop från våra motståndare. Men på sikt hade det kanske varit en väg framåt.

”Och de blev mycket förskräckta. Men ledaren sade till dem: ”Var inte förskräckta. Se, jag bådar er en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en politik blivit född åt er i S:t Eriks stad, och det är framtidens. Och detta skall för er vara tecknet: Ni skall finna ett återfött parti och ett uttalande, som ligger lindat i en krubba.

Och när de hade sett det, berättade de vad som hade blivit sagt till dem om detta uttalande.
Och alla som hörde det förundrade sig över vad ombuden berättade för dem. Men Pernilla gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och ombuden vände tillbaka och prisade och lovade ledaren för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det hade blivit dem sagt.”

Stig Henriksson
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Vad beror vänsterns nedgång på? När temat är män – om vänsterns genusordning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,237 hits
december 2004
M T O T F L S
« Nov   Jan »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

%d bloggare gillar detta: