Staten måste sluta prioritera ohållbara trafikslag

november 25, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

 
Staten favoriserar Luftfartsverket och flyget som kvitterar ut hundratals miljoner i driftbidrag. Samtidigt ställer staten endast ett krav på SJ – att vara lönsamt och inbringa avkastning till statskassan. Detta skapar en situation där inte minst miljön drabbas, skriver Karin Svensson Smith i en artikel tidigare publicerad i Ny Teknik – och menar att om regeringens satsning på Det Gröna Folkhemmet skall vara trovärdigt måste villkoren för de olika transportslagen förändras.
Ambitionen att bygga det gröna folkhemmet uttrycktes ånyo i årets regeringsförklaring. Där nämndes också införandet av kilometerskatter på vägtrafiken, inrättandet av ett miljö- och samhällsbyggnadsdepartement samt andra insatser med syfte att göra utveckligen ekologiskt hållbar. Detta är kloka initiativ som är lätta att förstå, bland annat mot bakgrund av den accelererande klimatförändringen. Transportsektorns ökande klimatpåverkan är det i särklass största hindret för att nå de av riksdagen inrättade målen för miljöarbetet.
Vid sidan av vägtransporterna står flyget för den största andelen av sektorns klimatpåverkan – en tredjedel – och utsläppen ökar. Detta är en ohållbar utveckling. Därför är det mycket ologiskt att regeringen fortsätter att subventionera flyget så kraftigt.

I år tar flyget emot hundratals miljoner i driftbidrag, dels genom det kraftigt ökade statliga stödet till vissa flyglinjer, och dels genom statligt stöd till kommunala flygplatser. Senast för två veckor sedan beslutade regeringen att upphandla flygtrafik till en kostnad av 140 miljoner kronor per år, och stödet till kommunala flygplatser uppgår till cirka 70 miljoner.
För det andra är flyget – till skillnad från tåg och buss – befriat från att betala koldioxidskatt. Bortsett från utsläppen av koldioxid påverkas klimatet även av flygets kondensbildning i atmosfären. Om flyget betalade skatt för sin klimatpåverkan skulle det kosta inrikesflyget 1,5 miljard kronor per år. Skatten på en flygbiljett mellan Arlanda och Sturup skulle vara cirka 350 kronor. Att inte ta ut denna skatt är inget annat än ett indirekt stöd från staten.

Flygets favoritstatus hos regeringen går igen även i direktiven till myndigheterna, i de så kallade regleringsbreven och i budgeten. Medan de andra trafikverken – Banverket, Sjöfartsverket och Vägverket – har neutrala uppdrag där skapandet av ett hållbart transportsystem står i fokus, har Luftfartsverket i uppdrag att ”främja civil luftfart”. Publikationer från Luftfartsverket präglas av detta och skulle lätt kunna misstas för partsinlagor om det inte vore för verkets logotyp på omslagen.

Som kontrast står regeringens behandling av tågtrafiken. Järnvägstrafiken är mycket energieffektiv och klarar sig utan fossila bränslen på de elektrifierade banorna, tågtrafiken svarar för mindre än en procent av sektorns koldioxidutsläpp. Tåget är därmed det i särklass mest hållbara trafikslaget vid längre resor. Men istället för att stödja SJs trafik, bidrar regeringen till att trafiken läggs ned i en rasande takt. Statens enda krav på SJ är att vara lönsamt. Trafiken ska inte bara gå ihop företagsekonomiskt, den ska lämna 13 procents avkastning före skatt. En sådan räntabilitet klarar ingen tågoperatör i världen och därför är det inte underligt att SJ drar in trafik, ökar visstidsanställningen bland personalen och koncentrerar satsningarna på de lönsammaste kundkategorierna.

Sedan det rödgröna regeringssamarbetet inleddes 1998 har relationen mellan järnvägs- och väginvesteringar förändrats från att vara 1:2 till det motsatta. Motivet för denna stora förändring redovisades i titeln på den proposition som angav investeringsramen; Investeringar för ett hållbart transportsystem. När innehållet i ramarna för järnvägspaketet konkretiserades i år landade det i en investeringsbudget omfattande 107 miljarder fördelat på 12 år.

Sveriges järnvägssatsning har på grund av sin storlek väckt stor internationell uppmärksamhet och betraktas som modern och framsynt. Förutom de uppenbara miljövinsterna bidrar en överflyttning av trafik till spår till kraftigt minskad olycksrisk och möjlighet till regional utveckling. Rätt skött kan tågtrafiken också uppfylla höga krav på komfort och valfrihet till arbete eller avkoppling under resan.

Det finns skäl att förmoda att järnvägstrafik även är det mest jämställda transportslaget med avseende på könsfördelningen bland resenärerna. Även i detta avseende är flyget tågets motsats: Det är rena herrklubben när affärsresenärerna stiger på sina plan.

På grund av SJs neddragningar i trafiken tvekar nu Banverket kring flera av de tidigare planerade investeringarna. Ska de verkligen genomföras om tågtrafiken minskar i volym?
Hur kan regeringen prata om grönt folkhem och samtidigt hålla flyget under armarna och passivt notera att tågtrafiken minskar på grund av de hårda ekonomiska krav som samma regering ställer? Inte blir väl transportsystemet hållbart för att det finns ny räls att titta på om det inte förekommer någon trafik på densamma?

Ska regeringens vällovliga satsning på det gröna folkhemmet bli trovärdig så måste villkoren för de olika transportslagen återspegla denna inriktning. Att ta ansvar för trafiken är minst lika viktigt som att ta ansvar för infrastrukturen.

Karin Svensson Smith
Annonser

Entry filed under: Miljö- och klimatpolitik.

Bristen på aktivism Miljöpolitik i väntan på ett nytt genombrott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,500 hits
november 2004
M T O T F L S
« Okt   Dec »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

%d bloggare gillar detta: