Riktiga socialister vill ha makt

november 20, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Torkel Söderlund reagerar på Peter Erikssons utspel, längtar efter att höra åtminstone en politisk tes ljuda från skogskanten – eller Lars Ohly -, diskuterar maktfrågan och den rödgröna politiska röran.
Nyss skådade jag Pernilla Zethreaus om Peter Erikssons nya fräcka – och onekligen fräscha – politiska utspel, nämligen detta, att integrera den ”förnyelsebara” delen av vänstern i det än mer förnyelsebara miljöpartiet. (Zethreaus mun var än snedare än någonsin i intervjun, något som jag dock har full sympati för.)

Eriksson pratade om ”testuggeri”. Ack ja. Så många cirklar som jag genomgick under det glada 70-talet, där det ju framhålls diverse teser, alltifrån Kominterntiden, samt olika elaboreringar på ”marxismen-leninismen” samt inte minst Mao Tsetung-tänkande och dylikt. Med tanke på huru många älvar i Norrland som låtit sitt vatten i Bottniska viken sedan dess, vore det nästan skönt att höra någon liten tes – åtminstone i de norrfångna landen – ljuda vid skogskanten också numera, men ej ens från ordförande Ohlys läppar har jag hört något som kan erinra om min stackars ungdoms hemska kommunism.
Från det hållet hör jag faktiskt bara reträttsignaler. Var tog ”kommunisten” Ohly vägen?! Fy Kuba! Fy Lenin! Och fy all historia! Hell dig Staffan Skott och Per Ahlmark och alla andra omskrivare av Historien. Jag har i alla fall Deutscher och Carr kvar att idka nostalgi kring. (Tro mig, jag har lyssnat uppmärksamt. Så hörde jag honom lägga ut texten på ett rätt beskedligt sätt i Umeå i början av oktober, en synnerligen regnig dag när jag var ute för att köpa värphöns.)

Med dessa ord bör det ev. framgå att jag varit med en viss tid i (v) och det som tidigare hette SKP. (I det senare var jag t.o.m. kongressombud vid den famösa kongress på sent 60-tal när ett icke oävet antal personer skanderade diverse citat ur Ordförandens lilla röda. Så nu är då frågan om den ”förnyelsebara” delen av (v) och dess käraste sympare vill ta steget fullt ut och inrangera sig i den ”gröna” rörelse som känner den söta vittringen av ministerposter – för att nu inte tala om sakkunniga i parti och minut i diverse ämbetsverk?
Trots Schyman – för att nu inte tala om Ohly! – kör Eriksson den gamla ”Gosplan-valsen”, d.v.s. att vänstern med viss fradga kring läpparna vill effektuera gamla leninistiska schabloner. Herrajumala! Hur få hyfs på den debatten?! Detta angrepp är som så mycket annat, djupt osakligt. Karin Svensson Smith och den ruvande sfinxen Lönnroth, vet och borde kunna vederlägga. De har erfarenhet och kunskap i ämnet.
Men – mina vänner – det där med rödgrön röra är jag inte särskilt sympatetiskt inställd till. (Lönnroth fick ju med viss rätt bassning av Jonas Sjöstedt på detta när den förre ville dra ner oss i det gröna euroträsket. Och vem i Norrland vill ha ett bensinpris på 40 kr/litern? (mp) vill men ingen annan. Därför finnes det väldigt få (mp) i norrländska inlandet.
Arbetsrätten och (mp):s synpunkter är ej gångbara i facket, etc. Att hålla slikt folk i handen för raka spåret in i någon slags flummig borgerlighet, med en hejdlös byråkratisering. (Det där med Djurskyddsmyndigheten var ju roligt: Förslagsställaren blev generaldirektör. Och på tal om detta med statliga verk: Hur många har vi nu?! Och hur många flumverk finnes på skattebetalarnas bekostnad, samt huru många är ”traditionalister” och ”förnyare” i (v) skuld till? Samt om skuld föreligger: Vad tycker väljarna om det?!)

Avslutningsvis roar vissa formuleringar mig. Vad sägs om Erikssons prat – eller uppstötningar – om ”ekonomisk och social modernisering av marknadsekonomin”?
Vi är naturligtvis inne på ett komplicerat – och tydligen minerat – område här. Men tyvärr är också självaste Marx klar på den punkten. Riktiga socialister – och de fackliga företrädarna – har alltid velat ta makten. Den senare – MAKTEN – är avgörande, även om man kan acceptera delmål. (Dethär innebär också att socialister i undantagsfall kan acceptera avvikelser vid kommunal upphandling, så länge påtvingad opportunism inte förvandlas till dogm. Något som folk på (v):s högerflygel borde betänka! ) Det gäller att inte kapsla in sig i cementerade dogmer som förhindrar det sociala framåtskridandet. Makten kan ta sig olika uttryck – fr.a. i en internationellt fungerande kapitalism – och måste tas om hand på ett för tiden rimligt sätt.

De av (v) och andra som känner dragning till (mp) kan jag intet göra åt. De har ställt sig åt den borgerliga sidan. Förhoppningsvis kan vi andra nå enhet på ett högre stadium – som man sade förr på den ädla marxist-leninistiska tiden. (För ev. dumbommar vill jag bara poängtera att det senare var viss ironi. Allt är inte vad det synes vara.)

Torkel Söderlund
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Två aspekter av ett nytt parti Gnistor i novembermörker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,220 hits
november 2004
M T O T F L S
« Okt   Dec »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

%d bloggare gillar detta: