Eldsjälarnas låga släcks

november 20, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Charlotta Bjälkebring, tidigare riksdagsledamot för vänsterpartiet, menar att den interna misstro som växer i partiet försvårar dess möjligheter att utgöra en konstruktiv kraft i dagens och morgondagens problematik. Och efterlyser en ny partistruktur inom arbetarrörelsen som slutar förgöra varandra och iställer lyssnar till olika argument och lösningar.
Ett politiskt parti är en missionerande organisation vilken bygger på ett gemensamt normsystem som medvetet utformats från en specifik ideologi. Den politiska organisationen byggs underifrån i en rörelse där det finns gott om åsikter vilka undermineras eller utvecklas under inflytande av externa krav och krafter. Det sätt ett parti lyckas hantera konflikter och lösa problem ger det dess status och legitimitet gentemot väljare och andra partier.

Eftersom inte vänsterpartiet lyckats med detta är man nu ute på mycket hal is. Vänsterpartiet har inte klarat ut sina interna konflikter man har heller inte fullt ut accepterat de former för diskussion som förs inom Vägval Vänster. Inom vänsterpartiet växer nu en misstro som dödar många eldsjälars låga som i åratal brunnit för dess idé. Detta försvårar partiets möjlighet att vara en konstruktiv kraft i arbetet för att lösa dagens och morgondagens problem och politiska frågor.

För sådär tolv år sedan valdes en kvinnlig ordförande att leda dåtidens växande vänsterparti. Stora väljargrupper utanför medlemskadern kände igen sig och röstade med partiet som kom som ett svar på den förnyelse som genomsyrade den politiska sfären efter Berlinmurens fall. Den gamla vänsterretoriken övergavs, det talades ett språk som många förstod och kände igen sig i. Partiet fick nya parlamentariska uppdrag medan medlemsantalet inte nämnvärt ökade. Detta ledde till att få fick göra mer vilket i sig ledde till att den interna debatten inskränktes och med det var tillbakagång ett faktum. Partiet hade helt enkelt inte tid till att diskutera de gemensamma normerna och inte heller tid till att formulera sin ideologiska bas att passa i dagens verklighet. Alltför sent och av för få ställde man sig frågan om hur vardagens och framtidens problem skulle lösas med hjälp av ideologier som formulerats för över hundra år sedan. Klyftan mellan parti och parlament växte sig därför allt större då man inte tog sig tid för denna nödvändigt breda öppna demokratiska process. Därför ledde framgång till otrygghet och nu i sin förlängning tillbakagång.

Det uppstod ett vi och dom tänkande där traditionalister ställdes mot förnyare. Traditionalisterna tyckte det var okej att använda symboler som kommunist och leninist. För dem var orden inte särskilt känsloladdade de fick återspegla det gamla, trygga och invanda. Det var detta som möjliggjorde valet av en partiledare som kom att kalla sig kommunist. Ett ordval som lett till att många inte längre kan identifiera sig med partiet. Utanförskapet har på senare tid vuxit sig större och förorsakat avhopp samt bidragit till minskat väljarstöd. För de som i åratal arbetat för att ta bort kommuniststämpeln kändes retoriken obekväm man känner helt enkelt inte igen sig med en ledare som använder sig av begrepp som sedan länge helt varit utraderad ur stadga och partiprogram. Det formulerades kritik kring ordvalet och vikten av att en ledare skall vara ledare för hela vänsterpartiet. De som ville driva på moderniseringen bildade därför debattfora Vägval Vänster som ett svar på avsaknaden av diskussion och ömsesidig förståelse partigrupperingar emellan.

Vänsterpartiets majoritet står nu inför en grannlaga uppgift om man vill hålla ihop partiet och därmed undvika partiflykt. Den fråga hela vänsterrörelsen måste ställa sig är om dagens politiska system med vattentäta skott mellan partier och en sviktande medlemskår klarar att lösa dagens och morgondagens problem. Klarar socialdemokraterna det? Klarar vänsterpartiet det? Klarar övriga partier det? Själv tror jag på en ny partistruktur där arbetarrörelsen slutar förgöra varandra och istället börjar samarbeta och lyssna till varandras lösningar och argument. I en organisering som tar vara på den skaparkraft som frigörs när tankar möts utan att för den skull göra avkall på sina respektive ideologiska skäl. Detta är en möjlighet som kan fungera om den formuleras i ett system vilket inte styrs av centralism och dogmatiska tankemodeller.

Charlotta Bjälkebring
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Gnistor i novembermörker Befriande läsning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,062 hits
november 2004
M T O T F L S
« Okt   Dec »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

%d bloggare gillar detta: