Arvet från Sovjet

november 18, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Vänsterpartiet undviker kärnfrågan i den historiska problematiken. Det menar Ulf Nymark från Lund som reser frågan om vad som finns kvar av arvet från Sovjetunionen och undrar över varför partistyrelsen undantagit den s.k analysgruppen från att granska de strukturer, kulturer och traditioner som lever kvar än idag.
Vänsterpartiets garderobslik går igen. Väljarna skräms på flykt och partiledningen försöker genom besvärjelser osynliggöra gastarna. En besvärjelse heter ”analysgrupp”. Partiledningen föreslår att en sådan ska tillsättas, uppenbarligen för att ytterligare fördjupa sig i partiets historia. Partistyrelsen har gett gruppen ett mycket snävt uppdrag: den ska inte få granska ”de strukturer, kulturer och traditioner som lever kvar i partiet idag”.

Men det är just detta som är kärnfrågan för partiets trovärdighet: Vad finns kvar idag av det ideologiska arvet från Sovjettiden?

´Centrala frågeställningar
Analysgruppen skulle omedelbart, utan att anstränga sig det minsta, kunna hitta en hel mängd trådar att nysta i. Tre av de mest centrala frågeställningarna är enligt min mening följande:

1. Planekonomins ljusnande framtid förvandlades i anslutning till sovjetimperiets fall till en nattmara för dess supportrar i dåvarande VPK. Nu har åter en statligt centralstyrd ekonomi för mången vänsterpartist blivit en dröm i rosenrött. Hur tänker de v-märkta planekonomikramarna att man kan bygga ett annat planekonomisystem än det som fanns i Sovjet?
2. På samma sätt som många vänsterpartister idag vurmar för Cuba och vägrar att se det cubanska systemet som den diktatur det är, vägrade VPK att entydigt fördöma Sovjetsystemet som diktatoriskt. Är dagens svårigheter att skilja demokrati från diktatur en del av det historiska arvegodset?
3. Vad har det betytt, och vad betyder det idag, för Vänsterpartiets politik och ideologi att en stor majoritet av de nya medlemmar som under senare år anslutit sig till partiet – och därtill snabbt nått ledande positioner – har kommit från en organisation där leninistiska principer hålls högt i aktning och ära? Vad betyder det för partiets framtida färdriktning?

Ungkommunister
Den kommunistiska organisation jag åsyftar är givetvis partiets ungdomsförbund Ung Vänster (UV). Ungdomsförbundets program slår entydigt fast att förbundet är en revolutionär kommunistisk organisation. Stadgarnas grundval är Lenins princip om ”demokratisk centralism” – den klassiska organisationsmodellen för alla kommunistiska partier. Beslutskedjan går i leninistiska organisationer ovanifrån, från de styrande organen, och ner. Minoriteten är skyldig att underordna sig majoriteten. Resultatet blir det önskade: ett elitistiskt kaderparti målmedvetet anpassat för helt andra ändamål än att vinna majoritet i de parlamentariska församlingarna. (Att ungkommunisterna tagit Lenin till sitt hjärta råder det knappast någon tvekan om. Vår demokrati kallas ofta med en föraktfull fnysning för ”borgerlig”. I en betraktelse i valrörelsen 2002 jämförde en styrelseledamot – tillika ledande medlem i ungdomsförbundet – i den partiförening jag tillhör den parlamentariska demokratin med en varm tröja som man kan ta av och på allt efter eget gottfinnande).

Trollformel nr 1
Så har vi då trollformel nummer ett: Försöken att frambesvärja en annan kommunism, väsensskild från den som stavas Gulag. Det är ingen lätt uppgift. Det uttalade målet för både Gulagkommunismen och den variant som grasserar i dagens Vänsterparti – solskenskommunismen – är gemensamt: det klasslösa samhället, där människor lever i ett obegränsat överflöd och all egendom ägs gemensamt. Där råder principen ”av envar efter förmåga, åt envar efter behov”. En storslaget vacker utopi kan man tycka. Men de försök världen skådat att förverkliga denna utopi är beströdd av liken från dem som inte velat, kunnat eller tillåtits följa den utstakade vägen.

Ty de som haft någon form av egendom, det kan vara alltifrån en liten mager jordplätt över en lastbil till storbanker och industrier, har behagat trilskas. De har inte frivilligt släppt ifrån sig sin egendom till den gemensamma potten. När så exproprieringsbesluten har klubbats har de med samma halsstarriga envishet satt sig till motvärn. Inte heller de som haft en från de styrande avvikande uppfattning om vad som är deras behov har varit särskilt hängivna följeslagare på vandringen mot slutmålet. Vad talar för att marschen mot kommunismen skulle gestalta sig annorlunda i Sverige?

Haverikommission
När nu Vänsterpartiets ledning tycks ha bestämt sig för att inte ta itu med de avgörande spörsmålen kring kommunismens och leninismens inflytande i dagens Vänsterparti, är det en uppenbar risk att det bara är en tidsfråga när partiet tvingas kalla in en annan typ av utredning: en haverikommission.

(Artikeln har tidigare, 11 november 2004, publicerats i Skånska Dagbladet under rubriken ”Många i lik garderoben”)

Ulf Nymark
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Kommunismen och vänsterns framtid När partiet slutar tänka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,325 hits
november 2004
M T O T F L S
« Okt   Dec »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

%d bloggare gillar detta: