Nu är det hög tid att bilda ett nytt frihetligt vänsterparti!

november 11, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

I snart fyrtio år har det pågått en kamp i vänsterpartiet. Jag tror inte längre på att partiet kan eller vill förändras. Det skriver vpk:s tidigare riksdagsledamot Margó Ingvardsson i det pågående rådslaget om vänstern framtid. Och argumenterar för ett helt nytt parti.
I snart fyrtio år har det pågått en kamp i vänsterpartiet. Ibland högljudd men oftast genom tysta manövreringar. Det gamla vpk höll ihop 1967 när en kommunistfalang bildade KPML och likaså 1977 när många gamla Moskvatrogna kommunister bröt sig ut och APK bildades. Ytterligare en svår period var slutet av 80-talet när Jörn Svensson och hans anhängare startade en kampanj mot Lars Werner och han försågs med ”överrockar” för att hans handlingsutrymme skulle begränsas. Orsaken var att det fanns en oro att Werner skulle kräva för mycket glasnost och perestrojka här hemma, och kanske bli den partiledare som förde bort det svenska kommunistpartiet från kommunismen. Då började kommunisterna förberedelsearbetet för att avsätta honom.

Hur kunde partiet hållas ihop under alla dessa allvarliga inre kriser? Svaret är den stora rädslan för att om partiet splittrades skulle varken det gamla eller nya partiet få tillräckligt antal röster för att få representation i riksdagen och i förlängningen kunde detta leda till att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten till de borgerliga. Då var allt förlorat och inget vunnet. Istället resonerade vi som inte var kommunister, som så: ”att det är inte vi som skall lämna partiet, det är kommunisterna som skall ge upp kommunismen.” Och det fanns hopp om en förändring när muren föll och Sovjetunionen rasade ihop som det korthus det var.

Under 90-talet lyckades vänsterpartiet med att skapa en bild av partiet som ett vänsterparti där de kommunistiska dogmerna förpassats till historiens skräpkammare. Eftersom partiet hade stora valframgångar var den interna debatten lågmäld och Gudrun Schyman hade förmågan att tala med kommunisterna så de var nöjda och med vänsterfolket så de höll sig lugna. Men kommunisterna växte till sig under ytan, och med Ohly blev motsättningarna mellan kommunister och vänstern åter tydliga.

Situationen nu skiljer sig åt på flera sätt från klimatet och belägenheten tidigare. Den viktigaste skillnaden är att nu har alla facit från kommunismens skräckvälde i öst. Och människor i vårt land nöjer sig inte med att vänsterpartiet helt självklart tar avstånd från öststatskommunismen (finns det någon som håller fast vid den?) kravet är att vänsterpartiet skall ta avstånd från all kommunistisk ideologi. Jag tror inte att politiskt tänkande människor nöjer sig med att vänsterpartiet nu än en gång tänker försöka trolla bort huvudfrågan genom att göra en genomgång av huruvida partiet på något sätt agerat odemokratiskt, precis som huvudfrågan om kommunismen trollades bort med skriften ”lik i garderoben?” Inte heller känner vi trygghet med den ”snälla” varudeklaration av kommunismen som den nuvarande partiledningen ger: ”..en ideologi som eftersträvar gemensamt ägande för att uppnå det klasslösa samhället”

Jag tror inte längre på att vänsterpartiet kan eller vill förändras. Som alla grupper med religiösa eller politiska förtecken, som är övertygade om att de har rätt och att det bara finns en sanning, så stärks den inre sammanhållningen av yttre angrepp. Många inom vänsterpartiet är helt övertygade om att angreppen nu på partiet är en konspiration för att tysta kraven på folkomröstning om EU:s nya grundlag. Frågan är om alla som inte är övertygade kommunister i partiet även framledes skall legitimera kommunisternas dröm om ett kommunistiskt Sverige, genom sitt medlemskap i samma parti. Risken nu är stor att ett sådant parti obevekligt går mot sotdöden.

Givetvis kan vi alla som tillhör den frihetliga vänstern kliva in genom den dörr som miljöpartiet nu öppnar och bereda oss på nya interna strider med vegana militanter och den gröna högern. Eller så bildar vi nu det nya vänsterpartiet som vi borde gjort för länge sedan. Vilka huvudfrågor som det nya partiet skall driva kommer den fortsatta debatten att visa men två frågor framstår redan som självklara- feminism och ett ekologiskt hållbart samhälle.

Margó Ingvardsson
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Vägval Grönt Vi har en konkurrensfördel i demokratiseringen österut

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,062 hits
november 2004
M T O T F L S
« Okt   Dec »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

%d bloggare gillar detta: