Feminismen är en bofink

november 1, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Carin Högstedt är kommunalråd för (v) i Växjö och tillika ordförande i kommunens jämställdhetskommitté. Här ger hon sin bild av feminsmen: en frihetlig kraft som ger pojkar och män mer frihet och flickor och kvinnor mycket mer.
”Feminism” har i Sverige under senare år snabbt utvecklats från närmast fult ord till något som varje parti med självaktning bekänner sig till. Alla -ismer är stadda i utveckling och lever farligt. Farligast är naturligtvis att inte utvecklas alls! Beroende på omständigheter kan en -ism utvecklas från att ge människor positiva associationer till att ge negativa, en känsla av fängelse och innestängande strukturer. En -ism kan också bli ett vapen för de närmast sörjande att slå varandra i huvudet med.

-Vem är bästa och mesta feministen!? Hur lyder den optimala definitionen? -Bäst att ligga lågt med svaret – annars kan man bli fel och dödförklarad på någon kongress!

Nåväl. Även om det är lugnast att vara tyst, så går det inte an. Vi måste ha redskap för att förändra den orättfärdiga verkligheten ur könsperspektiv och redskapen måste vara förståeliga för både kvinnor och män. Feminismen måste utvecklas som något positivt, en befrielse från trånga könsmönster, under- och överordning, myter, fördomar, orättvisa villkor till en verklighet där vi tillåts vara människor rakt upp och ner. För mig är feminismen framför allt en frihetslära, som syftar till ett tillstånd där individer föds med oanade möjligheter oavsett biologiskt kön!

”Feminism” har som sagt blivit ett flitigt använt begrepp i Sverige. Men vad betyder det? Vad associerar medborgarna till? Och vad menas med jämställdhet, kön, genus – alla är begrepp som far kors och tvärs i debatten? Ibland tror jag att åtminstone jag själv är suverän på dessa begrepp, men så träffar jag en genusforskare som säger att det finns minst elva (11) biologiska kön och då tappar jag både hakan och självsäkerheten.

Som ordförande för Växjö kommuns jämställdhetskommitté är jag ofta inbjuden till skolor, andra kommuner etc att tala på temat jämställdhet. Jag brukar ta upp begreppet feminism och fråga vad man associerar till när man hör ordet. Svaren är förbluffande ofta negativt färgade; ”rödstrumpor” och militanta manshatare – åt det hållet. Min husbehovsdefinition av feminism brukar dock accepteras: Man ser sig om i världen, konstaterar att makt och resurser är orättvist fördelade mellan kvinnor och män, vill göra något åt saken!

FNs konstaterande att kvinnor gör två tredjedelar av alla arbetstimmar, har en tiondel av lönerna och äger en hundradel av egendomarna i världen brukar ha effekt; det begripliggör under- och överordning. ”Jämställdhet” handlar om kvinnor och män, ”jämlikhet” om alla grupper och individer. Kön och klass – lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Lätt att säga men begreppen blandas ofta ihop. Alla språk gör inte heller distinktion mellan jämställdhet och jämlikhet. I diskussionen uppstår sedan komplikationer när kön och genus börjar användas.

Finns ”kön” och i så fall hur många och olika? Eller är kön helt enkelt en ”social konstruktion”; man föds inte till kvinna, man blir det. Här tampas särartsfeminister med genusteoretiker och det må vara, men för att inte tappa fotfästet i den politiska verkligheten tror jag vi måste använda oss både av kön, kvinnor och män, och genusbegreppet. Genus kan enklast beskrivas som sociala beteenden som förknippas med visst biologiskt kön. Enligt en forskare så var det högsta mode bland män på 1700-talet att gråta floder. På 1900-talet var det högst omodernt. Exemplet visar hur ett beteende varierar över tid. Den sociala konstruktionen manligt förändras och tårkanalerna påverkas.

Hur ser det jämställda samhället ut? När är du nöjd? Vad är visionen? -Det är frågor som väcker intresse. Min erfarenhet är att människor i Sverige idag associerar mycket olika; vissa (äldre män) anser att det är inget att prata om. De är hur jämställda som helst för de har hand om matlagningen. Man associerar till hem och hushåll alltså – inte diskriminerande löner eller arbetslivet. Många tänker på området politik. Det ska vara jämn fördelning kvinnor och män i politiken – näringslivet och den ekonomiska makten där nämns inte alls så ofta. Många, speciellt kvinnor, tar upp de låga lönerna i de kvinnodominerade jobben, som ojämställt.

När vi tänker efter: Vad är visionen? så tror jag vi hamnar lite olika beroende på livserfarenheter, men själv ser jag jämställdhet på mycket god väg när
1. Kvinnor och män är representerade till ungefär hälften vardera i hela samhällslivet, vilket betyder politiken, näringslivet, organisationer, föreningar, yrken, branscher, positioner. En förutsättning är att kvinnor och män arbetar, betalt och obetalt, ungefär lika mycket. Lika närvaro är en förutsättning för jämställdhet.
2. Lika närvaro är bra men räcker inte. Alla måste känna att man kan påverka utvecklingen och dagordningen. Både kvinnors och mäns åsikter ska behandlas seriöst och värderas likvärdigt. Det handlar om reell makt och inflytande, att inte dribblas bort med härskartekniker. Reell makt förutsätter lika värdering.
3. Nu återstår bara att upplösa mannen som norm, som det normala! Språket är till hjälp: vi har Sveriges historia – och så kvinnohistoria. Vi har litteratur – och kvinnolitteratur. Det finns idrott – och damidrott. Så kan man fortsätta och inse att kvinnor är lite avvikande. Men den dagen det är helt oväsentligt om det är en kvinna eller en man som tycker eller föreslår något, den dagen människan är normen, då har vi uppnått jämställdhet.

Vart vill jag komma? -Jo, jag är ytterst angelägen om att vänstern i vid mening ska kunna möta medborgarnas frågetecken inför feminism och jämställdhet med ett frihetsbudskap. Vi är alla fångade i våra köns mönster, förväntningar och roller. Det styr och begränsar, ofta omedvetet, våra val av utbildning, yrken och fritid. -Ska man inte få välja vilket yrke man vill! utbrister vän av nuvarande ordning. -Jo, just det. Det är det som det handlar om.

Feminismen är frihetlig. Den kommer att ge pojkar/män mer frihet och flickor/kvinnor mycket mer! Vart jag vill komma mer? -Jo, ingen har monopol på eller vet hela sanningen eller har hela lösningen på hur den globala över-/underordningen bryts! Låt oss prata med människor, lyssna och diskutera. Den kvoterade föräldraledigheten – lagstiftning eller ej – statens ansvar eller föräldrarnas – väcker känslor och åsikter hos varje berörd förälder. Vem är bäst lämpad att besluta om hur man delar upp föräldraledigheten? De själva eller riksdagen? Mitt svar är att Island har hittat en modell som alla verkar vara nöjda med: En tredjedel till mamman, en till pappan och en att dela på som man vill. Men ett givet ”rätt svar” är inte alltid lätt att hitta.

Carin Högstedt

Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Kristdemokraternas oförmåga att lösa fattigdomsproblemen Tror inte på tesen om partiets ledande roll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
november 2004
M T O T F L S
« Okt   Dec »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

%d bloggare gillar detta: