Manifest för en frihetlig vänster

oktober 24, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Johan Lönnroth skriver i tre teser ett manifest för en frihetlig vänster. En framtidsvision där statssocialismen tynar bort, demokratin byggs överstatligt och där 1000 blommor besegrar den borgerliga enheten. Artikeln har tidigare publicerats i GP.
1. Statssocialismen tynar bort. Frihetlig socialism kan växa.

Rosa Luxemburg skrev 1918 i Ryska Revolutionen:
Det offentliga livet i stater med begränsad frihet är så torftigt, så fattigt, så schematiskt, så ofruktbart, just därför att det genom att utesluta demokratin spärrar av sig från de levande källorna till all andlig rikedom och allt framsteg.

Orden innebar en varning: Lenin och bolsjevikerna skulle inte tro att socialism kan byggas i ett land, inte med åsiktsmonopol och bakom murar. Efter Sovjetunionens kollaps borde varningen bara ha historiskt intresse. Men tyvärr är det inte så. Föreställningen om den starka staten med rätt att i klassintressets namn inskränka de demokratiska fri- och rättigheterna lever inte bara vidare i ett antal partidiktaturer med olika ideologiska förtecken. Den nu pågående diskussionen om vänsterpartiet visar detta med all önskvärd tydlighet.

Jag var vice ordförande i v då de två upplagorna av Lik i Garderoben publicerades. Därmed är jag en av dem som är mest ansvarig för att denna historiska självuppgörelse aldrig följdes upp med ett andra steg: Den slutliga ideologiska uppgörelsen med sovjetkommunismen. Förståelsen för att bristen på demokrati var oförsvarlig fanns hos nästan alla. Men partiet tvekade när det gällde en ännu smärtsammare insikt: Att kapitalistens jakt efter makt och vinst som förändrande kraft inte kunde ersättas med aldrig så rättänkande partikommissarier eller statsbyråkrater.

Socialism kan inte byggas i ett land. Visst kan staten och kommunerna äga en hel del företag, ibland är man till och med tvungen att ta över företag på fallrepet. Men att förstatliga framgångsrika, internationellt verksamma och kapitalistiskt ägda företag är inte möjligt. Redan innan ett aldrig så demokratiskt riksdagsbeslut vunnit laga kraft skulle det hotade företaget vara tomt som ett äggskal, utan både pengar och nyckelkunskaper.

Skolan, vården och omsorgen bör i grunden vara offentligt organiserade och finansierade. Men skall den offentliga sektorn överleva krävs också en förnyelse. Dess produktion av tjänster fördyras stadigt jämfört med varor. Skattebaserna eroderas genom internationell konkurrens. Den del av verksamheten som finansieras genom skatter måste därför koncentreras till det mest angelägna. Avgiftsfinansieringens andel måste få öka där överklassen utnyttjar det offentliga mer än underklassen, som användning av gatumark i storstäder och samt delar av äldre- och barnomsorgen.

Socialismen är människans frigörelse. Den kan bara växa underifrån, genom de arbetande människornas egna initiativ, genom kooperativ, andelsföreningar, kreditföreningar och aktiverat löntagarägande. En sådan frihetlig socialism blir aldrig färdig, den är full av motsättningar. Men den är den enda möjliga.

2. Demokratin skall byggas överstatligt.

På några områden är det nödvändigt att ta beslut över nationalstaternas nivå: Ingripanden mot folkmord och andra grova kränkningar av mänskliga rättigheter, åtgärder mot den internationella könshandeln, mot miljöförstöring i stor skala och mot handeln med droger och vapen. Då måste världsmedborgarna också kunna avkräva beslutsfattarna ett ansvar i allmänna och demokratiska val. En människa ska ha en röst. Det är en lång väg dit. Men det kan aldrig vara ett skäl att inte börja vandra den.

I EU och FN tar några få i nationalstaternas politiska och ekonomiska eliter besluten efter att ha förhandlat i slutna rum. De utser varandra till olika poster i ett spel som pågår långt ovanför huvudet på européerna respektive världsmedborgarna. Och tendensen är mer av det samma. Makten förskjuts från parlament till regeringar, från regeringar till riksbankschefer och andra formellt opolitiska teknokrater, som skyddade från väljarna antas vara de enda som kan ta långsiktigt ansvariga beslut.

Vänstern bör driva konstitutionella reformer på nationell, kontinental och global nivå. Det kommunala och regionala självstyret fördjupas. Riksdagen utser hela regeringen och tar över utnämningsmakten. Nationella parlament och EU-parlament stärks på ministerråds och EU-kommissions bekostnad. I FN skrotas systemet med permanenta medlemmar i säkerhetsrådet. Att vara med att bygga global demokrati är en av vänsterns främsta uppgifter.

3. Bara med 1000 blommor kan borgarna besegras.

I ett svar på Lenins skrift ”Två steg framåt ett steg tillbaka” skrev Rosa Luxemburg för knappt 100 år sedan:

Den disciplin Lenin har i åtanke är på intet sätt inplanterat i proletariatet blott av fabriken, utan i lika hög grad av kasernerna, av den moderna byråkratin, av alla den centraliserade borgerliga statsapparatens mekanismer…den genomsyras av steril nattväktaranda.

Här är det inte bara det svenska vänsterpartiet, utan hela den internationella arbetarrörelsen som än idag och på djupet borde ta till sig orden. Självklart drabbar hennes kritik hårdast enpartistaterna. Men också de kvarvarande anhängarna av så kallad demokratisk centralism, de finns inom både s och v, bör ta åt sig. Självklart skall demokratiskt fattade majoritetsbeslut respekteras. Men majoriteter får aldrig tvinga minoriteter att tiga offentligt om den egna uppfattningen.

Problemen för partierna att värva medlemmar bland de grupper som har lågt valdeltagande hänger nära samman med centraliseringen. Valen har alltmer blivit som en tävling mellan experter på marknadsföring. Folkrörelsen och den ideologiska debatten tynar bort. Rädslan för nya partier liknar den hos gamla företag som möter konkurrens från nya. Att stoppa Junilistan eller feministpartiet har blivit viktigare än att bredda och öppna det egna partiet.

Nya partier kan äventyra ett blocks majoritet. Men de kan också locka väljare över blockgränsen. En ny och öppnare partikultur kan få nya människor engagerade, både i opinionsbildning och i val. Då stärks demokratin i sin helhet.

Johan Lönnroth

 
Annonser

Entry filed under: Filosofi.

Människohandel Bollen är din

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Blog Stats

  • 7,590 hits
oktober 2004
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: