Människohandel

oktober 22, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Tommy Hedenstedt är busschaufför i Stockholm. Han menar att det nu är dags att föra upp till debatt frågan om ett stopp på marknadens rovdrift av oss människor. Ett problem han menar att de politiska partierna är totalt ointresserade av att diskutera.
Människohandel pågår i Sverige

Ja, det är faktiskt sant, den pågår dagligen i vårt land i form av rationaliseringar, upphandlingar inom den offentliga sektorn.
Vi som jobbar inom den offentliga sektorn har ju alltid fått höra att vi kallas ”den tärande sektorn”. Detta har gjort att politikerna velat bli av med problemet genom att sälja ut och upphandla.

Jag jobbet i Storstockholm som busschaufför. Det har jag gjort sen 1989 och när jag började jobbet trivdes jag mycket bra. Det var bra körtjänster och vi hade ofta raster på samma ställe och det gjorde att den sociala kontakten frodades.
Visst, det ska erkännas, SL på den tiden kostade en massa skattepengar och det var ju bara en tidsfråga innan politikerna skulle sätta tänderna i denna koloss.
Och det gjorde dom verkligen..de bet så det sjöng om det och de välsignande orden hette upphandling, effektivisering, rationalisering.
Trafikområden som skulle utsättas för upphanling kom i en rasande fart, inga regler för hur detta skulle gå till fanns. Inte heller hur vi chaufförer eller verkstadspersonalen skulle få det. Rykterna florerade friskt, bl a att ”vi får sparken alla och så anställer de dem de vill ha, de sjukskrivna och gamla får gå”. Vissa trodde inte det skulle bli några förändringar alls.
Oron och osäkerheten som fanns bland oss chaufförer tärde och för att SL-buss som vi då jobbade hos skulle ha en chans att vinna så skulle vi sänka våran lön samtidigt som arbetspassen skulle bli längre.
Det jäste verkligen i leden här i Stockholm och 1990 när vi chaufförer skulle ut i strejk för bättre lön, så införde (s) regeringen stopp-lagen som förbjöd oss att strejka.
Det var många medlemskort för socialdemokraterna som revs den dagen och vi hade faktiskt en vild strejk på vårat garage några timmar dagen efter att stopp-lagen infördes.

Hela första hälften av 90-talet var ständigt nya förslag hur vi skulle bli bättre och jag kommer ihåg att vi var många som sa:
-Nu kan det inte bli värre. Men det blev det….år efter år.

Hur är situationen nu då..år 2004?
Ja här i Stockholm har vi lyckats med att få in i upphandlingen att chaufförerna, verkstads och övrig personal ska följa med över till den ev, nya entreprenören. Lönen är ju efter kollektivavtalen och sem. är ju lagstiftad. Vi har också fått våra ”kisspauser” efter ingripande av regeringen. Tack för det Person.

För övrigt finns inget hinder för arbetsgivaren att öka arbetstiden i våra körtjänster och dra ut det allra sista krafterna av oss.

Finns en talande teckning från Kommunal. Två ”meckar” står under en slutkörd buss och den ene säger:
-Bussfan e ju helt slut. Den andre säger:- Jamen då skulle du se chaufförerna.

Det är detta jag menar med människohandel. Vi löntagare kallas ju humankapital, vi är en grå massa som följer med i alla kast som görs på arbetsmarknaden.
Vi som jobbar ska jobba längre och mer till en lön som inte räcker mer än till det nödvändigaste.
Det här jag skrev om i mitt fall är ju på inget sätt unikt inom bussbranchen. Det förekommer inom hela den offentliga sektorn och inom näringslivet i stort.

Resultatet av detta blir sönderslitna kroppar, utbändhet, stressen gör folk sjuka, hopplösheten sprider sig, apatin, att ingen lyssnar på oss, alla beslut görs ovanför våra huvuden, vi kan inte påverka vår situation, allt detta är ingen annat än rå kapitalism.
Jag är trött på denna råa kapitalism, jag är trött på att marknaden ska bestämma villkoren för mej och mina medmänniskor, jag är trött på att vara trött efter jobbet och knappt orka umgås med min familj.
Samtidigt läser man att näringslivets toppar lever i sus och dus. T.o.m. inom fackföreningsrörelsen skor sig våra företrädare på våra surt förvärvade pengar.
Jag är trött på detta tjuv och roffarsamhälle.
Det måste bli ett stopp på rovdriften av oss människor, vi måste tämja denna fula råa kapitalism och ersätta den med en human människosyn.

Detta är vad jag skulle vilja debattera och diskutera här på Vägval Vänster, detta problem som de politiska partierna är totalt ointresserade av att diskutera, men som vi måste föra upp högt upp på dagordningen . Vad är det annars för mening att arbeta politiskt om vi inte kan ge människor ett människovärdigt liv.
Människor måste känna att de kan påverka och förändra, när de känner det så kommer människor att förändra.

Tommy Hedenstedt
Annonser

Entry filed under: Global rättvisa.

Leve demokratin – eller? Manifest för en frihetlig vänster

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,500 hits
oktober 2004
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: