Leve demokratin – eller?

oktober 22, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Mattias Hanson, frihetlig debattör menar att det nu är hög tid för vänstern i Sverige – och Vägval Vänster – att ta en verklig diskussion om begreppet demokrati. Ett begrepp man använder flitigt i debatten, men sällan verligen definierar.
I efterdyningarna av Janne Josefssons två program om Vänsterpartiets mörka historia har debatten gått hög.
Framförallt har personer inom Vänsterpartiet, de s k förnyarna, sett en chans att slå tillbaka efter det nederlag de led på partiets senaste kongress. De borgerliga partierna har nu sett en chans att misstänkliggöra och politiskt detronisera Vänsterpartiets inflytande på regeringens politik. Vilket de ser ut att komma att lyckas med. Men det är en annan fråga. Likaså är Vänsterpartiets mörka historia är knappast någon nyhet för de flesta inom den svenska vänstern. Att dessutom partiledaren samt ungdomsförbundets ordförande båda kallar sig kommunister och förfäktar en i många stycken dogmatisk och centralistisk statssocialism framgick inte minst i de intervjuer som Arbetaren har gjort med respektive.
Liksom man i de forna sovjetsstaterna idag, förutom Ryssland, frenetiskt arbetar för att göra upp räkningen med kommunismen och dess brott behöver naturligtvis även Sverige och framförallt den svenska vänstern det. Frågan är bara hur man gör det. Det jag vill lyfta fram och diskutera är begreppet demokrati.

Det har de senaste dagarna slängts runt i debatten och alla har med emfas bekänt sig till den. Ingen har på allvar ifrågasatt eller diskuterat varken begreppet eller dess företrädare. Demokrati är inte ett givet, fast objekt som är oberoende av tid och rum. Det är ett begrepp, en teori, som har begagnats olika ända sen de gamla grekerna. Demokratin blir som begrepp och i praktisk politik meningslös om vi inte definiera vad vi menar när vi talar om demokrati. Den förlorar även sitt värde om den inte definieras och avgränsas och sätts i relation till sina motsatser, t ex elitvälde. Det är fullständigt klart och givet att demokrati betyder en sak när liberaler och konservativa talar om det och en annan när socialister talar om det.
Nåväl, vad är då denna demokrati för något då? Om vi ska börja med ordet, så betyder demokrati egentligen att de som ingår i demos är de som styr, dvs får rösta och därigenom besluta. Det är alltså inte alla de som bor inom visst territoriellt område utan de som uppbär en position som samhällsmedborgare som ingår i demos. Sålunda innebär inte demokrati egentligen folkstyre, utan snarare medborgarstyre. Det sker alltså en uteslutning av ett antal grupper i en demokrati, dels pga av territoriella gränser, men även på basis av exempelvis ålder, kön, etnicitet. Barn eller omyndigförklarade vuxna får exempelvis inte rösta. Eller kvinnor som var fallet i Sverige fram till 1921. Sålunda innebär demokrati alltså inte att alla får rösta.
Om vi då tittar på det demokratisystem vi lever i eller under i Sverige idag, den liberala demokratin, så har den vissa särskiljande drag. Den baserar sig på individens fri- och rättigheter vilket betyder att till skillnad från en ”ren” demokrati, majoritetsstyre, så finns det säkerhetsspärrar som skyddar den enskilde individen mot majoritetens beslut. Som exempelvis äganderätt, religionsfrihet, yttrandefrihet, rätten till sitt liv och sin kropp. Majoriteten kan således inte beröva individen dessa rättigheter via majoritetsbeslut. Bakgrunden är naturligtvis John Locke och hans naturrättsliga, i Gud grundade, syn på individen och dess rättigheter.
Den liberala demokratin är även en representativ demokrati vilket betyder att till skillnad från exempelvis Atens direktdemokratiska styre där varje medborgare förde sin talan och röstade, med andra ord representerade sig själv, så väljer vi representanter som för vår talan och röstar för oss i politiska församlingar. Syftet med den liberala demokratin är naturligtvis att skydda liberala värden och bibehålla deras inflytande över hur politiken utformas i framtiden.

I princip alla västländer har en rättighetskatalog i sin grundlag. Denna grund på vilken vi bygger vårt samhälle idag är sålunda inte en värdeneutral och allmängiltig grund utan effekten av ett medvetet val att tillerkänna liberalismen överhöghet som samhällsmoral och fundament i det moderna samhället. Därtill bör läggas att den baserar sin fortlevnad och överlevnad på nationalstaten och dess våldsmonopol i ett givet territoriellt område. Samt baserar sig på individens rätt till egendom och förfogande över världsliga resurser.
Sålunda är det problematiskt om inte omöjligt att bygga socialism på denna demokratisyn. Det ligger i socialismens natur att förändringen måste ske på ett grundläggande plan varpå den liberala demokratimodellen måste fasas ut eller omstörtas för att ett annat samhälle ska kunna vara möjligt. Hur denna förändring ska gå till är en annan fråga men klart är att de inom vänstern idag som så bekymmerslöst ansluter sig till den liberala demokratin, möjligen i hopp att få vara med vid köttgrytorna, gör sig själva en björntjänst och reproducerar det system som hittills så framgångsrikt hindrat byggandet av ett annat samhälle.

Lika lite som den marxist-leninistiska revolutionen med dess repression och misantropiska samhällsbygge har bidragit till att socialismen tagit några avgörande steg framåt har reformisterna genom som sin ständiga reproduktion av det rådande samhällssystemet gjort det.
Så, låt bli att svinga demokratins slagträ utan att titta på vad ni håller i handen. Ingen är betjänt av att demokratibegreppet vattnas ur och förvandlas till en politisk floskel med en bitter eftersmak av stagnation. Ta istället tjuren vid hornen och rannsaka er själva och titta vad den demokrati ni så gärna bekänner er till innebär. Det är lätt att bli fartblind i kampen och lockas av maktens förföriska rop.
Men fråga er vad det ni gör egentligen har gjort för de som ni kämpar för och om de är betjänta av eran närvaro i lejonets kula. Klart är att marxism-leninismen är en misantropisk, misogyn, nationalistisk och odemokratisk ideologi baserad på maktutövande av ett fåtal och där den enskilda människan reduceras till ett objekt; ett könlöst, arbetande djur. En ideologi som baserar sin fortlevnad på förtryck av avvikare och hävdandet av nationalstatens överlägsenhet.

Men även den liberala demokratin och dess utövare brister i sin demokratisyn och baserar sin fortlevnad på hävdandet av sin överhöghet och nationalstaten. De bär båda skulden för många människors lidande och för det faktum att kapitalismen fortfarande håller mänskligheten fången. Jag gör ingen skillnad på de som dödats av USA och dess allierade i exempelvis Chile, Guatemala eller Irak eller de som dödats av Sovjetunionen och dess allierade i exempelvis Afghanistan, Polen, f.d. Jugoslavien eller Tjeckoslovakien.
Sålunda hävdar jag att vi måste återerövra demokratibegreppet från de repressiva ideologier som håller den som sin och staka ut den nya väg som vi måste vandra för att nå de mål vi som socialister delar, frihet, jämlikhet och den förbehållslösa solidariteten.
Demokrati kan aldrig byggas på något annat än fria människor i samverkan och makten måste delas av oss alla. Inte förskjutas till centrala församlingar baserad på nationella gränser där den lokala verkligheten är främmande.

Människan måste vara fri att utforma och ha kontroll över sitt liv och sin omgivning och göra egna och fria val och i samverkan med andra på det lokala planet bygga och besluta om det gemensamma. Jag välkomnar en öppen och fri debatt inom hela vänstern i Sverige om vad detta honnörsord demokrati egentligen innebär och vad det samhälle vi påstår oss vilja bygga egentligen är för något. Frihet och demokrati är båda vackra ord, men de blir än vackrare om de fylls med innehåll.
Och hur ska vi kunna bygga något om vi inte bestämt hur grunden ska se ut? Nej, som sagt, det är dags att tvätta byken ordentligt och offentligt så släpp slevarna och ta ner de där skäggiga gubbarna från väggen och fundera över vad det är som vi så idogt kämpar för egentligen. Hur ska vi annars någonsin kunna bli ett alternativ för framtiden och slita oss fria från kapitalismens bojor?

Så länge vi måste dela säng med kommunismen, vars recept är nya bojor, och så länge vi väljer att okritiskt reproducera den liberala demokratimodellen, är vi i min mening endast drömmare och utan rätt verktyg för förändring. Så låt oss i den relativa frihet den liberala demokratin ger oss med press- och yttrandefrihet skärskåda oss själva, våra sängkamrater och våra motståndare och till gagn för alla de som förtrycks i dagens globaliserade värld slipa våra begrepp och argument.

Mattias Hanson Frihetlig debattör

Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Ett år efter Människohandel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,325 hits
oktober 2004
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: