Till den som det berör!

oktober 14, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Rune Hjälms avhopp från politiken och uppdraget som vänsterpartiets ordförande i Västra Götaland har idag väckt uppståndelse. Här ger Rune Hjälm sin egen förklaring till beslutet att lämna in partiboken.
Det här brevet har jag sänt till berörda partiorganisationer. Jag väljer att publicera på Väg Valvänster hemsida eftersom många har kontaktat mig och undrat varför jag lämnar vänsterpartiet. Sen tror jag även att det finns visst intresse hos vänstersinnade att ta del av dessa rader.

Till den som det berör!

Efter många års aktivt arbete i vänsterpartiet, i partistyrelse och lokalförening, som distriktsordförande och kommunalråd, på EU-uppdrag och som regional partiordförande väljer jag nu att lämna in medlemsboken. Det kan synas drastiskt och oväntat men bakom ligger en mångårig process. Framför allt så anser jag att partiet har tappat kompassriktning och förmågan att vilja se och påverka inom stora viktiga områden som social dumping, kapitalkrafter som flyttar kapital, människor och arbete över nationsgränserna och i de avgörande miljöfrågorna. Frågor som berör och drabbar varje dag. Människor upplever sig som utsatta. Det leder till övergripande samhällsförändringar och social oro.

Vänsterpartiet av idag har missat den höga förändringstakt som sker på svensk arbetsmarknad, jobb flyttas och förändras. Kapitalägare pressar fackföreningar att gå med på sämre villkor annars så läggs produktionen på andra orter/länder. Senaste exemplet som uppmärksammas i media är GM- koncernens påverkan på Västsverige och Tyskland. Men i det tysta sker det här dagligen och är ingen udda företeelse. Vänsterpartiets svar är att riksdagen ska reglera frågan och visionärt kunde vi läsa i förslagen till det s.k. Makt och Ägande dokumentet att förstatliga Volvo eller för den delen SAAB kunde vara en väg att gå. USA-ägda bolag ska alltså förstatligas. Var finns en mer trovärdig strategi och vilja att hantera internationella frågor på internationell nivå. Ja, tyvärr inte hos vänsterpartiet.

De motioner på partikongressen 2004, jag var medförfattare för en, som tog upp de här frågorna och efterlyste ett konkret internationellt arbete fick svar som mer eller hånade motionärerna som EU / EMU positiva. Vilket tydligen är det värsta som man kan vara inom vänsterpartiet. Kongressens svar på motionerna anser jag vara dimridåer i avsaknad och vilja att börja bedriva en politik. Bärkraft och skattekraft går hand i hand är en gammal sanning. Hur tänker sig ett vänsterparti att offentliga sektorn ska få vettiga villkor för sin verksamhet utifrån den utvecklingen som sker idag? Ja, vem vet? Jag vet i vart fall att de vänsterpartister som försöker och har mod att försöka ta i dom här frågorna utmålas som högerspöken. Kanske är det enklast hänga ut och förlöjliga medlemmar än välkomna en politisk diskussion. Kanske är det enklare att sitta på interna möten och beklaga sig och försvara sina partirevir. Kanske är det lättare att hänvisa till stadgar och mötesformalia än att uppmuntra en öppen och fri debatt? Vem vet, inte jag i vart fall.

Men jag ser för var dag hur vänsterpartiet sluter sig och letar gårdagens lösningar på dagens och morgondagens problem. Från att ha haft en ambition under nittiotalet att samla en bredd progressiv vänster så har partiet under de senaste åren utvecklat en organisatorisk sekterism. Där betydelsen av stadgar och mötesformalia har ersatt en öppen och framåtsyftande politisk diskussion. Nu finns det undantag och det är bl.a. alla dessa vänsterpartister som till vardags jobbar oförtröttligt i fackföreningar, hyresgästföreningen och i andra folkliga organisationer. Som försöker så gott de kan påverka i kommunen, landstinget, riksdagen och i sin lokalförening. Men hur länge till orkar dessa vänsterpartisterna? Vilken kredit och i vilka former uppmuntras dessa trotjänare av partiledning och distriktsledningar. Naturligtvis ser det olika ut var man befinner sig i landet men det jag har sett under de senaste åren är hur ribban har sänkts och hårdare inre klimat har uppstått. Det är nästan så att det har blivit viktigare att bekämpa varandra internt genom mer eller mindre smutsiga sätt än att jobba organiserat för ett rättvisare samhälle.

Vänsterpartister som konsekvent använt dom här metoderna har vunnit makt och inflytande i partiet. Uppdrag Granskning som var plump i vissa stycken hittar ändå rätt, enligt min mening. Vänsterpartiet hamnar för enkelt i försvarsställning i demokratifrågor. Både ledande företrädare och partiet i sin helhet utmärker sig svävande i demokratisyn och sin kunskap om partiets historia. Det var väl ingen som tvingade Lasse Ohly 1999 att uttala sig för någon slags modern leninism. Eller att verkställande utskottet dribblade bort och ”glömde” ursäkten till de s.k. Kirunasvenskarna och deras anhöriga. Det är kanske inte så konstigt eftersom partiet tidigare har fört en s.k. dubbel dagordning. D.v.s. uttalat sig politiskt korrekt utåt men fört de facto en motsatt inre arbete. Pågår det här även idag? Jag tror inte det, men jag vet inte.

Ändå har jag haft en god insyn som ledamot i partiets nationella styrelse under åren 1993-2003 och som distriktsordförande i Göteborg 1993-1996. ”K:et ” försvann i partinamnet 1990 och vitboken ”Liken i garderoben” togs fram till 1993 års kongress och följdes upp 1996 men partiet har ändå i sin helhet aldrig orkat eller haft en vilja att göra upp med kommunismen. Partisekreterare Zethreus retorik på den här punkten klingar rätt så falskt när hon påstår att partiet har gjort allt i sin makt i sin strävan att göra upp med historien. Det är väl rätt så uppenbart att det inte är så.

På pappret är vänsterpartiet ett socialistiskt och feministiskt parti men under ytan växer kommunismen sig allt starkare i partiet. Jag blir inte förvånad om krav kommer att ställas på kongressen 2006 är tydliggöra och lyfta fram kommunismen. Nu nämns t o m leninism, men inte ens jag tror att partiet är på väg att bli marxist-leninister igen. Men bara det faktum att leninismen väcks i sin grav gör mig frustrerad. Jag har gjort så mycket jag kunnat under de dryga femton åren som jag har varit medlem för att bidra med att utveckla partiet och vänsterpolitik. Andra får döma om jag har gjort någon nytta. Många gånger har det varit slitsamt, många gånger har det varit förbaskat roligt och givande.

Vänsterhälsningar, Rune Hjälm

Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Vi stödjer den frihetliga socialismen Ockuperat riksdagshus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,057 hits
oktober 2004
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: