Lär av historien!

oktober 14, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Jonas Olofsson, tidigare ekonom i vänsterpartiets riksdagskansli menar att partiet måste omvärdera synen på samhällsekonomin och välfärdens förutsättningar. Annars återstår bara marginalisering och tilltagande populism. En sån vänster har slutat ta intryck av historien och slutat spela en konstruktiv roll i svensk politik.
Den som inte lär av historien springer utvecklingen obevekligen förbi. Så skulle man – för att anspela på Gorbatjov – kunna sammanfatta det dilemma som Lars Ohly och vänsterpartiets ledning befinner sig i. Journalisternas frågor om förbindelserna med kommunistdiktaturernas företrädare avfärdas med hänvisning till olika rapporter som gavs ut efter det att ”realsocialismen” föll. I dessa dokument redovisas delar av det utbyte som skedde mellan skp/vpk och diktaturernas företrädare i Östeuropa. Men rapporterna har karaktär av dokumentation och saknar analys av de missbedömningar som föranledde utbytet.

Många tv-tittare och tidningsläsare reagerar säkert på att vänsterpartiet försöker bagatellisera det som har skett. Lars Ohly medger förvisso att några av uttalandena från 80- och 90-talen inte var så väl övervägda. Men i nästa andetag säger han att knappast någon kan ifrågasätta partiets demokratiska trovärdighet. De kommunistiska länderna präglades av inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter, men de utgjorde samtidigt en motkraft till USA-imperialismen och den kommunistiska ideologin är i grunden en frihetslära. Ohly antyder att Sovjetunionen spelade en positiv roll på den internationella arenan samtidigt som potentialen i idéerna om ett kommunistiskt samhälle kvarstår som lika livsdugliga och eftersträvansvärda som någonsin tidigare. Kontentan är i korthet att vänstern ska kritisera förtryck och förföljelser av oliktänkande i de länder där kapitalismen avskaffats, men att man uppfattar dessa företeelser som oberoende av den kommunistiska samhällsmodellen. Med andra ord finns det, enligt Lars Ohly, ingen anledning att plåga sig själv med diskussioner om följder av tidigare missbedömningar. Historien kan lämnas därhän.

Här har vi den stora skiljelinjen inom vänsterpartiet av i dag. Och det handlar om mer än om inställningen till förtrycket i de forna partidiktaturerna, till betalda semesterresor för partiledningen respektive hyllningstelegram till ”broderpartierna”. Det handlar om hur man ser på samhället, ekonomin och välfärdens förutsättningar. Inom vänsterpartiet tror många att ”klassamhällets avskaffande” förutsätter planekonomi och förstatliganden. Förnyarna har under intryck av realsocialismens misslyckanden insett att planekonomi och förstatliganden knappast utgör någon garanti för folkligt inflytande och social välfärd. Erfarenheterna från Östeuropa talar för motsatsen. En modern vänster uppfattar socialismen som en politisk rörelseriktning som sätter medborgarmakt framför kapitalmakt. Socialismen handlar mer om att formulera en politik som möjliggör en förening av ekonomisk effektivitet och social trygghet än om marknadsregleringar och förstatliganden. En sådan vision måste ge lika stort utrymme för produktionens villkor som fördelningen. Välfärdspolitiken måste också anpassas till förändrade förutsättningar. En högre inkomst- och utbildningsnivå i befolkningen ger andra förutsättningar för socialförsäkringar och arbetsmarknadspolitik jämfört med villkoren när dagens välfärdsstat etablerades. På motsvarande sätt ger en arbetsmarknad där jobben främst genereras i mindre och medelstora företag helt andra förutsättningar för närings- och skattepolitiken jämfört med gårdagens samhälle där sysselsättning och tillväxt främst baserades på stora exportorienterade industriföretag.

Vänsterpartiets ledning kommer säkert att göra det ena utspelet efter det andra för att försöka övertyga väljarkåren om sin demokratiska trovärdighet. Men jag tror inte att man klarar en mer djupgående uppgörelse med det ganla. Ska vänsterpartiet ha någon framtid måste partiet omvärdera synen på samhällsekonomin och välfärdens förutsättningar. Annars återstår bara marginalisering och tilltagande populism. Ett sådant parti har slutat ta intryck av historien. Bara den vänster som är historiskt förankrad kan spela en konstruktiv roll i svensk politik.

Jonas Olofsson
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Sanden rinner ur vänsterpartiets timglas Vi stödjer den frihetliga socialismen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,325 hits
oktober 2004
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: