Borde inte alla göra upp med sitt förflutna?

oktober 12, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Åsa Linderborg, historiker vid Uppsala Universitet, menar att Lars Ohly aldrig kan vinna debatten om sin och vänsterns historia. I en artikel som tidigare publicerats på Aftonbladet Kultur analyserar hon ett parti och en offentlighet med stora problem. Där mångt fler än vänsterpartiet borde ställas vid skampålen.
Lars Ohly kan aldrig vinna debatten om sin och vänsterpartiets historia. Det kan ingen av oss som någon gång har haft en anknytning till vänsterpartiet. Avslöjandet om den uteblivna ursäkten till Kirunasvenskarna så sent som år 2000 skapar en förtroendekarens för lång tid framöver. Men Sverige är inte heller ett land där kampanjjournalisterna skriker efter analys. Varje försök att sätta in vänstern i kalla krigets ram stämplas som undanflykter. Ursäkter förhånas. Janne Josefssons kampanjjournalistik – som alltid annars nagelfars, men inte den här gången – är farlig just för att den motverkar sitt syfte. Vänsterpartiet hasplar ur sig en ursäkt, men förmår inte att i den pressade situationen göra det på ett förnuftigt sätt som lär dem själva något. Det är därför ursäkterna känns falska som avlatsbrev.
Uppdrag gransknings andra del handlade om Ohly och byggde på citat från 1983. Då var förtrycket i Östeuropa känt för alla sedan flera decennier tillbaka, men trots detta försvarade Ohly och vpk:s ungdomsförbund DDR. Finns det fler förklaringar till detta omöjliga än att vänstermänniskor är dumma och dåliga?
1980-talet var kalla krigets sista decennium, en period som aldrig diskuteras, trots att det var vår nyliberala tids formativa moment. Debattklimatet var synnerligen hätskt. Olof Palme kallades för KGB-agent och fick sitt ansikte utlånat som pilkastningstavla, löntagarfonderna jämfördes med Gulag. Ungliberalerna gapskrattade åt Kommunistisk ungdoms aktivister som samlade in pengar till Isolera Sydafrika-kommittén (det var då det, innan alla ville vara bundis med Nelson Mandela). På skolorna drabbade ungmoderater och ungkommunister samman och karikerade varandras ståndpunkter, man triggade varandra till vulgära schematiseringar. Många trodde att man var tvungen att ta ställning mellan USA-imperialismen och Sovjetdiktaturen. Jag vet, för jag var en av dem och det var först när jag blev historiker och klev utanför organisationssammanhanget som min verklighet nyanserades.

De bisarra formuleringarna var i första hand ett osmält arv, men de hårda motsättningarna har ändå ett förklaringsvärde. Att vänsterpartiet inte har gjort upp med detta är en annan sak. Hur kommer det sig att vitböckerna som forskarna har skrivit för partiets räkning aldrig har fått någon betydelse? Kanske för att man har sin självbild i en helt annan del av arbetarrörelsens historia. Det är demokratistriderna, offren i Ådalen, antifascismen, åsiktsregistreringarna, fredskampen, välfärdsstaten och solidaritetsarbetet för Vietnam, Nicaragua, Palestina och ANC som är ”vår historia” och den har mycket lite att göra med Stalinterrorn, Brezjnevapatin och Lars Werners spritfester på östambassaderna.
Men här finns även en mental spärr som det borgerliga propagandaövertaget skapar: varför ska vi alltid göra upp med vår historia när aldrig någon annan behöver göra det? Varför ska vi be om ursäkt för ett slentrianmässigt Nordkoreatelegram från particentralen när den borgerliga regeringen aldrig ber om ursäkt för att den rumänske kommunistdiktatorn Ceausescu fick Serafimerorden? Vad är väl vårt fula 80-tal mot borgarnas?

För några månader sedan hyllade bland andra Fredrik Reinfeldt och Thomas Idergard den nyss avlidne Ronald Reagan. Att inte de ställs vid skampålen för sina uttalanden är ett kusligt bevis på både den så kallade historielösheten och borgerlighetens skuld. Tack vare världens alla Reinfeldtare och Idergardare var det opinionsmässigt möjligt för Reagan att på 1980-talet stödja skräckregimerna i El Salvador och Guatemala, bedriva storskalig statsterrorism mot Nicaragua, bistå den sydafrikanska apartheidregimen och dess krigföring i södra Afrika, hjälpa Israel med dess anfallskrig i Libanon, hålla Saddam Hussein under armarna under dennes krig mot Iran, stödja folkmördaren Suharto i Indonesien, ja till och med röda khmererna i Kambodja. Resultatet av denna politik var miljontals lik, ett uttryck som vänstern aldrig kan använda eftersom Per Ahlmark har tömt det på dess innehåll. Reagans storhet ligger i att han krossade kommunismen, säger de och fattar häpnadsväckande nog inte att den föll ihop av sig själv. På samma sätt som Ohly på 1980-talet skolades att aldrig kritisera DDR, skolades hans partiledarkollegor Reinfeldt och Leijonborg att aldrig kritisera USA-imperialismen; de erkänner ju inte ens att den finns.
Varför rycker inte åsiktsarkeologerna ut och kräver att alla ska göra upp med sitt förflutna? Att högern och liberalerna förnekar ett samband mellan CIA och den latinamerikanska fascismen, kapitalismen och världsfattigdomen och så vidare, ursäktar inte varför vänstern inte erkänner sin mörka historia. Men kanske orkar vänstern se sig själv först när de tycker att historietribunalen behandlar alla på lika villkor. Borgerlighetens upprördhet är alltid selektiv, det är detta som blockerar väns-terns självrannsakan. De applåderar Clintons utrikesminister Madeliene Albright som tycker att en halv miljon döda irakiska barn på grund av tio års sanktioner är ”värt priset”, men upprörs över att Ohly använder ett demokratibegrepp som inkluderar även ekonomin. Det är därför begreppet ”kommunist” är så otäckt för liberalerna, inte för att Stalin mördade svenska Kirunakommunister. I en ledare i DN (8 okt) framgår att man vill rädda privilegiesamhället genom att stämpla systemkritiker som antidemokrater.

Det är oviktigt hur man etiketterar sig, det enda som gills är vad man kämpar för. Jag skulle aldrig kunna rösta på en vänsterledare som inte drömmer om klassamhällets avskaffande, oavsett vad han eller hon kallade sig. Och det är här vi kan börja tala om den historiska skuld vänstern drar på sig i dag, den som ingen är intresserad av att ta upp. Framtidens historiker kommer mycket lite att ägna sig åt Ohlys formuleringskonster i Röd Press på 80-talet. De kommer att diskutera hur det överhuvudtaget var möjligt att vänsterpartiet i sitt samarbete med socialdemokraterna fick klass-orättvisorna att växa i stället för att minska – så att det faktiskt finns en obruten linje från det nyliberala 1980-talet till i dag. Kan inte någon skjutjärnsjournalist trycka upp vänsterpartiets företrädare mot en vägg och fråga hur fan de kan kalla sig kommunister när de kompromissar bort det allra heligaste? Hur lång tid ska det gå innan vänsterpartiet inser att det blivit ett parti som i ”ansvarstagandets” namn slutat driva vänsterpolitik – och ändå inte respekteras av liberalerna?

Dessutom samarbetar vänsterpartiet med en socialdemokratisk statsminister som vägrar ta entydig ställning för palestiniernas sak, som frotterar sig med George W Bush som startat ett folkrättsvidrigt krig, som säger att Kinas exempel ”visar hur viktigt det är med politisk stabilitet”. Hur länge ska för övrigt vänsterpartiets hävdvunna lojaliteter med det irakiska kommunistpartiet, som satt sig i ockupationsmaktens interimsregering, hindra dem från en konsekvent Irakpolitik?
”Vad är det vi inte diskuterar medan vi diskuterar om Lars Ohly är en diktaturkramare?” frågade Pelle Andersson i Aftonbladet (7/10) i en artikel där han befarar att kampanjen mot Ohly kan minska vänsterns debattutrymme ytterligare. McCarthyismens renässans är farlig för alla inom vänstern som tänker sig vara mer än ett chict inslag i den borgerliga offentligheten. Den tvingar vänstern att hålla käft om precis det som liberalerna fruktar allra mest att vänstern ska diskutera: tillståndet i världen och liberalismens skuld.

Åsa Linderborg
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

En ödesdiger dröm Åsa Linderborg undviker sakfrågan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,237 hits
oktober 2004
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: