Åsa Linderborg undviker sakfrågan

oktober 12, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Först ut att bemöta Åsa Linderborgs artikel är Olle Sahlström, författare och LO-ombudsman, som menar att Linderborg i sin artikel undviker sakfrågan: kan en politisk vänster med trovärdighet sväva på målet om vad demokrati är?
Åsa Linderborg har rätt. Den härskande klassen önskar begränsa utrymmet för systemkritisk debatt om ”tillståndet i världen”. Och visst bär liberalismen på en ”skuld” för ideologiska dimridåer som döljer sociala orättvisor och förtryck.(AB 9.10)
Men samtidigt; bidrar inte vår tids kommunister till det snåla klimatet för radikal samhällskritik genom sin grumliga syn på politisk demokrati? Är i själva verket inte samtida kommunister som Lars Ohly och alla andra som kallar sig för kommunister liberalismens och för den delen också den förvaltande och maktfullkomliga socialdemokratins nyttiga idioter? Med god hjälp av historielösa kommunister som svävar på målet om demokrati kan socialdemokratins politiska vandring högerut fortsätta obehindrat. Åsa Linderborg skriver om ”McCarthyismens renässans”, men gynnas inte en sådan av en motsvarande renässans för svensk kommunism? Är inte McCarthyism och kommunism varandras förutsättningar?
Varför ska ”vi” be om ursäkt för vårt förflutna när liberaler inte gör det? frågar hon sig. Men varför undviker hon att ens med ett enda ord beröra sakfrågan; vänsterpartiet förnekar liken i sin egen ideologiska garderob. Än idag lever kvar i partiet en kommunistisk tradition och i en ideologi som man inte har gjort upp med. Pliktskyldig självkritik av förbindelserna med partidiktaturer, visst. Men Vänsterpartiet har aldrig självkritiskt granskat sin egen ideologi. Aldrig har det i grunden prövat de djupt odemokratiska inslagen i kommunismen som idé och tradition.
Tvärtom deklarerar den ena vänsterpartisten efter den andra att de kallar sig för kommunister. Med stolthet till och med, samtidigt som de hävdar att kommunism som teori inte har något med kommunism som praktik att göra. Och är det inte i den föreställningen som förnekelsen och den monstruösa oförmågan till ideologisk uppgörelse gömmer sig? En oförmåga som bidrar till vänsterns politiska försvagning, blockerar dess behov av förnyelse samt gynnar aktivt politisk höger?
” Vad är det vi inte diskuterar medan vi diskuterar om Lars Ohly är en diktaturkramare”(AB 7.10), frågar sig både Pelle Andersson och Åsa Linderborg och ger därmed ett beklagligt intryck av att inte vilja ta i frågan om kommunismens förhållande till politisk demokrati.
Men Åsa Linderborg och Pelle Andersson, har inte en politisk vänster som kräver fördjupad demokrati förlorat sin trovärdighet om den själv svävar på målet om vad demokrati är?

Olle Sahlström, författare och LO-ombudsman http://www.ollesahlstrom.se

Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Borde inte alla göra upp med sitt förflutna? ”Solskenskommunismen” är inte trovärdig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,500 hits
oktober 2004
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: