Spelregler för ett federativt parti

oktober 10, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Anders Rosén, v-medlem och folkbildare från Upplands Väsby ser behovet av att offensivt formulera principerna för en mer demokratisk och öppen vänster och skissar på ett antal spelregler för en federativ partibildning.
Vänsterpartiet är en koalition för att föra in olika vänsterintressen i de parlamentariska församlingarna. Vi är ett redskap för att påverka samhällsutvecklingen här och nu. Vi söker bredast möjliga stöd för våra handlingsinriktade program. I våra bästa stunder kan vi vara ett redskap
för människor utan stora andra resurser att påverka sin tillvaro.

Koalitionen består av människor med olika bevekelsegrunder för sitt engagemang. Pragmatiker med fast förankring i dagspolitiken blandas med fackföreningsfolk feminister, globalaktivister, miljövänner osv. En del drivs av mer långtgående visioner av samhällsförändring i socialistisk
riktning. I bästa fall är det en fruktbar blandning där olika perspektiv inspirerar och stärker varandra.

För att partiet inte ska upplösas i sina beståndsdelar är det nödvändigt med några minsta gemensamma nämnare som alla omfattar, respekterar och slår vakt om – ett kontrakt medlemmarna emellan. När kontraktet fungerar,
stärks vi tillsammans. Omvänt gäller att vi får problem så fort någon riktning kör över andra eller försöker monopolisera partiet.

Vilka skulle då de gemensamma spelreglerna för ett mer federativt modernt rödgrönt vänsterparti kunna tänkas vara.? Här är några förslag.

Pluralism. Det finns många vägar fram och många giltiga perspektiv. Vår styrka växer genom att brytas mot varandra i dialog. Ingen ideologisk konsensus krävs.

En radikal demokratisyn. Frihet och demokrati är vänsterbegrepp som vi inte får slarva bort genom grumliga hållningar. Varför inte starta ett folkbildningsprojekt för hela partiet i samarbete med Demokratiakademin för att en gång för alla på djupet reda ut vänsterpartiets demokratiuppfattning. Politisk, social och ekonomisk demokrati utgör en odelbar enhet där inget kan överordnas det andra.
Ickehirarkisk organisationsform . Svårt men nödvändigt att försöka utveckla. Självklart måste ett parti fatta gemensamma beslut. Men hur ska formerna för detta beslutsfattande se ut?
Vi kanske fattar onödigt många gemensamma beslut. Definitivt måste vi överge tanken på att människor i någon slags partilojalitet underordnar sig beslut som de inte kan stå för.
Vi är en frivillig sammanslutning,. Konsekvensen av dåligt förankrade beslut blir att medlemmar passiviseras och lämnar partiet. Nya sociala rörelser – inte minst kvinnorörelsen – har mycket att lära oss beträffande arbets- och mötesformer.
Respekt för minoriteter. Minoritetsuppfattningar ses som något positivt som ska vårdas. Alla försök till att ”rensa” så bara majoritetsuppfattningar kommer till uttryck är djupt skadliga.

Kompromisser. Samhällsförändring måste med nödvändighet ske genom kompromisser med andra. Att odla långtgående konfliktperspektiv motverkar ofta sitt syfte genom att marginalisera vänstern. Handling här och nu i fokus. Varje konkret litet steg för förändring som sker nu är bättre än vidlyftiga idéer om samhällsförändringar som aldrig förverkligas.

Riskerar vi med en sådan grundhållning att bli ett urvattnat parti utan visioner och samhällsförändrande potential? Nej inte alls, men för det krävs en aktiv insats såväl vad det gäller idéproduktion som rörelse. En insats som inte får ha karaktären av att partiet söker spela en ledande roll. Vår uppgift är istället mer av att skapa dialog och flöden.

Vi behöver bygga och anknyta till olika arenor för idédebatt. De idéer som svarar mot behov av att förstå och lösa samtidens problem vinner hegemoni.
Idag försiggår vänsterns mer spänstiga idédabatt kring t ex Ordftront, Arena, Socialistiskt forum och ABF. Var finns partiet i dessa sammanhang och varför finns det så få ”partiarenor”?

Vi behöver överbrygga, den ofta konstruerade, klyftan mellan rörelse och parlament. Rörelserna är ofta , och ska vara, spjutspetsarna för att föda nya idéer och möta nya samhällsproblem. Partiets roll är att göra politik i ”det möjligas rum”. Vi behöver tydligare skilja på rörelsernas roll och partiets roll. Då kan vi uppnå en ömsesidig respekt och förståelse för de olika formerna att verka för samhällsförändring. Att i missriktad radikalism odla motsättningar mellan rörelse och dagspolitik är lika
destruktivt som att ensidigt stänga in sig i det parlamentariska spelet.

Självklarheter och att slå in öppna dörrar? Nej tyvärr. Efter 25 år i vänstern känner man igen när sekterismen växer sig stark. Det är oroväckande. Det är hög tid att offensivt formulera principerna för en mer demokratisk och öppen vänster.

Anders Rosén
Annonser

Entry filed under: Federalism.

Brev och reaktioner En ödesdiger dröm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,515 hits
oktober 2004
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: