Ledning på distans

september 26, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Berättelsen om hur ett beslut att anslå tillbörliga medel för att bygga en ny vårdcentral i Linköping några år därefter visade sig vara bortglömt fick landstingsrådet Björn Grip att fundera över den politiska styrningens a-b-c. Och åskådliggjorde vikten av uppföljning och utvärdering av politiskt fattade beslut.
Kommuner och landsting är svårstyrda pastorat. Detta är något många kommunpolitiskt aktiva fått erfara. Det räcker inte enbart med att besluta om att anslå xx mkr för att bygga en vårdcentral i exempelvis Linköping – det gäller att se till att det faktiskt blir gjort också. Berättelsen – dråpligt berättad 1988 av förra landstingsrådet Ragnar Gustavsson i Östergötland – om hur ovanstående beslut aldrig blev genomfört, och hur det upptäcktes ett par år senare gav mig en tankeställare som möjligen gjorde mig mottaglig för nya idéer när det gäller styrning. Vikten av uppföljning och utvärdering hade åskådliggjorts på ett oförglömligt sätt!

Andra viktiga impulser för mig när det gäller styrningsprocesser är egna erfarenheter av ledarskap. Betydelsen av att ge utrymme för eldsjälar i tjänsteverksamheter där uppdraget är människors väl och ve har varit en viktig grundbult i min föreställning om en bra verksamhet och ett bra ledarskap. Ett gott ledarskap är å andra sidan en förutsättning för att förmå dessa eldsjälar att dra åt samma håll i stället för att fara varandra i strupen. Samtidigt har det varit viktigt för mig att politiska beslut verkligen ska få genomslag och effekt. Också detta förutsätter ett gott och tydligt ledarskap. Rekrytering, utveckling och avveckling av ledare är därmed en nyckelfaktor när det gäller att förverkliga mål och visioner. Detta är en nog så viktig men allmängiltig iakttagelse och gäller i alla organisationer.

Vad gör då en politiskt styrd verksamhet speciell? En sak är att språk och kultur skiljer sig avsevärt mellan politiska beslutsorgan och den professionellt utförda verksamheten. Det innebär att det finns ett ”översättningsproblem” som är ganska besvärande och ofta leder till missförstånd. Inte minst gäller detta inom hälso- och sjukvården.
När därför beställar-utförar konceptet introducerades i vårt landsting alldeles i början av 90-talet, fann jag en modell som skulle kunna appliceras och ge möjlighet för såväl politisk styrning som stort mått av självförvaltning hos personal och anställda. Jag tillhörde sannolikt en liten minoritet inom vänstern, som anammade denna styrmodell. Ja, jag kan fortfarande för mitt inre höra ekon av de raseriutbrott som Margareta Norlin och andra radikaler gav uttryck för bland annat på Aftonbladets debattsida. Och visst fanns det en alternativ vision i konceptet, nämligen att stimulera konkurrens och marknadslösningar för att successivt göra tydligt att ”utförare/säljare” och ”beställare/köpare” omöjligt kunde vara inom samma organisation. Något som ju blivit tydligt i många borgerligt , och för den delen även socialdemokratiskt, styrda kommuner och landsting

Med ett befolknings- och behovsperspektiv blir det emellertid svårt att plädera för renodlade marknadslösningar där efterfrågestyrd verksamhet leder bort från demokratisk styrning och en solidarisk och likvärdig behandling för ”brukarna” oavsett om dessa är patienter, elever eller någon annan kategori människor.

Jag tror att det idag finns en mera sansad diskussion kring beställar-utförarkonceptet. Jag tror att de flesta håller med om att det går att ha olika visioner kring den tudelning som styrmodellen faktiskt innebär. Det är åtminstone en majoritet av landstingen som idag använder sig av någon form av beställar-utförar modell, även flera av de landsting som idag styrs av en vänstermajoritet. Hur det ser ut i kommunerna är jag mera osäker på, kanske har modellen haft mindre genomslag?

Vad är då centralt för att denna modell faktiskt kan innebära en bättre styrning än det gamla anslagssystemet?

En sak har jag nämnt – vikten av att styra genom god uppföljning. Då krävs också att man hittar goda indikatorer och nyckeltal. Och dessa måste utgå från och mäta hur befolkningens behov blir tillgodosedda! Inte genom en beskrivning av organisations-, produktions- eller personalmått, utan huruvida önskade effekter i form av bättre välfärd verkligen kommer till stånd. Detta är svårt eftersom den kunskapen inte är självklar eller lätt att få tag i. Och perspektivet överflyglas väldigt lätt av starka professionella och fackliga intressen.

Samtidigt är det naturligtvis så att frågan om vad som ska åstadkommas och till vilken kostnad – frågor som otvivelaktigt ska vara politiska spörsmål – måste transformeras till verksamhet och därmed organisations-, produktions- och personalfrågor. Hur den överföringen sker och exakt var gränsdragningen för politiska avgöranden ska göras, är något jag fortfarande brottas med.

Jag tror principiellt att de flesta ”hur”-frågorna – hur politiska intentioner ska genomföras – ska man som politisk företrädare hålla distans till. Samtidigt måste du som politisk ledare vara väl informerad om hur organisationen ”riggas”, vara väl införstådd med vad som händer och noga följa hur väl effekterna kan avläsas i förhållande till uppdrag och beställning. Och därmed gäller att ha goda mål och mått på vilka effekter som du som politiker vill se, oavsett om det nu gäller att förbättra läsinlärning bland lågstadiebarn med invandrarbakgrund eller att utjämna ohälsotalen i ett landstingsområdes olika kommuner. Men också dialogen och förmågan att förstå och översätta språk och kultur inom den professionella världen till ett språk som gäller i politiken och i viss mån i den allmänna debatten – och vice versa – blir en nyckelfaktor för hur man lyckas.

Så kanske gjorde det inte så mycket att inte en vårdcentral blev byggd i Linköping på 80-talet, om nu pengarna användes på ett sådant sätt att tillgänglighet, närhet och kanske förebyggande hälsovård ändå blev väl tillgodosett. Fan tro´t, skulle Ragnar Gustavsson ha sagt.

Björn Grip

Ps: Landstingsförbundet gav i december -03 ut en rapport skriven av Maria Blomgren och Kerstin Sahlin-Andersson som heter just ”Ledning på distans

Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Klientmakt – lärdomar av makt och maktlöshet Vänsterpartiets vitbok: Enbart redovisning, ingen uppgörelse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,515 hits
september 2004
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

%d bloggare gillar detta: