Klientmakt – lärdomar av makt och maktlöshet

september 25, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Alec Carlberg, ordförande i Basta Arbetskooperativ och i klientrörelsens paraplyorganisation Rainbow – Sweden har en lång erfarenhet av kooperativt klientarbete. Med exempel ur sitt eget konkreta arbete sätter han fokus på frågan om maktlösas rätt till egenmakt inom och utom ramen för offentlig sektor – och hävdar att detta är en självklar vänsterståndpunkt. Och frågar sig om vänstern numera har ideologiska problem med denna slutsats.
Att förtryckta organiserar sig är inget nytt. Inte minst den politiska vänstern – men inte bara – har historiskt förstått betydelsen av detta. Arbetar-, nykterhets-, fackförenings- och frikyrkorörelserna är alla svar på olika slag av upplevt och verkligt förtryck och utanförskap. Den historiska organiseringen skedde i kamp med den tidens överhet. Denna historiska kunskap om utsatta människor kamp och organisering borde vara allmängods för människor inom dagens vänster. Men det känns ändå angeläget att påminna om historien, då det ibland också inom vänster ifrågasätts om dagens utsatta ska organisera sig eller om de enbart ska förlita sig på hjälp och stöd från den offentliga sektorn. Ett exempel bland flera levererar redaktören för gatutidningen Situation Stockholm i maj och juni 2002. Han ifrågasatte de 70 tidigare kriminella och tunga missbrukare som idag driver det ekonomiskt framgångsrika kooperativa företaget Basta, eftersom de med sitt företagande skulle gå det dåvarande moderata socialborgarrådet i Stockholm Kristina Axen-Olins privatiseringsärenden.

Historien lär oss

Kanske kan en historisk återblick underlätta förståelsen för vad dagens klientrörelser vill göra. Och framförallt vilka erfarenheter klienternas organisationer bygger på när de nu försöker att bygga ekonomiska maktbaser genom att driva företag. Först en definition. I denna text innnefattar ordet klient i första hand människor som är ”föremål för samhällets insatser” inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. De kan vara hemlösa, missbrukare, prostituerade, socialbidragstagare, familjer i kris, tidigare kriminella, människor med psykiska problem och andra som lever i samhällets utkanter. Sammantaget är de fattiga och maktlösa människor.

I mitten och slutet på 1960-talet, det vill säga under den politiska radikalismens uppsving, bildades flera klientorganisationer. Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH), Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende (RFHL) och Alkoholproblematikers Riksorganisation (ALRO) för att bara nämna tre, har alla spelat en viktig socialpolitisk roll. Kännetecknande för dessa var att det var människor med egna erfarenheter av social utslagning och marginalisering som tog makten i organisationerna. Under 60-talsradikalismens inflytande blev organisationerna snabbt också erkända av makten – staten, kommunerna och opinionsbildare – och fick därmed stöd via ansenliga stats- och kommunbidrag. RFHL, RSMH och ALRO samarbetade nära med radikala socialchefer, socialarbetar och forskare. Samarbetet kröntes med framgång efter 13 års parlamentariskt utredande 1982 då den nya socialtjänstlagen antogs och vars principer fortfarande gäller för dagens socialtjänst.

Riksdagens eniga beslut 1982 om en ny socialtjänstlag väckte stora förhoppningar om att ny era i förhållande till fattiga och utsatta människor var på väg. Borta var de gamla klasslagarna som barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen. Nu skulle fattiga och utsatta människor mötas med respekt i en demokratisk anda inom ramen för socialtjänsten. Det är nog inte fel att påstå att 1982 års socialtjänstlag var en av de sista stora folkhemreformerna i vårt land. Mötet mellan klient och socialarbetare förutsågs vara ett möte mellan två jämbördiga personer som satte sig ner för att tillsammans – i endräkt – lösa klientens problem.

Tveklöst var socialtjänstlagen ett stort steg framåt i förhållande till tidigare sociallagstiftning, som byggde på en utbredd och fördomsfull syn på fattiga människor. Men vad som förbisågs eller tonades ner av dåtidens radikala socialpolitiskt debattörer var klass- och maktperspektivet på fattigdom. Den politiska makten förutsattes vara ”god och generös” inom den offentliga sektorn och speciellt på socialtjänstens område. Den kommunala socialtjänsten förutsattes verka för klientkollektivets bästa. Och den enskilde socialarbetaren förutsattes vilja dela med sig av sin makt till klienten eller åtminstone inte ha den som ett hot – indraget socialbidrag, utebliven behandling, tvångsomhändertaget barn – i bakfickan om inte klienten underordnade sig socialarbetaren vilja i en konfliktfråga. För att inget missförstånd ska råda ska det här poängteras att konstaterandet om att socialtjänsten och dessa medarbetare har makt och klienten nästan alltid saknar makt på inget sätt är ett generellt angrepp på socialpolitiker eller socialarbetare. Däremot är det min uppfattning att vi i Sverige alldeles för ofta värjer oss för att diskutera makt och maktlöshet både principiellt, men också på det personliga planet till exempel i mötet mellan socialarbetare och klient. Ett vanligt argument är att socialarbetare också är maktlös i förhållande till en odemokratisk arbetsmiljö, chefer och den politiska makten. Det är alldeles för ofta sant, men med klientens utsatthet och maktlöshet finns ingen jämförelse.

Makt och maktlöshet – vad har klientrörelsen lärt sig?

Klientrörelsen har under sin snart 40-åriga existens alldeles för länge trott att offentliga anslag från stat, kommun och landsting skulle fortsätta att flyta in även om organisationerna intog kritiska ståndpunkter i kontroversiella socialpolitiska frågor. Det har alldeles för länge funnits en naiv tro på att den repressiva toleransen skulle tillåtas verka. Utan egna pengar är klienten likväl som hans organisation maktlös. Narkotikafrågan är ett tydligt exempel på hur staten – läs framförallt Socialstyrelsen – numera tydligt prioriterar lydiga och narkotikapolitiskt korrekta organisationer. Likaså är få politiker idag intresserade av att bidra till kritiska socialpolitiska röster i kommunerna. Istället vill man ha organisationer som tyst, billigt och snällt utför sociala tjänster.

Slutligen blev också de repressiva inslagen mot enskilda utsatta – Uppsalamodellen för socialbidragstagare, den sk Agan för långtidsarbetslösa, ständiga straffskärpningar riktade mot narkomaner för att nämna några exempel – under 90-talets nyliberala era extremt tydliga. Klientens maktlöshet framstår idag i all sin nakenhet, trots socialtjänstlagen fortfarande stoltserar med den pampiga inledningen ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhällslivet.” Närmare Orwellskt nyspråk kan man knappast komma.

Vad behöver klienten?

Hemlösa, missbrukare, prostituerade, kriminella och psykiskt sjuka utan samhälls- eller familjeförankring behöver alla en miljö som ger dem ro och trygghet för att få en ärlig chans förändra sin livssituation. En ärlig chans för exempelvis en missbrukare är inte att skickas till ett dyrt behandlingshem under en viss tid för att därefter endast erbjudas sysslolösa dagar och nätter på härbärgen där merparten av de boende missbrukar alkohol och narkotika.

Utsatta klienter behöver ett bra boende, ett riktigt arbete, drogfri och trygg social gemenskap och eventuellt också en behandling för drogberoende eller för andra fysiska eller psykiska åkommer. Hittills har mycket av detta skötts av det offentliga, som till och från erbjudit vård och behandling och ibland också boende och sysselsättningen efter behandlingstiden. Vård och behandling erbjuds också av stiftelser, ideella föreningar samt av rent kommersiella privata vårdbolag. I samtliga fall – oavsett om insatserna ges av det offentliga eller det privata – är insatsen skattefinansierad. Klienten är alltid underordnad personalen, oavsett om den är offentlig- eller privatanställd. Återigen makt och maktlöshet.

Klientmakt via egna sociala företag?

Den fråga som nu prövas av Basta Arbetskooperativ och Johanneshovslänkarna i Stockholm tillsammans med andra organisationer inom paraplyorganisationen Rainbow-Sweden är om klienter själva skulle kunna utföra sin behandling, ordna sitt boende och skaffa sig ett arbete som det går att försörja sig på.

Basta Arbetskooperativ och Johannsehovslänkarna har varit verksamma i snart tio år. Tillsammans erbjuder dessa två företag mer än 200 tidigare gravt drogberoende och kriminella människor gemenskap, boende, arbete och en drogfri och hälsosam miljö. Samhällsnyttan kan inte överskattas vare sig mänskligt och ekonomiskt. Förutom arbete, bostad och hälsa så tillför denna nya typ av brukarägda företag också en politisk maktdimension. Vad det nu handlar om är socialt företagande inom ramen för det som kommit att kallas den sociala ekonomin. Begreppet social ekonomi kommer från Frankrike och är fortfarande relativt okänt i Sverige, men är i sak inget nytt. HSB och konsument-kooperationen skapades båda av arbetarrörelsen för att lösa konkreta problem, boende och bra och billig mat för att slippa vara utlämnade – maktlösa – till privata värdar och handlare. Med exemplet Basta Arbetskooperativ kan vi se något av det som döljer sig bakom klientmakt och idéburet företag.

Visionen om egenmakt och makt – exemplet Basta

Basta är ett idéburet kooperativt företag. Här uppehåller jag mig endast vid det idéburna och dess betydelse för Basta. Idéerna rör mänskligt välbefinnande. Tillsammans bildar dessa olika idéer och tankar något som vi skulle kunna kalla visionen om ”ett bättre liv”. ”Ett bättre liv” kan uppenbarligen tolkas högst individuellt. Men redan om vi säger att Bastas vision är ”ett bättre liv” för människor med likartade erfarenheter av missbruk och kriminalitet, kan vi också börja precisera och generalisera vissa behov och förhoppningar som idéerna och visionen ska appellera till. Kanske underlättas förståelsen av visionen om ”ett bättre liv” genom några få konkretiseringar som pekar på skillnader mellan missbrukarlivet och ett framtida liv bortom missbruket. Istället för självupptagenhet och egoism, omtanke och solidaritet. Istället för kroppsförfall och psykiskt illamående, fysiskt och psykiskt välmående. Istället för slit, släng och ohejdad konsumism, kvalitets- och ekologisk medvetenhet. Istället för självförakt, stolthet och oberoende.

Visionen ”ett bättre liv” kan också brytas ner till konkreta upplevelser som drogfri istället för berusad, i arbete istället för arbetslös, eget rum istället för bostadslös, mätt istället för hungrig, hederlig istället för tjuv. Den stora utmaningen är att i det dagliga livet på kooperativet förmedla ”visionära” och ibland diffusa begrepp till vardagslivets arbete och fritid.

Bastas vision är frihetlig och har skapats av missbrukare, för missbrukare som vill lämna missbruket. Det finns inga maktmedel som kan utövas för att tvinga människor att vara kvar på företaget. Men ju trovärdigare visionen och dess dagliga praktik är, desto större intresse väcker den bland missbrukare. Man skulle kunna tala om en ”Basta-anda” som består av vision, teori och praktik ”Basta-anda” blir en del av företagets image och ett försäljningsargument i förhållande till kooperativets primära kunder, missbrukarna. På så sätt är Bastas vision resursmobiliserande. Den gör att missbrukare vill pröva att bo och arbeta på kooperativet. Den tillförsäkrar därmed företaget överlevnad.

Av 70 fasta medarbetare på Basta är det bara två som inte själva har levt i missbruk och förnedring. I denna miljö kan två sorters positiv maktutövning komma till stånd. För det första har den individuella makten över det egna livet återvunnits – egenmakten – och för det andra – den kollektiva makten – som organisationen Basta har i förhållande till sin omgivning. Via Basta har helt plötsligt maktlösa klienter – som individer och kollektiv – gått från klientrollen till medarbetaren, med möjligheten att på egna villkor skaffa sig livets nödtorft och mer där till. Samtidigt som man också har ett individuellt och kollektivt ekonomiskt oberoende som gör att de inte behöver tiga still inför orättvisor och överhet. Den nya typ av klientorganisering som Basta representerar har lärt sig av historien – RSMH:s, RFHL:s, ALRO:s – och förstått att det inte finns något oberoende utan en egen och stark ekonomi. Det går inte att förlita sig på bidrag från det offentliga om man vill vara en oberoende socialpolitisk röst.

Har vänstern ideologiska problem med företag som Basta?

Vänstern, och framförallt den marxistiskt orienterade vänstern, har ständigt påvisat och förkunnat att fattiga utsatta måste erövra makt. Makten finns definitionsmässigt inte i ett socialt eller politiskt vakum. Konsekvensen är glasklar, när nya grupper aspirerar och kämpar för makt är det någon annans makt som är hotad. När det är kapitalets makt som hotas ser vi inga problem som marxister eller socialister. Men hur ställer vi oss till om det är vår gemensamma sektors makt över utsatta människor som undergrävs av klienter som skapar sina egna företagsförmögenheter för att slippa underordna sig den offentliga maktutövningen?

Kan vi både ha en stark skattefinansierad offentlig sektor samtidigt som vi tillåter och till och med uppmuntrar olika försök öka människors demokratiska maktinnehav både inom och utom offentlig sektor? Jag tror det. Att underlätta för maktlösa att ta kontrollen över sina egna liv är för mig en självklar vänsterposition. Det är något helt annat än Stockholms moderata socialborgarråds ambitioner att underminera den sociala sektorn, för att på sikt överlämna den i händerna på vinstmaximerande företag där varken personalens, klienternas eller patienternas kritiska röster tillåts göra sig hörda.

Alec Carlberg

Annonser

Entry filed under: Social Ekonomi.

Chador eller stringtrosor Ledning på distans

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
september 2004
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

%d bloggare gillar detta: