Motormännen och Bilindustriföreningen dikterar asfaltskramarpolitiken

september 12, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Genom att inledningsvis lägga sig nära regeringens fusklinje (dvs. att räkna med skatter som redan beslutats), motarbeta kravet på bensinskattehöjning och t o m göra en sänkning av densamma som ett villkor för att vänsterpartiet slutgiltigt skulle godta uppgörelsen har partiledningen förstört det miljöanseende som mödosamt byggts upp under ett kvartssekel. Bilisterna fick lättnader som delvis ökade elskatten (drabbar bl a hyresgästerna). Eftersom volymen bilkörning främst sammanhänger med inkomst och kön är vänsterpartiets insats märklig i ett fördelningspolitiskt hänseende, skriver Karin Svensson Smith, ledamot i riksdagens trafikutskott, i en kommentar till den budgetuppgörelse som vänsterpartiet ingått med regeringen och mp.
Med detta första inlägg som grund hoppas vi på en öppen och bred debatt om innehållet i budgetuppgörelsen.
Förberedelserna inför vårbudgeten var långt gångna när Vänsterpartiet höll kongress i februari 2004. Därför hann inte den nya partistyrelsen sätta några avtryck i budgetbeslutet på våren. Innan och under kongressen hade vi riksdagsledamöter fått höra att vi var för självsvåldiga och i större utsträckning borde inrätta oss efter vad den i demokratisk ordning valda partistyrelsen menade vara den rätta vänsterpolitiken. Vid åtskilliga tillfällen har vi blivit beskyllda för att genom de olika uppgörelserna med regeringen sälja ut partiets själ i stället för att genomföra program och kongressbeslut. I riksdagsgruppen var vi därför många som med spänning emotsåg hur vänsterpartiets nya styrelse skulle leda höstens förhandlingar.

Partistyrelsen diskuterade och antog ett dokument med budgetprioriteringar. I detta dokument anges tydligt tre prioriterade områden; Ökade satsningar på kommuner och landsting, åtgärder mot arbetslöshet samt energi- och miljöomställning. Trots genomläsning av dokumentet vid ett flertal tillfällen var det svårt att uppfatta tillräckligt med handledning inför budgetförhandlingarna. Förvisso räknas ett stort antal krav upp. Men utan anvisning om hur de ska tillgodoses eller med inbördes rangordning kunde jag inte uppfatta denna text som särskilt styrande. I riksdagsgruppen diskuterades olika alternativ till gröna skatteväxlingsmodeller och andra frågor vi visste skulle bli aktuella under budgetförhandlingarna. Men trots uttalade önskemål från bl a undertecknad fattades inga beslut innan sommaruppehållet om vad vi faktiskt skulle driva som precisa förslag. Eftersom vänsterpartiet alltid hävdar att det är styrkeförhållandena utanför parlamenten som avgör vilka beslut som kan få majoritet i riksdagen var det bekymmersamt att gå in i budgetförhandlingarna med olösta frågor och utan möjlighet att bygga upp opinion för de krav som var viktigast att få genomslag för i budgetuppgörelsen.

Riksdagsledamöter är priviligerade vad gäller löner och andra förmåner. Vi har också ett stort ansvar för att genomföra den politik som gjorde att väljarna röstade på oss. Kanske känner jag ett personligt ansvar (eftersom jag blev inkryssad) i betydelsen av att man verkligen ska göra det man sagt i valrörelsen. För att hämta vägledning utöver den nyvalda partistyrelsens prioriteringar inför budgeten tog jag fram vänsterpartiets plattform inför valet 2002. Detta står om trafik i valplattformen:
– kollektivtrafiken ska byggas ut
– transporter ska föras över från väg till järnväg och sjöfart
– alla transporter ska bära sina fulla miljökostnader
– kommunikationerna måste förbättras exempelvis med fler regionala snabbtåg
– reseavdragen ska höjas för arbetsresor i glesbygden
– miljöomställning med biobränslen och bioenergi
– radikal minskning av de fossilbränslebaserade transporterna
Den dåvarande partistyrelsen insåg att valplattformen var så detaljerad att den behövde kompletteras med ett koncentrerat budskap som kunde kommuniceras till väljarna. På sommaren innan valet kondenserades således valplattformen ner till ett niopunktsprogram. Det är endast en av dessa punkter som har någon miljörelevans och det är punkt nr 8. ÖKAD RÄTTVISA GENOM UTBYGGD KOLLEKTIVTRAFIK! Där kan följande läsas:
– Vänsterpartiet vill bygga ut kollektivtrafiken. I storstäderna vill vi införa trängselavgifter.

Ytterligare klarhet kring vad som är väsentligt fick jag vid läsning av ett brev som skickades från Miljöförbundet/Jordens Vänner inför budgetförhandlingarna. I brevet framhålls att tre saker är överordnade för att miljöomställning ska bli verklighet. Dessa tre är: Grön skatteväxling, klimatinvesteringar (s.k. KLIMP) och bättre kollektivtrafik.

I maj började vi i v-trafikutskottsgruppen utifrån ovanstående resonemang att analysera det nuvarande tillståndet i kollektivtrafiken samt vilka förändringar som behövs för att den ska bli bättre. Resultatet av analysen finns i den rapport som presenterades på partiets Almedalsseminarium under benämningen Fritt fall i kollektivtrafiken. Vi har haft en dialog och förankringsprocess ute i partiet samt med fackförbundet SEKO och andra allierade i arbetet för kollektivtrafiken. Minst 16 debattartiklar till stöd för våra krav har under sommaren publicerats i olika tidningar runt om i landet. Kraven på ökade statsbidrag till kollektivtrafik, samma trafiks kompensation för dieselskattehöjning och i slutskedet även krav på ett vidgat uppdrag åt SJ har formulerats och överlämnats till förhandlarna.

Partistyrelsen kommer förhoppningsvis att analysera utfallet av budgetuppgörelsen i ljuset av de prioriteringar den gjorde innan förhandlingarna startade. Om vi utgår från åtgärder för ett av de tre områden som utpekats – miljöomställning konstaterar jag följande:
– Grön skatteväxling. Genom att inledningsvis lägga sig nära regeringens fusklinje (dvs. att räkna med skatter som redan beslutats), motarbeta kravet på bensinskattehöjning och t o m göra en sänkning av densamma som ett villkor för att vänsterpartiet slutgiltigt skulle godta uppgörelsen har partiledningen förstört det miljöanseende som mödosamt byggts upp under ett kvartssekel. Bilisterna fick lättnader som delvis ökade elskatten (drabbar bl a hyresgästerna). Eftersom volymen bilkörning främst sammanhänger med inkomst och kön är vänsterpartiets insats märklig i ett fördelningspolitiskt hänseende.
– KLIMP. Inget anslag 2005, men ett bemyndigande till Naturvårdsverket (vet inte vad det innebär). För många kommuner försvinner sannolikt därmed den morot som behövdes för att behålla den sist anställde miljötjänstmannen.
– Kollektivtrafik. 30 nya miljoner lindrar förvisso den neddragning som kommer att ske under 2005. Det förväntade underskottet för Rikstrafiken var 67 miljoner nästa år med regeringens förslag. Detta räknat utan dieselskattehöjning. I ”trafiksvaga” delar av Sverige kommer alltså en smärre fördyrning av biltrafik att kombineras med en indragning av kollektivttrafik. Undra på att politikerföraktet breder ut sig!
Jord- och skogsbruket fick kompensation (överkompensation) för dieselskattehöjningen. Kollektivtrafiken fick ingenting. Följden blir avgiftshöjningar och/eller trafikminskning.
Det vidgade uppdraget till SJ (trafikuppdrag och inte bara lönsamhetskrav) till SJ – lämnades såvitt jag vet aldrig över till regeringen.

Hur bemöta anklagelserna om att v är en bromskloss i miljöomställningen?
Det har kommit brev och samtal med frågor om varför vänsterpartiet motarbetat bensinskattehöjning. Dessa brev kan bara besvaras om vi får veta mer om hur VU och förhandlingsgruppen har tänkt.
Har verkställande utskottet och förhandlarna tillgång till någon rapport som visar att klimatförändringarna inte är så allvarliga som tidigare forskarrapporter visat?
Ska undersökningarna som visar att barn som växer upp i storstäder har en markant sämre lungfunktion till följd av bilavgaserna negligeras?
Har SIKA (statens institut för kommunikationsanalys) och transportforskarna fel när de påstår att prisrelationen mellan bil- och kollektivtrafiken måste ändras radikalt till den senares fördel om klimatmålet ska ha en chans?
Är Lars Ohly felaktigt citerad på vänsterpartiets hemsida när han hävdar att de som bidrar till miljöförstöringen genom bilkörande måste vara med och ta de kostnader de ger upphov till?
Eller har verkställande utskottet tillgång till något nytt revolutionerande styrmedel för att miljöanpassa trafiken som vi andra inte vet om?
Innan jag vet svaret på dessa frågor kan jag bara konstatera att jag skäms. Jag skämdes när jag träffade en kvinna som kom fram till mig och berättade att hon tidigare röstat på miljöpartiet, men valde v 2002. Hon sa att om hon då vetat att det skulle bli ett stöd till ett parti som skulle motsätta sig att biltrafiken blev dyrare, så skulle givetvis aldrig v-valsedeln ha kommit ifråga.

Vi är ganska många som tycker att fjäsket för medelklassen i form av skattesänkningar borde ha undvikits för att ge statsbidrag till kommuner och landsting för att dessa ska kunna erbjuda de tjänster som ett rimligt välfärdssamhälle innefattar. Vi är också många som anser att omställningen från ett gammeldags fossilbränsleberoende samhälle till ett modernt samhälle anpassat till kunskap om naturens kretslopp går för långsamt. Båda dessa värderingar kunde ha fått genomslag i budgeten om vänsterpartiet
1) i likhet med alla andra partier ansett sig regeringsdugligt. Först då går partiet att ta på allvar. Genom att inte kräva ministerposter placerar partiet sig själv på den undanskymda plats som Göran Persson påstås ha anvisat genom att fördjupa samarbetet bara med mp.
2) kraftigt gallra bland kraven och bara driva dem som verkligen går att genomföra. En stor majoritet skulle föredra fler anställda i kommuner och landsting framför mer pengar i börsen om dessa frågor verkligen ställdes emot varandra.
3) hade tagit sina egna program och rapporter på allvar; exempelvis ”rättvist miljöutrymme”, ”solidaritet med kommande generationer”, ”rättvis och hållbar transportpolitik”. Detta i stället för att låta Motormännen och Bilindustriföreningen diktera politiken. Den kvinnodominerade kollektivtrafiken har uppenbart vägt lätt i sammanhanget.

V närmar sig de positioner socialdemokratin hade förut. Att vara asfaltskramare i stället för att med ekonomiska styrmedel bejaka en industriell utveckling av inhemska bränslen kombinerat med en energismart transportpolitik. Ordförandens kommunistbeteckning gör det inte mer radikalt. För den som vill driva politiken åt vänster på riktigt och verkligen genomföra en miljöomställning är det svårt att försvara vänsterpartiets agerande i budgetförhandlingarna.

Karin Svensson Smith

 
Annonser

Entry filed under: Miljö- och klimatpolitik.

Miljöavgifter i jordbruket effektiva mot övergödning Nu måste arbetarrörelsen begrava drömmen om hemmafrun!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,238 hits
september 2004
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

%d bloggare gillar detta: