Nötskrikan och tidsimperialismen

augusti 28, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Rolf Englesson, kommunalråd för mp i Lund, filosoferar över likheten mellan oss människor och den sparsamma nötskrikan. Och funderar över om vi har något att lära av denna samlare.
Jag har varit intresserad av fåglar mycket länge. Inte så att jag blivit någon ”kryssgalen” ornitolog, men tillräckligt mycket för att tycka att det är trevligt att känna till lite om våra flygande vänner.
En av de första fåglar jag minns att jag kom i kontakt med i skog och mark är nötskrikan – ni vet den traststora skogslevande fågel med en huvudsakligen beige färgteckning, en safirblå prick på vingen och ett obeskrivbart läte. När jag gick i ”mulle” fick jag lära mig att nötskrikan var den som spred ekens ollon. Den samlade in ekollonen och gömde dem för att ha något att äta under hösten och vintern. Ibland (lyckligtvis) glömde den dumma nötskrikan var den hade gömt sina ekollon och därmed kom eken att spridas. Det vill säga: utan våra dumma vänner nötskrikorna skulle vi inte ha haft några ekar !

Det där med att glömma det som är nergrävt i jorden (eller på annat sätt har blivit osynligt) verkar vara en allmänt mänsklig egenskap också. Vi människor gräver dock sällan för att försäkra oss om matförråd inför vintern utan snarare med huvudsyfte att just glömma det nedgrävda; det kan vara allt från miljöfarliga kemikalier till mordoffer. Dessutom glömmer vi själva inte vad vi grävt ner, utan det grävs snarare för att alla andra skall glömma vad vi grävt ner. Gemensamt för det vi gräver ner är att det i de flesta fall innebär problem för kommande generationer, människor som måste ta hand om vårt avfall och vår smutsiga byk. Ett av de bästa exemplen på vad vi gräver ner för att glömma (=lämpa över problemet på kommande generationer) är kärnavfall. Man har på fullt allvar tänkt sig att gräv ner ”skiten” för att den skall kunna ligga där i upp till 100 000 år !!! Den tidperioden motsvarar nästan hela den tid som Homo Sapiens har varit moderna människor. Det är verkligen att lägga under sig kommande generationers möjligheter att skapa sig ett gott liv! Detta är tidsimperialism!

Det gäller tyvärr för rätt mycket av våra aktiviteter här på jorden att vårt ansvarstagande för våra barnbarns barnbarns barn är helt obefintligt. Men visst finns det undantag. Till exempel planterar vi träd ibland, ett äppelträd kanske, som vi gräver ner för att våra barn skall ha ett stort härligt träd att klättra i och äta äpplen från.
Det kan väl inte vara så förresten att det är det som nötskrikan också gör ? Planterar träd för att deras efterkommande många generationer senare skall ha en fin miljö att bo i ? I så fall kanske vi skulle knacka på hemma hos nötskrikorna och fråga vad vi kan lära oss från dem.

Rolf Englesson
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Vänsterns internationella solidaritet är pinsamt torftig Samarbetsformerna är en skvader!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
augusti 2004
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

%d bloggare gillar detta: