Vänsterns internationella solidaritet är pinsamt torftig

augusti 26, 2004 at 12:01 f m 1 kommentar

Ann Schlyter, med ett gediget kunnande i solidaritets- och biståndsfrågor, bland annat som vänsterpartiets representant i den s.k Globkom-utredningen, kritiserar ett visionslöst förslag till nytt internationellt handlingsprogram. Och undrar varför inte vänsterpartiet vill prioritera ett aktivt engagemang för att stödja den globala utvecklingen mot en mer rättvis värld.
Internationell solidaritet har alltid varit en grundpelare i vänsterns politik, men det partiprogram som vänsterpartiet antog på den senast kongressen var pinsamt torftigt.
För att lappa på denna politiska miss har nu en internationell programgrupp arbetat fram ett förslag till internationellt program, som alla medlemmar har möjlighet att ge synpunkter på före den 6 september.

Programmet är delat i ett Handlingsprogram samt en omfattande separat Bakgrund och omvärldsbeskrivning. Jag började läsa med stora förväntningar; jag hade saknat ett internationellt handlingsprogram när jag representerade vänsterpartiet i Globkom, den parlamentariska kommittén om Sveriges politik för global utveckling, som lade fram sitt betänkande för två år sen. Då fanns det, med några få undantag, inga programmatiska ställningstaganden i de frågor kommittén behandlade, och det var svårt att få kontakt med partiets ledning för att diskutera.

Handlingsprogammet inleds med att fastslå att vänsterpartiet ska arbeta ”för att bryta kapitalets och patriarkatets makt och för att bygga en världsordning som respekterar alla människors lika rätt till liv på jorden”. Vidare ska Sverige ”föra en självständig utrikespolitik för en jämställd, jämlik, demokratisk och solidarisk värld med respekt för de mänskliga rättigheterna och hållbar utveckling”.

Jag begränsar mig till Handlingsprogrammet och kommenterar det utifrån en läsning inriktad på att få svar på hur vänsterpartiet vill att denna Sveriges självständiga politik konkret ska se ut och bedrivas i olika internationella organisationer och i utvecklingssamarbetet med fattiga länder. Tyvärr måste jag konstatera att jag inte skulle haft mycket nytta av det i mitt Globkomarbete.

Trots att Bakgrund och omvärdsanalys lyfts ut till en separat del av programmet, innehåller även Handlingsprogrammet en sammanfattande omvärldsanalys. Jag avstår dock från att kommentera den så när som på tre påpekanden. Det första är att under rubriken ”Kvinnor och barn särskilt utsatta” beskrivs kvinnor uteslutande som offer. En något märklig analys av ett parti som kallar sig feministiskt. Det andra gäller texten under rubriken ”Sverige en stat som andra”. Den inleds med att Sverige på 60- och 70-talen stödde befrielserörelser, men förminskar betydelsen av detta genom att dierkt påpeka att Sverige samtidigt deltog i utsugningen av tredje världen. Detta är allt som sägs om biståndspolitik i den sammanfattande analysen. Inom utrikespolitiken påtalas den bristande alliansfriheten.

Mitt tredje påpekande gäller texten under rubriken ”Motståndet växer”. Där beskrivs de nya sociala rörelserna, som bland annat manifesterar sig i World Social Forum, men på ett förvånansvärt oproblematiskt sätt. Det är uppseendeväckande att det feministiska vänsterpartiet inte nämner den internationella kvinnorörelsen, eller har någon analys av det globala patriarkatet (inte ens i den andra delen med en mer omfattande bakgrund och omvärldsbeskrivning).

Under rubriken ”Vad göra?”, fastslås att ”vänsterpartiet ska vara en aktiv kraft i dessa rörelser”. Som gammal solidaritetsaktivist har jag en principiell invändning mot den syn på förhållandet mellan parti och rörelse som den formuleringen avslöjar. Jag var under 25 år aktiv i Afrikagrupperna och jag var medlem i vänsterpartiet, men det var inte vänsterpartiet som var aktivt. Det finns många omvittnade exempel på hur folkliga rörelser paralyserats eller kommit av sig då politiska partier går in för att vara en aktiv kraft i dessa rörelser.

Förutom de nya globala rörelserna ska vänsterpartiet enligt handlingsprogrammet samarbeta med GUE/NELF och progressiva partier och grupper i alla världsdelar. Självklart samarbetar partiet med den gruppering man ingår i inom EU-parliamentet. Men detta samarbete hade kunnat problematiseras, då skillnaderna mellan ingående partier är stora. Att programmatiskt samarbeta i alla världsdelar ger inte mycket till ledning i arbetet.

Under rubriken ”Vad göra?” listas först en rad krav riktade mot USA, Israel och Ryssland (om Tjetjenien), och därefter en rad stöduttalanden till krafter som strävar efter självständighet och/eller motsätter sig USAs dominans. I den följande texten nämns Sveriges utvecklingsbistånd i en enda paragraf. Det ska utgå från ”respektive biståndslands prioriterade behov och med beaktande av dess suveränitet”. Den svenska utrikespolitiken ska ”utveckla fredliga sociala och kulturella samarbetsrelatiner med alla länder och folk”. Det är inte särkilt konkreta ställningstaganden om utrikes- och biståndspolitik för ett handlingsprogram.

Jag delar programförslagets underliggande analys om att det är handelsrelationer och militära maktfrågor är av större betydelse för en rättvis global utveckling än bi- och multilaterala utvecklingssamarbete. Men samtidigt utgör biståndspengarna en stor andel av svenska skattebetalares pengar, och inom detta område finns många möjligheter för vänsterpartiet att påverka. Handlingsprogrammet säger inte ens något om Vänsterpartiets syn på biståndets storlek. Tidigare har partiet drivit frågan om 1 procent av BNP till bistånd. Det pågår nu en förändringsprocess inom biståndet som grundar sig på Globkomutredningens ställningstaganden och följande riksdagsbeslut. Riktlinjerna är dragna, men det finns mycket i den förändringsprocess som skulle gå att påverka. Vad innebär det egentligen om biståndet läggs om från att utgå från ett utvecklings- och behovspersektiv till ett rättighetsperspektiv? Det finns mycket som behöver diskuteras.

Handlingsprogrammets enda riktlinje är att biståndet ska utgå från mottagarlandets prioritet. Det är för det mesta en alldeles riktig linje inom utvecklingssamarbetet stater emllan. Men många fattiga länder styrs av egenmäktiga och korrupta regimer, men där kanske ändå finns utrymme att stödja framväxten av strukturer som kan befrämja en demokratisk utveckling. Innebär handlingprogrammet att vänsterpartiet ska motsätta sig det? Egentligen gäller detta en fråga som inte bara rör biståndet, men som är central för den globala utvecklingen, nämligen synen på nationen. Ska det internationella samfundet aldrig blanda sig i enskilda länders inre angelägenheter? Oavsett hur en regering behandlar minoriteter? Jag medger att med en arrogant och maktfullkomlig supermakt som USA, som kan manipulera FN, kan man ha åsikten att det kanske skulle vara säkrast att hålla fast vid denna så kallade post-Westfaliska världsordning av icke-inblandning. Men världssamfundet har tagit steg ifrån denna. Och jag tror inte det går att ta ett steg tillbaka. Istället behöver vi principiella ställningstaganden. Handlingsprogrammets ställningstagande för ovillkorlig suveränitet och självbestämmande verkar ogenomtänkt.

Den del av de svenska biståndspengarna kanaliseras genom enskilda organisationer. Då Handlingsprogrammet betonar globala rörelser och icke-parlamentarisk aktivitet, skulle man kunna vänta sig positiva förslag i samband med detta, men den delen av biståndet berörs inte. Jag tycker att vänsterpartiet borde försöka finna förslag som stöder utvecklingen av ett horisontellt globalt samarbete för ömsesidig utveckling, utöver bistånd. Det kan vara mellan folkliga rörelser, organisationer eller institutioner, till exempel handikaporganisationer, skolklasser, även kommunala kontor och kanske till och med småföretag. Den internationella solidariteten stärks genom olika former av direktkontakter, och sådana är alldelse få med fattiga länder. I Globkom förde jag fram möjligheten till en fond som skulle kunna stödja olika sådana projekt.

Handlingsprogrammets Europa-avsnitt säger ingenting om hur man vill att Sverige ska verka inom EU för internationell solidaritet och global rättvisa. EU är ett av de största biståndsgivande organisationer i världen, och det är ett bistånd som lämnar mycket i övrigt att önska. Globkom-kommittén med representatnter för samtliga riksdagspartier var efter att ha studerat verksamheten i Afrika så kritisk att den enhälligt kunde framföra kravet på förändringar eller en åternationalisering av de pengar som enskilda länder bidrar med till denna verksamhet. Nu styrs EU-kommittén för utvecklingssamarbete av en känd högerman och abortmotsåndare medan vise ordförande är en svensk kristdemokrat. Det behövs en tumme i ögat på den kristdemokraten, men det tyckt inte bli någon vänstertumme. Handlingsprogrammet nöjer sig med krav på svenskt utträde ur EU.

Den nya svenska politiken för global utveckling har lovat att alla svenska politikområden ska samverka för att stödja global utveckling, dvs även handelspolitik och jordbrukspolitik ska utformas med hänsyn till en rättvis global utvekling. Vid målkonflikter ska det tydliggöras och ställningstaganden motiveras. Detta öppnar ett utrymme för påverkan offentliga diskussioner om global rättvisa, men kräver om det ska tillvaratas engagemang och aktivitet inte enbart från solidaritetsorganisationer utan också från de politiska partierna. Det är sorgligt om inte vänsterpartiet i sitt Handlingsprogram ger ett sådant arbete någon prioritet.

Ann Schlyter
Annonser

Entry filed under: Global rättvisa.

Vi vill samarbeta med s i alla frågor Nötskrikan och tidsimperialismen

1 kommentar Add your own

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Blog Stats

  • 7,590 hits
augusti 2004
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

%d bloggare gillar detta: