Vetenskap och feminism

augusti 23, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Anne-Marie Morhed, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning och fil dr i sociologi, värjer sig mot försöken att med vetenskapen i ryggen bekräfta politiska ståndpunkter. Och hävdar att lika lite som det existerar en ”vetenskaplig socialism” som kan vägleda till en viss önskad samhällsutvecklingm går det att hävda en ”vetenskaplig feminism” som kan leda Sverige till önskade könsförhållanden.
Antifeminsmen poppar upp i medierna som ett kusligt eko från svunnen tid. Retoriken är i det närmaste helt oförfalskad från 1800-talsdebatten om kvinnans naturliga själsoförmögenheter. Nu, precis som då, läggs fokus på sk vetenskapliga sanningar om könskillnaders sanna väsen.

De borgerliga dagstidningarna har drivit den antifeministiska kampanjen och har även alldeles på egen hand borrat den i sank. I våras var det Susanna Popova som drog igång en kanonad mot ”elitfeminismen” med Anna Wahl som primär måltavla. Debatten som startades av DN dog brådstörtat när näringslivets egna organ, företrädesvis Dagens industri och Veckans affärer, kritiserade motiven för kampanjen som ohederliga. Borgerliga kultursidors kritiker sågade likaså Popovas bok som ett slarvigt hopkommet beställningsverk från militanta krafter mot all statlig inblandning som syftar till att öka kvinnorepresentationen i bolagsstyrelserna.

Under sensommaren har debatten flammat upp igen, och lika snabbt slocknat. Senast i Svenska Dagbladet genom dess ledarskribent Maria Abrahamsson. Hennes välregisserade snilleblixt var att gömma sig bakom en i vissa sammanhang vetenskaplig auktoritet, nämligen professorn i histologi och neurobiologi Annica Dahlström, som sin vana trogen uttalade sig långt utöver sitt kompetensområde: könsskillnader i hjärnfunktioner. Dahlström visste plötsligt precis allting om den vetenskapligt rätta barnomsorgsformen (hos mamma i hemmet) och varför kvinnliga jämställdhetspolitiker beter sig som män. Riktiga kvinnor ägnar sig varken åt politik eller åt matematik tycktes hon mena. Sådana kvinnor – elitfeminster och kvinnliga matematiker – är snarare felnavlade. De har i moderlivet utsatts för sådana stora mängder testosteronpåslag att de blivit infertila och plattbröstade.
Abrahamsson föll snöpligt på bröstargumentet när hon låtit oss förstå att hon bara hade en tvåa i matte och Linda Skugge i Expressen, i full extas, uppmanat henne att ”visa pattarna”.

Debatten ter sig löjlig men går att reflektera utifrån. Av principiellt intresse är hur den konstrueras och hur vetenskap åberopas för bestämda politiska syften. Den seriösa frågan är: går det överhuvudtaget att använda vetenskap som ledstjärna i politiken?

När jag under förra året arbetade som politiskt sakkunnig i jämställdhetsfrågor för (v) i Regeringskansliet stod problematiken på dagordningen mer eller mindre dagligen. Partierna i regeringsunderlaget nästan tävlade om att vara mest feministiska och vetenskapligt fotade. Jag kände viss oro när (v) hävdade att den feministiska teorin kunde bevisa en grundläggande och strukturell, generell, konflikt mellan kvinnor och män, (mp) menade att det är synd om männen som inte får lov att visa att det är lika bra föräldrar som kvinnorna och (s) framhärdade i tron att det finns specifika hedersrelaterade förtrycksmekanismer som gäller invandrarflickor (och alltså inte svenska flickor) och som motiverar en särskild feministisk integrationspolitik. Teorin med stort T var ständigt anbefalld. Jag försökte värja mig så gott jag kunde.

I försöken att skydda vetenskapen mot politiskt överutnyttjande ansträngde jag mig i stället för att hitta vardagliga synonymer till de vetenskapliga begreppen. I stället för exempelvis feministisk politik tyckte jag det var bättre att tala om det mera gängse: jämställdhetspolitik, som knappast heller saknar politisk laddning. Feminism förvirrar mer än det klarar ut och blir p g a sin revolutionära konnotation ifrågasatt och måste hela tiden mildras och omdefinieras. Jag såg helt enkelt jämställdhet som ett klarare politiskt begrepp. Som samhällsvetenskaplig forskare visste jag ju att begrepp förändras i sitt innehåll hela tiden, inte minst när de omvandlats till common sense. Som vardagsbegrepp måste begrepp i sin tur för att återanvändas som vetenskapliga verktyg återerövras (tvättas) och fyllas med nytt innehåll. Processen kallas ibland återläggning och är typisk för samhällsvetenskap och humaniora som inte byggs upp kring exakta begrepp utan snarare mångdimensionella dito.

Begreppet kön/genus är inom ramen för humaniora/samhällsvetenskapligt kontext mångdimensionellt och är i ständig omvandling. Tyngdpunkten läggs ömsom på det könsdivergerande (skillnaderna mellan könen) – det som ställer dem i motsatsställning – eller det könshomogeniserande (likheterna mellan könen) – det som förenar dem. Begreppet genus har kommit att handla om orättvis och/eller icke underbyggd könsåtskillnad och kön har i sin tur kommit att handla om rättvis och/eller underbyggd könsåtskillnad. Den s.k. feministiska teorin idag innehåller en rad variationer och kombinationer mellan grundbegreppen. Det finns egentligen ingen närmare koncensus om disciplingränser för hur kön exakt tar sig ut samhälleligt, psykologiskt eller fysiologiskt.

I min nu aktuella funktion som ”främjare” av genusforskning har jag mest stött på det omvända, fast likartade, problemet vis a vis Abrahamssons biologideterminism. Det kulturellt skapade könet/genus tenderar hos vissa forskare och feministiska politiker att beteckna all relevant kunskap om ”kön”. I ingetdera av dessa exempel handlar det emellertid om ”helhetskunskap”. Kön respektive genus betecknar i stället två olika teoretiska perspektiv (1) som inte får reduceras till varken det ena eller det andra. Det är lika tokigt att hävda att biologin bestämmer samhälleligt beteende som att hävda att t ex könshormoner inte har någon betydelse för individuellt mänskligt beteende. I den vetenskapliga kontexten borde detta vara klart också för en så etablerad forskare som Dahlström. Men ute i det politiska bråddjupet ”glömmer” hon tydligen väldigt lätt bort sig och omvandlar villigt sina forskningsrön till sanningar långt utanför deras vetenskapliga förklaringsram. I den politiska kontexten gör sig Dahlström och de feministiska kulturdeterministerna skyldiga till exakt samma vetenskapsetiska ”brott”. De tänjer ut de vetenskapliga begreppen bortom sträckgränsen.

Har då vetenskapen ingenting inom politiken att göra? Jo, självklart blir ett politiskt underlag bättre om det grundas på kunskap. Men kunskap som fungerar bäst för det politiska ändamålet är sällan ren akademisk forskning. Professorer är väldigt sällan politiska orakel. Kunskap för politiken är istället en mix av filosofiska tankefigurer, grundforskning och tillämpningar, empiriska fakta, perspektiv för praktiskt handlande, mål och visioner, utvärderingar och uppföljningar samt fantasi, dvs förmåga att leva sig in i och förstå politiska och mänskliga förhållanden och processer etc. Så lika lite som det kunde finnas en ”vetenskaplig socialism” som kan vägleda till en viss önskad samhällsutveckling går det att hävda en ”vetenskaplig feminism” som kan leda Sverige till önskade könsförhållanden, vare sig en Teori som fotar sig i kuluren eller i biologin.

Anne-Marie Morhed
Fil dr i Sociologi, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning

Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Vi ska inte kräva ministerposter – vi ska dela ut dem! Vi vill samarbeta med s i alla frågor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
augusti 2004
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

%d bloggare gillar detta: