Tätare röd-grönt samarbete – inte bara en fråga om regeringsmakten

augusti 23, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Jesper Bengtsson ser de borgerliga riksdagpartierna rusta för ett maktövertagande i valet 2006. Och manar de nuvarande samarbetspartierna till tätare samarbete och ett förtydligande av de röd-gröna visionerna, i syfte att söka framtidens ideologiska projekt. Texten har tidigare publicerats i en något kortare form på Aftonbladets ledarsida.
”Ett samarbete som gav mersmak.” Så beskrev socialdemokratiska studentförbundets ordförande Erik Sundström det möte mellan socialdemokraterna och miljöpartiet som höll på Bommersvik nyligen. Hans kommentar är talande. En stor del av socialdemokratin minns 1980-talet, miljöpolitikens verkliga genombrottsdecennium, då SSU med Anna Lindh som ordförande upprättade ett nära samarbete med miljörörelsen, inte minst fältbiologerna. Miljöfrågorna
tog plats som ett eget politikområde, men tog också plats i den tidens politiska samtal om internationell politik och det svenska klassamhället.
I Tyskland sköt den utvecklingen fart ett årtionde tidigare. Dels för att miljörörelsen var starkare där, men också för att socialdemokratin redan från början var mer öppen. Den tidigare förbundskanslern Willy Brandt kallade de gröna för ”socialdemokratins förlorade barn”.

Det är med andra ord logiskt att planerna på ett tätare röd-grönt samarbete i Sverige dras upp just nu. Dels är samarbetet i sin nuvarande lösa form på väg att spela ut sin roll. Ingen vet riktigt var samarbetet börjar eller slutar, vilket fungerar under en tid men inte i längden. Dels lider både
socialdemokratin och miljöpartiet av en påtaglig idétorka på de områden som länge motiverat de båda partiernas existens. Socialdemokratin har inga tydliga förslag för att öka den sociala rättvisan, miljöpartiet är lika villrådigt när det gäller det ekologiskt uthålliga samhället. För ingen tror väl att lite mer skatteväxling löser miljöproblemen?
Mot den bakgrunden gör många borgerliga ledarskribenter och politiker fel som analyserar samarbetet uteslutande som ett sätt att behålla makten. Det handlar i lika hög grad om sökandet efter ett nytt ideologiskt projekt.

När det röd-gröna samarbetet började ta form för 20-30 år sedan ingjöt nytt liv i både den traditionella vänstern och miljörörelsen. Vänstern fick inblickar i ett politiskt tänkande som på samma gång var nytt och fullt igenkännbart. Det nya handlade om en ny syn på den ekonomiska tillväxt, som
fram till dess på ett närmast naivt sätt betraktats som något gott per definition. Det igenkännbara handlade om metoderna. En god miljöpolitik kräver begränsningar i den fria marknadens sätt att fungera, men också en ständig dialog mellan staten och marknaden. Ett klassiskt socialdemokratiskt sätt att närma sig samhällsproblemen.
Miljörörelsen fick ett nytt perspektiv på social rättvisa, och – inte minst – en politisk plattform, en möjlighet att påverka både genom parlamentariskt och utomparlamentariskt arbete.
De kortfattade uttalanden som följde efter mötet på Bommersvik ekade av samma förhoppningar. ”Vi har ökat förutsättningarna för att göra Sverige både lite grönare och lite rödare”, sa socialdemokraternas partisekreterare
Lars Stjernqvist.
Oklart, men intressant.

Med på mötet fanns även representanter från SPD och De gröna i Tyskland, som sedan 1998 sitter i samma regering. Arrangörerna kunde valt andra europeiska perspektiv, till exempel med partikamrater från Italien, där en röd-grön
koalition utmanar Silvio Berlusconis högerallians.
En skillnad mellan svenska miljöpartiet och deras syskonpartier i Tyskland och Italien är dock synen på EU som politiskt projekt. När de grönas partiledare Joschka Fischer nyligen utvärderade det tyska samarbetet betonade han framgångarna i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Svenska miljöpartiet har snarast gått i motsatt riktning. Inför valet till EU-parlamentet markerade partiet sitt krav på EU-utträde. Så länge miljöpartiet håller fast vid den linjen kan det knappast bli någon röd-grön regering.
Dessutom: I ekvationen måste även vänsterpartiet räknas in, nödvändigt för att samla majoritet i riksdagen, men också för att markera mot de mest marknadsvänliga delarna av socialdemokratin. Vänsterpartiet har samma problem med EU som sina gröna kamrater, men till skillnad från miljöpartiet
darrar inte vänsterpartiet i frågor som till exempel arbetsrätten. Det är i dag svårt för att inte säga omöjligt att tänka sig ett röd-grönt samarbete utan Lars Ohly.

Alternativen utkristalliseras. De borgerliga partierna markerar numera en tydlig vilja att samla sig. Det, om inte annat, kräver tydligare röd-gröna visioner.

Jesper Bengtsson
Annonser

Entry filed under: Vänsterns Vägval.

Vi ska inte kräva ministerposter – vi ska dela ut dem! Vi vill samarbeta med s i alla frågor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,062 hits
augusti 2004
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

%d bloggare gillar detta: