Arbetslinjen säkrar välfärden

augusti 19, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Välfärden urholkas av en stigande arbetslöshet och överutnyttjande av det skattefinansierade välfärdssystemet, skriver Staffan Norberg, kommunalråd för v i Södertälje. Och hävdar att det bara är den klassiska arbetslinjen som på lång sikt kan garantera en generell välfärd.
Socialdemokrater och vänsterpartier i Sverige har alltid hävdat sambandet mellan arbete och välfärd- den s k arbetslinjen. Det är arbete som ger trygghet. Det är arbete som skapar förutsättningar att bedriva skattefinansierad verksamhet i kommuner och landsting och det är arbete som ger identitet i vår kultur. Arbetslöshet är det som vi Svenskar oftast anger som den viktigaste politiska frågan. Men inställningen och attityden till arbete har förändras och förändras. Varje dag är det nu över en miljon människor i arbetsför ålder i Sverige (Ungdomar och ålderspensionärer ej medräknade) som inte går till jobbet och den sammanlagda siffran ökar ganska dramatiskt för varje år. Det är summan av sjuka, traditionellt arbetslösa och förtidspensionärer. Det borde säga sig själv att ett samhälle där var 5:e person i arbetsför ålder inte arbetar och betalar skatt förr eller senare tvingas till förändringar i välfärdssystemen, devalveringar av valutan m m när dessutom antalet ålderpensionärer ökar varje år. Särskilt antalet förtidspensioneringar ökar dramatiskt. Under 2003 blev de 74 700 nya och uppgår nu till totalt 526 700 personer. Den öppna arbetslösheten är idag inget akut hot- men sammantaget lämnar Sverige i tysthet alltmer den i Sverige fundamentala arbetslinjen.

Det trygghetssystem som tidigare användes för fysiska skador och sjukdomar på arbetet har steg för steg omvandlats till något som används för att hantera allmän otrivsel med livet, relationsproblem, stress eller tidsbrist när man via förförsik marknadsföring förväntas uppfylla sina förpliktelser som konsument av alla varor och tjänster som produceras. Ökningen handlar till mindre del om öppen arbetslöshet- utan främst om en attitydförändring – framförallt att det anses alltmer okej att sjukskriva den som vantrivs på jobbet, fått relationsproblem med chefen eller hemma, blivit ett offer för alla krav som ska uppfyllas eller med livet i största allmänhet, vare sig detta tar sig uttryck i depression eller onda axlar. Arbetslivet kan inte lösa detta- fast vi alltmer hanterar problemen med arbetsrättens instrument.

Vi människor gör krassa kalkyler för vårt eget liv. Där ingår de gemensamma trygghetssystemen som en del. Det gemensamma ansvaret för samhällets välfärd överenstämmer allt mindre vad vi som individer önskar av livet och därför överutnyttjas i all välmening sannolikt systemen och finansieringen urholkas. En enkel koll i statsbudgeten visar denna utveckling.

En ansvarstagande vänster måste, förutom att kritisera fallskärmar, absurda avgångsvederlag och annan omoral i arbetslivet- vilka utgör sämsta slag av föredömen- också våga frigöra sig från den attityd som ofta gör att människor tillåts göra sig till offer för det moderna samhällets avigsidor eller i vissa fall utnyttja välfärdssystemen. Varje person som sjukskrivs eller förtidspensioneras försvinner förvisso ur arbetslöshetsstatistiken men är ett svidande nederlag för arbetslinjen. Det empatiskt goda att tycka synd om människor är en av vänsterns allra bästa sidor- men samtidigt så får inte välfärdssystemet och förtroendet för detta för det stora flertalet människor som varje dag går till arbete eroderas ut, för då kommer vi bara att bädda för de orättvisa privata lösningar som också ingår som ett alternativ i människors livskalkyl. Bara arbetslinjen kan på lång sikt garantera en generell välfärd- och då kan inte en miljon människor i arbetsför ålder i Sverige varje dag vara borta från jobbet.

Välfärden urholkas av en stigande arbetslöshet och överutnyttjande av det skattefinansierade välfärdssystemet, skriver Staffan Norberg, kommunalråd för v i Södertälje. Och hävdar att det bara är den klassiska arbetslinjen som på lång sikt kan garantera en generell välfärd.
Socialdemokrater och vänsterpartier i Sverige har alltid hävdat sambandet mellan arbete och välfärd- den s k arbetslinjen. Det är arbete som ger trygghet. Det är arbete som skapar förutsättningar att bedriva skattefinansierad verksamhet i kommuner och landsting och det är arbete som ger identitet i vår kultur. Arbetslöshet är det som vi Svenskar oftast anger som den viktigaste politiska frågan. Men inställningen och attityden till arbete har förändras och förändras. Varje dag är det nu över en miljon människor i arbetsför ålder i Sverige (Ungdomar och ålderspensionärer ej medräknade) som inte går till jobbet och den sammanlagda siffran ökar ganska dramatiskt för varje år. Det är summan av sjuka, traditionellt arbetslösa och förtidspensionärer. Det borde säga sig själv att ett samhälle där var 5:e person i arbetsför ålder inte arbetar och betalar skatt förr eller senare tvingas till förändringar i välfärdssystemen, devalveringar av valutan m m när dessutom antalet ålderpensionärer ökar varje år. Särskilt antalet förtidspensioneringar ökar dramatiskt. Under 2003 blev de 74 700 nya och uppgår nu till totalt 526 700 personer. Den öppna arbetslösheten är idag inget akut hot- men sammantaget lämnar Sverige i tysthet alltmer den i Sverige fundamentala arbetslinjen.

Det trygghetssystem som tidigare användes för fysiska skador och sjukdomar på arbetet har steg för steg omvandlats till något som används för att hantera allmän otrivsel med livet, relationsproblem, stress eller tidsbrist när man via förförsik marknadsföring förväntas uppfylla sina förpliktelser som konsument av alla varor och tjänster som produceras. Ökningen handlar till mindre del om öppen arbetslöshet- utan främst om en attitydförändring – framförallt att det anses alltmer okej att sjukskriva den som vantrivs på jobbet, fått relationsproblem med chefen eller hemma, blivit ett offer för alla krav som ska uppfyllas eller med livet i största allmänhet, vare sig detta tar sig uttryck i depression eller onda axlar. Arbetslivet kan inte lösa detta- fast vi alltmer hanterar problemen med arbetsrättens instrument.

Vi människor gör krassa kalkyler för vårt eget liv. Där ingår de gemensamma trygghetssystemen som en del. Det gemensamma ansvaret för samhällets välfärd överenstämmer allt mindre vad vi som individer önskar av livet och därför överutnyttjas i all välmening sannolikt systemen och finansieringen urholkas. En enkel koll i statsbudgeten visar denna utveckling.

En ansvarstagande vänster måste, förutom att kritisera fallskärmar, absurda avgångsvederlag och annan omoral i arbetslivet- vilka utgör sämsta slag av föredömen- också våga frigöra sig från den attityd som ofta gör att människor tillåts göra sig till offer för det moderna samhällets avigsidor eller i vissa fall utnyttja välfärdssystemen. Varje person som sjukskrivs eller förtidspensioneras försvinner förvisso ur arbetslöshetsstatistiken men är ett svidande nederlag för arbetslinjen. Det empatiskt goda att tycka synd om människor är en av vänsterns allra bästa sidor- men samtidigt så får inte välfärdssystemet och förtroendet för detta för det stora flertalet människor som varje dag går till arbete eroderas ut, för då kommer vi bara att bädda för de orättvisa privata lösningar som också ingår som ett alternativ i människors livskalkyl. Bara arbetslinjen kan på lång sikt garantera en generell välfärd- och då kan inte en miljon människor i arbetsför ålder i Sverige varje dag vara borta från jobbet.

Staffan Norberg

Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Lär av det tyska underifrånperspektivet Vi ska inte kräva ministerposter – vi ska dela ut dem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,500 hits
augusti 2004
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

%d bloggare gillar detta: