Hur förändra välfärden ?

juli 28, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Vilka är de viktigaste inslagen för att klara de nödvändiga förändringarna av framtidens välfärd, frågar Eva Manusson, vänsterpolitiker på Orust. Hon ger sin egen syn på frågeställningen i veckans krönika:
1. minska de ekonomiska och sociala klyftorna
2. utveckla former för samverkan mellan den statliga och kommunala nivån som möjliggör ett gemensamt beslutsfattande
3. gemensamt utveckla former för uppföljning och utvärdering av den offentliga verksamheten.
Den absolut viktigaste frågan som sysselsätter mina tankar som vänsterpolitiker på Orust – Sveriges tredje största ö på västkusten – är hur vi tillsammans skall forma vår framtid och hur vi skall förändra välfärden så att den fördelar sig mer rättvist. I slutet av juni månad fick den av regeringen tillsatta Ansvarskommittén sina nya tilläggsdirektiv – men var är debatten?
Hur många utanför de förtroendevaldas grupp känner till Ansvarskommittén och dess uppdrag? Hur vill vi inom vänstern att den framtida välfärden skall forma sig? För er som vill veta mer om Ansvarskommittén så hänvisar jag till http://www.sou.gov.se/ansvar/ som är en bra hemsida där man kan följa kommitténs arbete.

Kommitténs huvuduppdrag är att undersöka den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena samt att föreslå förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen. De nya förslagen skall leda till att öka de folkvaldas genomslagskraft samt öka medborgarnas inflytande, insyn och hur medborgarnas skall kunna utkräva ett ansvar.

För mig är följande tre teman de viktigaste när det gäller att förändra välfärden:
 att minska de ekonomiska och sociala klyftorna
 att utveckla former för samverkan mellan den statliga och kommunala nivån som möjliggör ett gemensamt beslutsfattande
 att gemensamt utveckla former för uppföljning och utvärdering av den offentliga verksamheten.

I det lokala perspektivet har vi de bästa förutsättningarna att kunna förstå, känna och verka för att medborgarnas behov tillgodoses. För att minska de ekonomiska och sociala klyftorna krävs en lokal uppfinningsrikedom, en förståelse för glesbygdens, storstadens och regionens olika behov. Men framförallt krävs en samverkan mellan de offentliga nivåerna. Vem känner som invånare i västra Sverige var gränserna finns mellan kommunerna, mellan kommun och regionen och staten. Vem har ansvar för vad och vem bryr sig?

Människors behov är ibland komplexa och ibland kanske enkla. Men hur ser bemötandet ut idag i den offentliga sektorn?
Gränsdragningar skapas av olika organisationer och har knappast med det verkliga livet att göra. Medarbetarna i organisationerna känner ofta vanmakt för att de inte kan möta hela individens behov. Får vi själva vara med och skapa vår egen välfärd eller servas den färdig av myndigheterna till alla i samma gjutna form?

Jag tror att om vi politiker skall kunna företräda någon annan när vi tar nya beslut, så måste vi hitta nya former och mötesplatser för att få igång en dialog. Väldigt få invånare kommer till sina fullmäktigeförsamlingar, för där är ju besluten redan fattade. Nej, vi måste ut och mötas i rådslag eller kanske i en fokusgrupp där arbetslösa träffar sina politiker. Kontaktytorna för oss folkvalda bör breddas och omfatta flera och framförallt skapar övergångar så att fler kommer med och fattar besluten. Det politiska samtalet måste leva mellan oss alla och respekteras.

Idag fattar vi slentrianmässiga beslut som grundar sig på förra årets budget, plus eller minus vissa procent beroende på utgiftstaket eller statens bidrag. Men vet vi egentligen om den offentliga verksamheten är bra, eller kan den bli bättre, reflekterar vi över resultatet eller håller vi bara budgeten?
I mitt dagliga arbete på Projekt 4S i Stenungsund försöker vi att mer se till individernas behov och låta organisationerna underordna sig. Det är inte ett lätt arbete, men ett arbete som leder till mycket eftertanke. Med hjälp av en försökslagstiftning om finansiell och politisk samordning har vi delvis förändrat Stenungsund sedan 1994.

För alla kommuner finns sedan årsskiftet 2004 en ny lagstiftning med möjlighet till finansiell samordning (proposition 2002:03/132) som handlar om att öka välfärden för de personer i arbetsför ålder som behöver samordnade rehabiliteringsinsatser. Denna nya lag är ett steg i rätt riktning i välfärdsarbetet.

Jag ser det som en utmaning att försöka bryta gränserna mellan kommunerna, landstingen och staten och börja tänka nytt. Men jag känner samtidigt att det är alldeles för få som deltar i debatten. I nya forum och under fria former vill jag gärna fortsätta diskutera vänsterns välfärd – Vägvalvänster kan bli en plattform för dessa fortsatta diskussioner.

Eva Magnusson
Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Staten måste rädda kollektivtrafiken Vänsterpartiet inget grönt parti

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,062 hits
juli 2004
M T O T F L S
« Jun   Aug »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

%d bloggare gillar detta: