Vänd på alla stenar!

juni 15, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

I ett gemäle till Björn Grip säger Gudrun Schyman att vi behöver makt och detta äger säkert sin riktighet.
Men och detta är viktigt, frågan som då reser sig utgår från hur skall den makten se ut och hur skall den användas?
Debatten om lönebildningen går vidare.
Om vi utgår från de eller den grundpelare som finns och som är den huvudsakliga regulatorn när det gäller lönebildningen är att det är vad brukar kallas för arbetsmarknadens parter som har detta i sin hand.

Även om vi skulle kunna ha synpunkter på åtminstone den ena av parterna nämligen den som formellt sätt representerar löntagarna i landet, alltså fackföreningsrörelsen, så kan vi väl inte säga annat än att vi faktiskt har makten där. Sedan kan det naturligtvis finnas en mängd synpunkter på vad denna maktutövning får för resultat, men makten har vi.
Den andra parten – arbetsgivarna – skall jag i det här sammanhanget överhuvudtaget inte ta upp även om det naturligtvis självfallet vore relevant.

Lönebildningen som den ser ut, åtminstone just nu, bygger i allt väsentligt på nådda uppgörelser mellan dessa parter både vad gäller antalet kronor och ören som hur olika arbetsuppgiter faktiskt är viktade mot varandra. Alternativet till detta är ett system där ovan nämnda saker regleras lagstiftningsvägen och detta har jag inte hört någon anslutning till hittills inom Vänster och jag är själv definitivt motståndare till en sådan utveckling. Åtminstone undertecknad kommer till sista blodsdroppen att vara försvarare av fackföreningsrörelsens fria förhandlingsrätt.

Hur fackföreningsrörelsens lönepolitik och lönekrav växer fram leder för långt att gå in på här men en sak kan vi nog ändå slå fast och det är att den nog i långa stycken ändå motsvarar medlemmars vilja och önskemål. Sedan kan detta manifesteras på ett sätt som jag tycker är djupt olyckligt precis som nu på Kommunals kongress där man valde linjen med individuella löner som naturligtvis i sin förlängning banar väg för ytterligare godtycke och minskar effekten av det bästa användbara instrument som faktiskt står till förfogande, nämligen arbetsvärderingen.

Vi måste göra klart vad som avses med rättvisa löner och rättvis lönebildning, för mig handlar det självklart om för att ta några exempel Kommunals lågavlönade ( dessutom felavlönade) kvinnor och män, det handlar om anställda inom Hotell och Restaurang och Handels, allihopa enligt min mening lågavlönade och därigenom felavlönade.

För att åtgärda detta så tror jag inte att det räcker med att uttala allmänna och svepande teoretiska – även om de är riktiga – uttalanden.

Det är min absoluta övertygelse att man måste skaffa de nödvändiga verktyg som behövs för att åtgärda detta och kanske är makt ett av dessa verktyg men inte alls tillräckligt. Det handlar alltså om det jobbiga, men ack så nödvändiga gråarbetet, därför tycker jag att det är oerhört tråkigt att se Gudrun nästan lite raljerande vifta bort detta och i sin förlängning så kommer ett sådant förnekande att få motsatt effekt, alltså ingen förändring kommer tillstånd.

Rättvisa löner och därmed rättvis lönebildning handlar precis som det alltid gjort om facklig kamp.
Utöver det så handlar det om andra, nog så viktiga frågor, det är att vi har politiker som har modet att ta striden för en arbetsrättslig lagstiftning som gör slut på deltidseländet och otrygga anställningar.

Vi måste våga ta det debatten borde handla om, nämligen vad är det för kriterier som gör att olika arbeten värderas och lönesätts på det sätt som görs ( detta har inget som helst samband med marknaden) först då kan vi få en lönesättning som kan börjas sägas vara åtminstone någorlunda rättvis.

Jag tror att sålänge vi begränsar oss till att i den här debatten hantera frågan på ett mer slagsordsmässigt sätt nås inte några framgångar, tveksamt är om det överhuvudtaget blir någon rörelse i frågan som ens kan föda ett embryo till förändring.

Debatten måste innebära att det vänds på många stenar, många av dom kommer det säkert att lukta oerhört illa under, men kampen måste föras för att skapa en rättvis lönebildning.

Carlinge Wisberg, Finspång
Annonser

Entry filed under: feminism.

Självkritik är inte nog – det krävs makt! Socialistiska Partiet, sektvänster eller inte?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,062 hits
juni 2004
M T O T F L S
« Maj   Jul »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

%d bloggare gillar detta: