Varför händer det så lite – När vi vet så mycket?

maj 30, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Alla vet att vi idag (fortfarande) har lön efter kön. I Sverige och i övriga världen. Oavsett förändringar i ekonomiska och politiska system, så är detta en orättvisa som står sig.
Det finns tonvis med tabeller och statistik som visar på att detta är en sanning – i alla lönelägen. Det spelar ingen roll om du är lågavlönad eller mellanavlönad eller högavlönad. Är du kvinna har du lägre lön än en man som har samma jobb. Snopptillägget, eller snippavdraget, ligger mellan 8- 10 %. Är du dessutom på olika ställen i den könsuppdelade arbetsmarkanden handlar det om mer. Skillnaden mellan verkstaden och vården är ungefär 3000: i månaden. I Hässleholm, där jag var nyss, har en undersköterska efter mycket lång och oändligt trogen tjänst, runt 17.000:- i månaden, medan ingångslönen, dvs från första dagen, för en vaktmästare är 17.800:-.

Skillnaderna har funnits länge, precis som de vackra löftena om att göra något åt det. Vad är det som är så svårt?! Vad är det som gör det så omöjligt att ändra på?! Hur många kurser och konferenser och projekt har inte gått ut på att lösa detta mysterium? Vi har teknik för att flyga till månen men inte för att sätta rättvisa löner???

Alla verkar dessutom inställda på att det ska, verkligen ska, ta tid. När kvinnomaktsutredningen kom i slutet av 90-talet kunde man konstatera att det skulle ta 150 år, förutsatt att takten (snigelfarten) fortsatte som den varit de senaste 20 åren. Sedan dess har takten stannat av och nu går det t.o.m. bakåt inom flera områden! När vanligtvis förnuftiga och handlingskraftiga människor för frågan om hur länge man tror det ska dröja innan vi får lika lön, så uttrycker de flesta sig i termer av flera generationer. LO:s ordförande talade om två (generationer) i en intervju för inte länge sedan.

I vilken annan fråga skulle man säga så. Vilken annan stor orättvisa skulle man behandla på det viset? Gör experimentet att vi talar om arbetslösheten. ”Ja, det är ett stort problem att den är så hög och nu verkar den dessutom öka. Men om ett par generationer har vi nog kommit tillrätta med den….”. Underförstått det kommer att lösa sig (av sig självt!).Eller tänk er att man skulle säga : ”Det är en attitydfråga, en generationsfråga, en underordnad fråga. Nu är det viktigare saker som gäller och där sätter vi upp konkreta mål, följda av handlingsplaner, med medel avsatta i budgeten”.

Alltså – varför händer det så lite fast vi vet så mycket? Jo, för att frågan om rättvisa löner (mellan kvinnor och män) inte handlar om att ha kunskaper för att kunna utveckla en ”teknik”. Den könsuppdelade lönestatistiken är utmärkt och nödvändig för den hjälper oss att se sanningen, om hur det är. Men den ger ingen lösning.

Att sätta lön är inte i grunden en ”teknisk” fråga, lika lite som jämställdhet är det. Självklart finns det en uppsättning mätbara kriterier (utbildning, år i arbetet, ansvar, osv) men i grunden handlar det om värderingar och förväntningar. Bonusballongerna är väl ett utmärkt uttryck för just detta. Ett lönesystem totalt frånkopplat från all mätbar kompetens.

De värderingar och förväntningar som finns inom samhällets samtliga områden är hårt kopplade till kön. Trots en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Könsmönstren skapas och upprätthålls både på det personliga planet och på det samhälleliga planet. Den patriarkala strukturen har inte förändrats, trots att kvinnors och mäns representation på vissa samhällsområden (kvantitativt sett, inte minst inom politiken) närmat sig varandra. Lönesättningen har alltså sin grund i könsmaktsordningen. Patriarkatet är inte någon ”teknik” utan i allra högsta grad politik! Det handlar i grunden om makt. Sett så. är det kanske inte förvånande att det händer så lite fast vi vet så mycket. Snarare vore det förvånande om just arbetsmarknaden skulle vara helt befriad från de patriarkala perversiteter som dagligen möter oss på samhällets alla andra områden!

Gudrun Schyman
Feminist
Riksdagsledamot (v)

Annonser

Entry filed under: Veckans krönika.

Krisen i demokratiseringsarbetet och vägen vidare En klassresenärs funderingar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,228 hits
maj 2004
M T O T F L S
« Apr   Jun »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

%d bloggare gillar detta: